Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - TAPline — den transarabiska oljeledningen, av J Gunnar Amnéus och Lennart Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft- oktober 1950
981
mindre permanenta förhållanden råder, som t.ex.
vid pumpstationerna, men under
byggnadsperioden är de flesta arbetsgrupperna långt avlägsna
från alla normala existensförhållanden. För de
arbetslag som är i rörelse jämt och ständigt har
man antingen flyttbara baracker, som kan slängas
upp på en lastbil och flyttas om det behövs, eller
tält, eller en kombination av båda, eller också
använder man sig av motoriserade läger
bestående av köks-, mäss- och sovtrailers ined
tvättrum och belysning.
Upprätthållandet av en kontinuerlig tillförsel
av ömtåliga födoämnen, färskvatten och
drivmedel kräver ett omsorgsfullt samordnat
transportschema. Hela arbetet på TAPline måste gå
efter ett enda program och koordineras på
samma sätt som en väldig monteringsbana efter
löpande band-principen. Lastbilar, kylvagnar och
tankfordon åker fram och tillbaka utmed
TAPline och den förare som inte passar tiden,
eller åtminstone dagen, gör många bittra
erfarenheter hos sina uppretade kunder.
Arbetstiden har med hänsyn till värmen och
övriga klimatiska förhållanden och den
amerikanske arbetarens begränsade förmåga att
uthärda livet i öknen måst förläggas till något
ovanliga delar av dygnet, i varje fall för
enskiftsarbeten. Man börjar således arbetet mellan kl. 2
och 4 på morgonen, beroende på årstid och
arbetsplats, och har sedan 11 timmars arbetsdag.
Varannan vecka arbetar man sex dagar,
varannan sju. Men så kommer också en skicklig
amerikansk yrkesman upp i 700—750 $ i
månaden. Härtill kommer att efter ett års anställning
är inkomsten skattefri och att det finns praktiskt
taget ingen möjlighet att göra av med pengarna
på annat än poker och tärning.
TAPline klar i december 1950
Från och med eftersommaren 1949 har arbetet
kunnat bedrivas även från den västra
ändpunkten. "Den gyllene svetsen" utfördes den 25
september 1950 någonstans i Transjordanien, och
man räknar med att TAPline skall vara klar vid
årsskiftet 1950—51. Några detaljerade kostnader
för TAPline har inte stått att erhålla, men
totalkostnaden uppgår till mer än 200 M$.
När TAPline skall tas i bruk åtgår inte mindre
än 783 000 ms råolja enbart för att fylla den, och
dess pumpkapacitet om sammanlagt 36 000 hk
måste arbeta för fullt under två veckor för att
sätta systemet i ordning för reguljär drift.
Buffertcisternerna vid pumpstationerna rymmer
ytterligare 320 000 in3, varför inte mindre än
1,1 milj. m3 måste bibehållas i TAPline-systemet
i all tid för att hålla det funktionsdugligt — det
motsvarar 30 % av Sveriges årsförbrukning av
petroleumprodukter. När TAPline väl är fylld
kommer oljan att strömma genom den med en
hastighet av 1,25 m/s.
Rörledning kontra tankbåt
Man kan ju fråga sig om det inte voro billigare
att bygga tankbåtar i stället för att investera ett
milliardbelopp i TAPline. Det kan kanske vara
av intresse att gå in på detta litet närmare.
För att ersätta TAPlines kapacitet skulle
erfordras 62 tankbåtar på 16 000 t i ständig
rundfart från Persiska Viken till Medelhavet. TAPline
med pumpstationer och annan utrustning
kräver ca 300 000 t stål och obetydligt mer skulle
gå åt för de 62 tankbåtarna. Men den siffran
måste fördubblas eller tredubblas, eftersom en
tankbåts livslängd endast är hälften eller
tredjedelen av TAPlines. Härutöver erfordras för
hamnanläggningar för tankbåtarna ytterligare
omkring 33 000 t stål.
För att ta ett annat exempel: vid full drift
uppgår den sammanlagda maskinstyrkan för att
pumpa oljan genom TAPline till ca 36 000 hk.
För tankbåtarnas framdrivning däremot
erfordras sammanlagt tio gånger så mycket eller
ca 400 000 hk. Pumpstationernas motorer drivs
med råolja tagen direkt ur TAPline, men de 62
tankbåtarna kräver bortåt 100 000 t bunkeroljor
i månaden, alltså raffinaderiprodukter.
Rundturen Persiska Viken—Medelhavet och åter
är över 11 000 km och TAPline eliminerar
sålunda mer än 1 milj. km tankfart per månad.
Härförutom erfordras en ungefär dubbelt så stor
arbetsstyrka i tankfarten som för drift och
skötsel av TAPline. Slutligen inbesparas 1,35 $/t
olja enbart genom bortfallet av Suezkanal-tullen,
dvs. nära 300 000 kr/dag.
Genom Suezkanalen skeppas för närvarande
ungefär 160 000 m3 olja per dag varav två
tredjedelar är råolja. Det ser ut som om bistrare tider
skulle stunda för kanalbolaget, ty i omedelbar
följd efter TAPline planeras nämligen ytterligare
tre stora oljeledningar i Främre Orienten:
"Middle East Pipe Line", MEPline, från Abadan
till Medelhavet, med 34—35" diameter och en
kapacitet av 85 000 m3 per dygn,
"Gulf-Shell Pipe Line" från Kuweit till
Medelhavet, 30—32" och 48 000 m3,
"Iraq Petroleum Pipe Line" från Kirkuk till
Tripoli, också 30—32" och 48 000 m3, som
dubblering av befintlig ledning.
Om detta väldiga byggnadsprogram blir av,
kominer det att kräva en period av sex år och
avses att tillsammans med tidigare byggda
oljeledningar resultera i en total oljeleverans till
Medelhavet av närmare 300 000 m3 per dygn. Det
är en utveckling som förutsetts på den
internationella ©ljemarknaden sedan början av
storproduktionen i regionerna kring Persiska Viken.
Den tryggar Medelhavsländernas och
Västeuropas försörjning för lång tid framåt, och för
Främre Orientens länder kommer den att betyda
en ny Marshallplan — denna gång finansierad
uteslutande med privat kapital.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
