Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1950 - Konsekvenser av bemanningsökningen på fartyg till följd av sjöarbetstidslagen, av Hjalmar Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft- oktober 1950
939
och de sakkunniga givetvis icke förklara andra
utbyggnadsarbeten av liknande eller mindre
omfattning vara praktiskt outförbara och oskäliga
i kostnadshänseende.
Fartygen har nu i allmänhet ombyggts, men
ännu går en del fartyg med tidsbegränsade
dispenser och har icke hunnit med att omändra
sina bostäder så att lagens föreskrifter har
kunnat uppfyllas. Hur dessa ombyggnader har
utförts eller kommer att utföras visas i fig. 1 och 2.
Tabell 3 anger de ungefärliga
ombyggnadskostnaderna enligt uppgifter erhållna från vissa
berörda varv eller redare. Antalet undersökta
motor- och ångfartyg har varit 185. Av dessa har 5
erhållit full dispens, 8 fartyg har fått dispens för
både en styrman och en maskinist och 2 för
endera av dessa befäl. Det är alltså 180 fartyg, där
nya bostäder har iordningställts eller skall
iordningställas. Dessa 180 fartyg har i tabellen
fördelats på åtta typgrupper, beroende på
ombyggnadens art. Medelombyggnadskostnaden per
fartyg har varit 13 700 kr.
För de större passagerarfartygen torde även
in-tendenturpersonalen ha måst utökas till följd av
sjöarbetstidslagen, och man har härvid fått ta
passagerarutrymmen i anspråk. I vissa fall har
gjorts väsentliga ombyggnader, vilka åtminstone
i viss utsträckning har varit betingade av den
ökade bemanningen.
På 41 fartyg har livbåtarna varit otillräckliga
med hänsyn till bemanningsökningen, varför de
antingen har måst bytas ut mot större båtar eller
också, när det har varit fråga om mindre av-
vikelser, omändras genom en ökning av båtarnas
djup.
Inverkan på sjöfartssäkerheten
Av de konsekvenser, som har uppkommit
genom bemanningsökningarna, torde de, som
berör sjöfartssäkerheten, kunna bli av synnerligen
allvarlig art. Detta kan förefalla egendomligt,
tvärtom skulle man väl tycka, att säkerheten
borde ökas, då man ombord har en större och
mer utvilad besättning. Tyvärr förhåller det sig
emellertid icke så i fråga om befälsbemanningen,
enär vi icke har tillgång till kvalificerat befäl i
tillräckligt antal för att i den ökade omfattning,
som lagen föreskriver, tjänstgöra på fartygen.
Den rådande befälsbristen är emellertid icke
enbart en följd av sjöarbetstidslagen, utan en
betydande befälsbrist har rått även långt före
lagens införande, fastän bristen givetvis har
ökats efter lagens tillkomst. 1943 års
befälssakkunniga beräknade, att fartygsbefälsbristen
under år 1946 var 150—200 personer och
maskinbefälsbristen samma år närmare 450 personer.
Om man antar, att denna befälsbrist även rådde
vid 1948 års sjöarbetstidslags ikraftträdande,
torde vid medräknande av det behov av
bemanningsökning, som föranletts av
sjöarbetstidslagen, fartygsbefälsbristen för närvarande vara
ca 425 och maskinbefälsbristen ca 650 personer,
eller tillsammans över 1 000 personer. Att denna
befälsbrist är synnerligen betydande och kan ha
allvarliga konsekvenser för sjöfartssäkerheten
torde vara obestridligt.
Fig. 1. Typgrupp nybyggnad i mellandäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
