Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - Rikard V Frost †, av Sven Öberg - Hänt inom tekniken - STF:s höstmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
986
TEKNISK TIDSKRIFT
Rikard V Frost †
üverfyringenjör Rikard V Frost avled den 19 september
1950. Han var född 1888 i Piteå landsförsamling, blev
student i Stockholm och utexaminerades från KTH 1910 som
väg- och vattenbyggare. Under sina första tio ingenjörsår
hade han flera anställningar i privat tjänst, bl.a. hos
Kreiigers Ingenjörsbyrå, AB Skånska Cementgjuteriet och
AB Marinbetong; redan under denna tid inriktades hans
verksamhet på cement- och betongtekniken, vilken
sedermera — med speciell tillämpning — blev hans stora
livsintresse.
I början av 1920-talet kom Frost i statlig tjänst, först
såsom tjänsteman vid Vattenfallsstyrelsens kanal- och
fastighetsbyrå, varefter han 1922 blev förste avdelningsingenjör
vid Statens Provningsanstalt, där han bl.a. var sysselsatt
med forskningsarbeten inom cement- och betongområdet.
År 1931 vann han anställning som fyringenjör för
vatten-och husbyggnadsärenden hos Lotsstyrelsen, där han 1939
avancerade till överfyringenjör och ledamot av styrelsen.
Sedan 1940 var han även ledamot av Sjökarteverkets
styrelse. Under årens lopp gjorde han åtskilliga studie- och
konferensresor utomlands, senast till Internationella
sjö-fartskongressen i Lissabon 1949.
Inom betongtekniken var Frost bland de första i landet,
som målmedvetet syftade till en höjning av kvaliteten på
det utförda arbetet. Han verkade härför genom egna
undersökningar, skrifter och annan
upplysningsverksamhet, och resultaten blev påtagliga.
Frosts verksamhet kännetecknas väl dock främst av de
stora och betydelsefulla fyrbyggnader av betong i öppet
vatten, som under de år han verkade hos Lotsstyrelsen
tillkom under hans insiktsfulla ledning och som i mycket
stor omfattning även konstruerats av honom själv in i
detalj. Inom detta område har hans insats varit
banbrytande och han vann här även ett internationellt namn.
Vid NIM 3 i Stockholm 1946 lämnade Frost en redogörelse
för sina fyrkonstruktioner.
Mycket övrigt har han även uträttat för Lotsverket och
dess personal: nybyggnads- och förbättringsarbeten på
fyr- och hamnanläggningar, tjänstelokaler,
personalbostäder m.m., och vad han åstadkommit härvidlag skall
förvisso ihågkommas av verkets persoifal med djup och
varaktig tacksamhet.
Inom Svenska Betongföreningen var Frost livligt verksam,
och han beklädde under 25 år viktiga poster inom
föreningsstyrelsen, först som sekreterare och därefter som
kassaförvaltare. Han var en av Föreningens trognaste och
mest uppoffrande medlemmar.
Bikard Frost var en man, som belt gick upp i
fullgörandet av de arbetsuppgifter han satt sig före. Han väjde ej
för svårigheter, ban var en arbetsmänniska som få, och
han ägde förmågan att sporra och entusiasmera sina
medarbetare. Framstående tekniker och dugande ämbetsman
var han i sin tjänstegärning driftig, rättrådig och till
ytterlighet samvetsgrann. Han ställde utan tvivel höga anspråk
på sina medarbetare; störst anspråk ställde han dock på
sig själv.
För oss inom Lotsstyrelsen, som ägde förmånen att stå
honom nära i hans dagliga gärning, och för hans övriga
många vänner skall hans minne ej förblekna; han
framstår som den trygge och trofaste vännen, som den solida
personligheten och den rastlösa arbetsmänniskan, vilken
fyllde sitt kall, gripen av sin uppgift och mån om det
allmännas bästa. Vi aktar och vördar hans minne.
Sven Öberg
Hänt inom tekniken
STF: s höstmöte. Sitt höstmöte 1950 höll STF den 21—23
september i övre Norrland tillsammans med Norrbottens
Tekniska Förening och Lapplands Tekniska Förening.
Huvudkontingenten av de ca 180 deltagarna, med föreningens
vice-ordförande E Rudberg i spetsen, avreste från
Stockholm på eftermiddagen onsdagen den 20 september. SJ
hade för resan iordningställt ett mycket trevligt extratåg,
som hade ett enda fel: elektrisk rakning var omöjlig
i alla vagnar utom i drottning Viktorias f.d. salongsvagn,
men den var också den äldsta!
Resans första mål var Luleå, dit man anlände torsdag
morgon kl. 9.40. Det första besöket gällde Norrbottens
Järnverks hamn, som är under byggnad och som skall
omfatta 500 m kaj och utrustas med bl.a. en 85 m bred
brokran. Resten av förmiddagen ägnades själva järnverket.
Man fick bl.a. se det under byggnad varande, imponerande
valsverket, som i färdigt skick skall leverera 300 000 t
valsade produkter per år, samt eltackjärns- och
elektro-stålverken, där tappning pågick som bäst. Vidare besågs
även rörgjuteriet. Efter den intressanta visningen bjöd
järnverket på lunch i Stadshotellet, där landshövding
O VV Lövgren presiderade.
På eftermiddagen besöktes först brobygget till Bergnäset,
som kommer att avsevärt förbättra trafikförhållandena
söderut från Luleå. Efter en rundtur genom stadens hamn
och olika bostadsområden demonstrerade disponent Folke
Westerberg anordningarna i Luossavaara—Kirunavaara
AB:s malmutskeppningshamn.
Efter dessa besök samlades man i Luleå Läroverks nya,
vackra aula för att höra landshövding Lövgren tala om
Norrbottens industriella utveckling. Inledningsvis
skisserade han upp länets tillgångar i malmer, mineraler, skogar
Fig. 1. Tappning i Norrbottens Järnverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
