- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
983

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - Behåll gärna bilen på! av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lft- oktober 1950

983

klädsel, inget köande, och möjligheten att utan besvär
och risker kunna ta med småbarn.

Antalet banker, där man kan köra direkt in till kassan,
uppgår numera till ett tusental, och antalet växer med ett
tiotal i veckan. Den utsträckning, i vilken dessa banker
medger bilservice, varierar en hel del. Vanligast torde
dock vara, att man från bilen kan inkassera checkar, sätta
in eller ta ut pengar på räkning, och liknande enkla
transaktioner. Kunden skall då, när han kör fram till luckan,
ha blanketterna ifyllda eller bankböckerna kvitterade. I
annat fall hänvisas han att ställa sin bil på ett särskilt
parkeringsutrymme, som även anlitas av sådana kunder,
vilka har mera omfattande affärer och därför måste lämna
bilen medan de går in i banklokalen. Ofta hålles billuckan
öppen omkring kontorstidens början på morgonen och
dess slut på kvällen — i varje fall vissa dagar i veckan,
t.ex. avlöningsdagar.

Expeditionsplatsen kan antingen vara infälld i bankens
fasad, fig. 1, eller också inrymd i en särskild kiosk på en
refuge, så att bilarna kan köra på båda sidor om den,
fig. 2; i det senare fallet förbindes billuckan genom
rörpost med bankens huvudlokal.

Biografer för bilar ansågs tidigare vara lönande endast
i städer med mer än 50 000 invånare men det visar sig
nu, att städer med mindre än 2 000 invånare drar till sig
tillräckligt mycket kunder från omkringliggande trakt för
att göra rörelsen lönande. Det anses att man på tre år
skall kunna tjäna in byggnadskostnaderna, vilka håller
sig mellan 25 000 och 500 000 1$. Antalet bilbiografer har
vuxit från mindre än 100 med en kapacitet av 5 000 bilar
år 1947 till mer än 2 000 med en kapacitet av 755 000
bilar nu.

En bilbio förlägges lämpligast utanför stån. Platsen
måste väljas med omsorg med hänsyn till icke endast
markens beskaffenhet, dräneringsmöjligheter och
schakt-ningskostnader, utan också närhet till järnvägar och andra
störande ljudkällor. Biografplatsen uppbygges som en
amfiteater, fig. 3, för att ge de olika bilraderna fri sikt.
Erforderlig yta bestämmes med hänsyn till potentiell
kundkrets och den erfarenhetsmässiga medelbeläggningssiffran
av 3,3 personer per bil. En vanlig storlek är 450 bilar på
landsbygden, 650—1 000 bilar i städer. Utrymmesbehovet i
bredd är 30 m per hundratal bilar, i djupled 160 m från
duken räknat för 10 rader (500 bilar), 210 m för 15 rader
(1 000 bilar). Härtill kommer 30—40 % tilläggsutrymme för
in- och utgångar, biljettkontor o.d. Man räknar med att en
biljettlucka räcker för upp till 300 bilar; för 1 000 bilar
krävs fyra luckor.

Fig. 5. En inbjudande bilrestaurang i Hollywood.

Duken måste placeras så, att den inte kan ses från
landsvägen och av gratisåskådare på andra ställen. Den bör
helst vara riktad åt öster eller norr, så att föreställningarna
kan börja tidigare på aftonen. Materialet är målade plattor
av eternit, aluminium eller stålplåt, monterade på
fackverksstomme av trä, järn eller betong, beroende på
storleken; vanlig bredd är 12—18 m. Projektionsrummet är i
reg^l beläget 85 m från duken. Projektorn måste byggas
för rätt hög ljuseffekt, vilket medför speciella svårigheter
för bortförandet av värmen. Högtalarna monteras på
stolpar, fig. 4, en för två bilar; de kan hakas av och tas in i
bilen. På många ställen finns elektriska värmeelement, som
kan tas in i bilarna vid kallt väder.

Restauranger för bilkunder är av många olika typer,
varierande från enkla landsvägsbarer till guldkrogar och
bankettlokaler. Oberoende av typ skall restaurangen helst vara
belägen vid ett trafikkors. Byggnaden bör vara ljus med
stora glasytor för att göra ett lockande intryck, fig. 5, och
helst ha en trädgård, där bilisterna kan sträcka på benen.
För denna typ av lokal ligger tonvikten mera på goda
parkeringsmöjligheter än på direkt betjäning från bilen, även
om på senare tid tämligen överautomatiserade
anläggningar för detta senare ändamål, fig. 6, har sett dagen
(Archit. Rec. aug. 1950). sah

Fig. 6. Helautomatiserad
bilrestaurang i Californien;
beställningar och mat åker tur
och retur på radiella
transportörer mellan bil och kök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0997.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free