Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - TAPline — den transarabiska oljeledningen, av J Gunnar Amnéus och Lennart Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
980
TEKNISK TIDSKRIFT
I en ledning med många stationer, där de olika
sektionerna är utsatta för solljus, tar varje
station emot mera olja under dagen än den pumpar
ut, beroende på oljans utvidgning i solvärmen,
och motsatt pumpar den mera under natten än
vad den har mottagit. Skillnaden är väsentlig,
och 0111 den tilläts att ackumuleras på över 1 700
km skulle resultatet bli en betydande
kapacitetsförlust. Ledningens kapacitet skulle begränsas
under dagen av den sista sektionen och under
natten av den första. Storleken av denna
påverkan är inte konstaterad, då den exakta
transportmängden och längden av nedgrävd ledning
ännu inte är fastställd. Så mycket är dock
alldeles klart, att betydligt mera olja måste pumpas
in vid Abqaiq, där den håller 95°C då den
kommer från stabilisatorerna, än vad som kommer
fram till Medelhavet, där oljans årliga
medeltemperatur beräknas till 21° men under vintern till
så lågt som till 12—13°.
För att undvika övertryck i TAPline genom
olyckshändelse eller felkoppling, särskilt när den
arbetar med slutet system, installeras
specialkonstruerade säkerhetsventiler på både
inkommande och utgående huvudledning. I anslutning
härtill kommer fallutlösning att installeras för
att koppla ur en eller flera av motorerna i
händelse av övertryck på utgående ledningen vid den
berörda stationen.
I övrigt kommer all modern utrustning för en
pumpstation att installeras. I)et blir sålunda
automatiska strömnings- och tryckkontroller
samt registrerande volymmätare för
totalgenom-rinningen och fjärravläsning av
cisternvolym-mätare. En mycket god precisionsmätning av
oljan i cisternerna har uppnåtts genom att man
balanserat oljan med en kvicksilvermanometer;
detta ger ett mer exakt resultat än den vanliga
metoden med flottörer och måttband.
Vid station nr 3, som ligger ungefär halvvägs
på TAPlines sträckning inom Sa’udi-Arabien,
utförs särskilda cisterner med mätinstrument
för att registrera den totala genomrinning, för
vilken royaltv skall utgå, på det att kung Ibn
Sa’ud må givas vad honom tillkommer. Station
nr 3 har valts med hänsyn till
temperaturdifferenserna och därmed volymdifferenserna
mellan öster och väster, och bör kunna ge ett rättvist
medelvärde.
Vid TAPline’s ändstation Sidon vid Medelhavet
uppförs l(i lagringscisterner med flyt tak om
närmare 30 000 m3 vardera eller tillsammans
460 000 m3. De är placerade på ett avstånd av
1,5—2 kin från stranden och på en höjd av
85—110 in över havet. På 18 m djup och 1,5 km
ut från stranden byggs en undervattenskista vid
ankarplatsen, som rymmer fem tankfartyg.
Genom fyra undervattensledningar från
cisternerna i land och ut till betongkistan på
havsbottnen och därifrån genom armerade gummi-
slangar ombord kan fyra båtar lastas samtidigt
under självtryck med en genomsnittlig kapacitet
av 2 500—3 200 m3/h, vilket ger en normal
lastningstid 0111 6 h.
De permanenta pumpstationerna kommer att
bli ett komplett litet samhälle för ett tjugotal
amerikanska familjer och ca 300 infödda
arbetare, även de med familjer. För amerikanarnas
trivsel och bekvämlighet kommer man att
upprätthålla all vanlig personlig service och tillförsel
av livsmedel och alla andra varor för en
västerlännings behov. Det blir tvättinrättning, frisör
och skönhetssalong, biograf, det ordnas med
sjukhus, skola, kyrka och trädgårdar. Det skall
byggas förläggningar för förvaltning, för polis
och militärvakt, och för fritiden iordningställs
baseballplan och tennisplan, swimming pool och
lekplatser för barn. För kommunikationerna
ordnas flygfält med reguljär trafik och
radiosystem. Många av dessa anordningar tar främst
sikte på att bryta den oerhörda isolering som
omger dessa samhällen och att göra livet
uthärdligt för den personal som skall betjäna och
bevaka TAPline.
Alla signalförbindelser per radio
Kommunikationerna utmed TAPline såväl
under byggnadstiden som när ledningen är färdig
upprätthålles förutom med bil även med
flygplan. Det är egentligen endast vid
pumpstatio-nerna 5 och (i som man behöver ställa iordning
flygplatser, i övrigt är landskapsstora delar av
öknen det mest idealiska flygfält som tänkas kan.
Signalförbindelserna längs TAPline har ägnats
omsorgsfulla överväganden, särskilt som
trådlinjer av många olika anledningar inte kunde
komma ifråga. Under byggnadstiden klarar man
sig med en kortvågsradio på de olika
byggnadsdepåerna och 15 W bilsändare med en frekvens
av 4 Mp/s. Bilsändarna har fungerat
utomordentligt bra, och man har kunnat uppnå god
förbindelse över så långa avstånd som 1 200 km.
Den permanenta installationen skall bestå av två
separata system, det ena ett genomgående från
huvudkvarteret i Beirut strax norr om Sidon till
Dhahran vid Abqaiqfälten med 1 000 W uteffekt,
och det andra ett expeditionssystem omfattande
samtliga pumpstationer. Expeditionssystemet
skall arbeta med tre frekvenser samtidigt för alt
möjliggöra oberoende förbindelse till några eller
alla stationer på avstånd från 200 till 1 600 km.
11 timmars arbetsdag
När arbetet på TAPline nådde sin höjdpunkt
(april 1950) var 1 600 amerikanska yrkesmän
och över 12 000 mer eller mindre oskolade
arabiska medarbetare — mestadels beduiner
hämtade direkt ur öknen — i verksamhet. En del av
arbetsstyrkan är stationerad vid ändstationerna
eller på andra punkter av TAPline där mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
