Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1950 - Konsekvenser av bemanningsökningen på fartyg till följd av sjöarbetstidslagen, av Hjalmar Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
940
TEKNISK TIDSKRIFT
Situationen är för närvarande den, att vi dels
har en befälsförordning, som föreskriver, hur
många befälspersoner av olika kompetensgrader
respektive fartyg skall vara bemannat med, samt
dels en sjöarbetstidslag, som föreskriver en viss
begränsning av arbetstiden, varigenom det
minsta antal befälspersoner, som skall finnas på
fartyget, fixeras. Då vi samtidigt har en befälsbrist
på omkring 1 000 personer, kan dessa
föreskrifter icke uppfyllas.
Frågar man sig hur dessa förhållanden ordnas
i praktiken blir svaret följande. På grund av
situationen ute i världen, särskilt i Tyskland och
i de baltiska staterna finns där åtskilliga
befälspersoner, som måste söka sin utkomst på
annat håll och sådana personer har i stor
utsträckning anställts på våra fartyg. 1 vissa fall
är de givetvis kompetenta som befäl, men i
åtskilliga fall icke. Ett antal sådana utländska
befälspersoner har vunnit svenskt
medborgarskap och liksom en del andra utlänningar
dispensvägen erhållit behörighet som svenskt befäl.
Tillgången på detta utländska befäl torde
emellertid vara tillfällig, tv i den mån som exempelvis
den tyska sjöfarten åter kommer i gång, kan det
förväntas, att det tyska befäl, som för
närvarande tjänstgör på svenska fartyg, kommer att
återgå till det egna landets fartyg. Även om det alltså
för närvarande finns en viss möjlighet att
minska befälsbristen genom anställande av
utländskt befäl, torde denna möjlighet icke böra
räknas med i framtiden.
Befälsförordningen, som reglerar frågan om
befäls behörighet och i viss mån dess antal,
innehåller i sina ansvarsbestämmelser föreskrift om,
att frihet från ansvar inträder då det kan visas,
att det vid fartygets uppehåll i senaste hamn icke
har kunnat erhållas pålitliga, till fartygs- eller
maskinbefäl behöriga personer. På grund av
denna paragraf mönstrar man, som det i dagligt tal
sägs, "på bristen", varvid på fartygen
inmönstras obehörig person, som därefter
tjänstgör som befäl. Sådant fartyg blir då icke
behörigen bemannat, men fartygsbefälhavaren blir
på grund av den nyssnämnda paragrafen i
befälsförordningen fri från straffpåföljd. En sådan
bestämmelse måste dock finnas, ty i annat fall
skulle ett fartyg, när det kommer till en hamn,
vara fastlåst där för den händelse behörigt befäl
icke kan erhållas såsom ersättning för t.ex.
sådant befäl, som avmönstrar. Denna "mönstring
på bristen" har emellertid, i stället för att bli en
undantagsbestämmelse, kommit att tillämpas i
mycket stor omfattning. Det förekommer
sålunda nu, att samma fartyg månad efter månad
och år efter år mönstrar på bristen, vilket går
för sig genom företeende av intyg, att behörigt
fartygs- eller maskinbefäl icke har kunnat
erhållas i den hamn, där mönstringen sker.
Det är sålunda icke ovanligt att okvalificerade
personer tjänstgör såsom befäl på våra fartyg,
vilket förhållande kan medföra allvarliga risker
ur säkerhetssynpunkt. Att komma till rätta med
detta missförhållande är icke lätt, inen det är
Fig. 2. Typgrupp 8: om- och
nybyggnad på brygg- och båtdäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
