Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - Pacific Gas & Electric Co, av G Lbg - Dorenadammen, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft- oktober 1950
985
Fig. 1. Dorenadammens jordfyllning är uppdelad i 4 zoner. Dräneringsskiktets up/>gift är att hålla zon 3 relativt torr
och öka dess stabilitet.
Pacific Gas & Electric Co disponerar nu i Kalifornien
58 hydroelektriska kraftstationer ined installerad effekt
1 407 MVA. Investerat kapital är 300 M$, vilket man avser
att under en sexårsperiod öka till 750 M’$. Under 1946—
1949 utökades dammen vid Salt Springs i Mokelumne
river. Arbetet omfattade tolv 3,45 X 12,2 m segmentluckor,
en 4,4 km lång 4,0 X 4,75 m avloppstunnel till West Point
kraftstation och därifrån 13,2 km till New Electra
kraftstation. Sistnämnda tunnel — inkl. 3,7 km
betonginkläd-nad — utfördes på 17 månader. West Pointstationen har
en tilloppstub med 3,0—2,1 m diameter och 95 m
vattentryck samt ett maskinaggregat på 16 MVA. New
Electrasta-tionen innehåller tre 33 MVA aggregat. En tredje station,
New Colgate, ligger i Yuba river och omfattar en 7,5 km
lång 3,0X3,3 m tunnel, en 500 m tub, 2,43—1,68 m i
diameter, med högst 250 m vattentryck; maskinaggregatet
är på 30 MVA.
Ytterligare tvenne stationer är nyligen färdiga, Cresta
och Röck Creek, båda vid Feather river. Crestadammen
är 117 m lång och innehåller 60 000 m3 betong.
Arbetsplatsen torrlades genom en omloppstunnel. De två
sektorluckorna är 38 m breda och 8,5 m höga. Från intaget
ledes 100 m3/s genom en 6,5 km lång tunnel, 8,0X8,0 m,
i god granit; endast 600 m behövde betoneras. Ett
svall-schakt ordnades i en angränsande klyfta 300 m från
tunnelns nedströmsände. Schaktet är 14 m i diameter och
37,5 m högt med ett stigrör, 5 m i diameter, samt saknar
bräddavlopp. Nedersta partiet av tunneln går genom
trasig granit; här utfördes tvenne ståltuber med 3,65 m
diameter. Crestastationen är utrustad med två aggregat på
37,5 MVA, två 110 t traverser och 11,5/220 kV
transformatorer.
Några kilometer uppströms om Cresta ligger Röck Creek,
som i allt väsentligt liknar den förstnämnda. Dammen —
av gravitationstyp — innehåller 116 000 m3 betong. Efter
dammlägets torrläggning fick man schakta 20 m djupt till
fast berggrund. Betongen göts i 18,3 X 12,2 m block, 2,3 m
tjocka. Tilloppstunneln är hästskoformad, 7,6 X 7,6 m i
sektion och 10,5 km lång. Framdriften uppgick till icke
mindre än 14 m/dygn. Av tunneln måste 6 400 m försträvas
med timmer under sprängningsarbetet och senare
betongbeklädas, vartill åtgick 130 000 m3 betong. Svallschaktet
är beläget 275 m från nedströmsänden; det har 16,8—14,0
m diameter och är 40 m högt. Från tunneln leder tvenne
tuber med 3,65 m diameter till maskinerna, vilka levererar
63 MVA per aggregat.
De båda sistnämnda anläggningarna är tagna i drift 1950
(H W Haberkorn i Civ. Engng maj 1950). G Lbg
Dorenadammen i Row River Oregon innehåller 2,5 m"
jordfyllning med intill 45 m höjd. Då tillgängliga
jordarter var känsliga för nederbördens inverkan och
emedan dammen är belägen i en särskilt nederbördsrik trakt,
där det förekommit 63 mm regn per dag i medeltal
under en femmånaders period inskränker sig den tid, då
fyllningarbetet kan utföras, till endast omkring 75 dagar
per år. För att hålla den tätande lerjorden vid lämplig
jämn fuktighet blev den upprepade gånger "skivad",
överstrilad med vatten och pulvriserad. Dammkroppen indelades
1 tre fyllningszoner enligt fig. 1. Zon 1 består av grus med
högst 10 % ler (här under 0,005 mm). Zon 2 utgör den
tätande kärnan, innehållande minst 20 % ler och högst
20 % grus. Zon 3 består av grus och ler i förekommande
blandning. Båda slänterna är klädda med uttippad sten.
Mellan zonerna 2 och 3 har anordnats en 3 m bred
dränering, som även sträcker sig halvvägs under zon 2.
Avsikten härmed är dels att avleda vatten som trängt igenom
kärnan eller grunden, dels att genom denna dränering
öka tredje zonens stabilitet mot rutschning. Då tillgången
på stenfri lera var begränsad, och man har funnit att
får-fotsväitarna bröt tänderna om stenhalten var hög,
uppdelades zon 2 i zonerna 1 a och 2; den förra vältades
ined gummivalsar, den senare, utan sten, med
fårfots-vältar. Leran utlades i 20 cm lager och vältades nio
gånger. Inom zon 1 spreds materialet i 23 cm lager, som
komprimerades sex gånger av gummiklädda vältar eller
av traktorer med minimitryck 4,5 t/nr. Zon 1 a vältades
nio gånger av de gummiklädda vältarna.
Största problemet var att hålla den tätande jorden i zon
2 lagom fuktig. För litet vatten gjorde materialet alltför
hårt; av alltför hög vattenhalt svällde leran för mycket.
I lertaget hade blott 25—45 cm av det översta skiktet
lämplig fuktighet och lösgjordes med gummihjulsutrustade
skrapor. I dammen behandlades leran först av
tallriksvältar, som emellertid icke kunde göra den alldeles
jämn-fuktig. Man använde därför pulvriseringsmaskiner, vilka
är utrustade med skövlar på en hastigt roterande
horisontal axel. Då maskinen långsamt dras fram över jorden,
blir denna effektivt söndersmulad, jfr fig. 2. Stundom
måste vattning tillgripas. För kontroll av jordtrycket
installerades piezometrar, dels med öppna rör, dels
elektriska, som överför resultatet till en central mätstation.
Under det exceptionellt våta året 1948 kunde
utfyllnings-arbetet pågå endast 70 dagar med i medeltal 10 500 m3/dag.
Under 75 arbetsdagar i år skall 20 000 m3 utläggas per
dag (Eng. News-Rec. 3 nov. 1949). G Lbg
Fig. 2. Lermaterialet för zon 2 behandlas med en roterande
pulvrisator för att åstadkomma jämn fuktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
