Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - Böcker - Rapport final du Troisième Congrès de l'Association Internationale des Ponts et Charpentes, Liége 13—18 septembre 1948, av Sune Ewerdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 oktober 1950
993
Böcker
Rapport final du Troisième Congrès de 1’Association
Internationale des Ponts et Charpentes, Liége 13—18
septenibre 1948. AIPC, Zürich 1949. 736 s., ill. 450 bfr.
Internationella Föreningen för Bro- och
Byggnadskonstruktioner höll på inbjudan av belgiska staten sin tredje
kongress i Liége den 13—18 september 1948. Slutrapporten
innehåller, förutom redogörelser för kongressdagar och
exkursioner samt högtidstal, även de under mötet hållna
tekniska anförandena och diskussionsinläggen.
Det första ämne, som behandlades av kongressen, var
förbindningsmedel ocli konstruktiva detaljer för
stålkonstruktioner. Svetsteknikens bakslag inom vissa områden av
stålbyggandet under de senaste tio till femton åren har
visat, att svetsbarheten hos stål icke bestämmes enbart av
metallurgiska förhållanden. F Campus har definierat
svetsbarheten så, att den är förmågan hos ett för ändamålet
framställt, felfritt stål att med säkerhet motstå
förekommande krympspänningar. Med utgångspunkt härifrån är
konstruktion och utförande grundläggande faktorer för
alt få goda svetsade konstruktioner. Ytterligare kunskap
erfordras dock om krympspänningarna, vilken kan vinnas
på teoretisk och experimentell väg. C D Chrosthwaite och
F Faltus har i slutrapporten behandlat
materialegenskaperna hos stål för svetsade konstruktioner och H
Ger-beaux, Campus, H Louis och E Dehan samt Faltus
krympspänningar och utförande av svetsade konstruktioner. G
Ceradini redogör för utmattningsprov på svetsade och
nitade fackverk, vilka prov givit likartade resultat för de
olika utförandena. I Sverige drar man sig som bekant för
att svetsa fackverk. Ett stort antal utförda konstruktioner
beskrivs av olika författare.
Knutpunkterna i ’nitade och svetsade stålkonstruktioner
är betydelsefulla och utbildningen av dem påfordrar
konstruktörens uppmärksamhet. L E Grinter och A de
Mar-neffe behandlar denna fråga. Ch. Massonnet beskriver ett
par detaljer i utformningen av stålbalkar.
Bucklingen av livplåtar till balkar består av några
detaljproblem. I det elastiska området uppges, att det
matematiska bucklingsproblemet är löst vid antagande av små
utböjningar och alt den kritiska lasten lätt kan beräknas.
Man kan kanske fråga sig, om denna uppgift är riktig,
men i slutrapporten uppges så vara fallet. I det plastiska
området bygger beräkningen numera på P P Bijlaard’s
teori om lokala plastiska deformationer. Slutligen har
tunna plattors uppförande efter bucklingen betydelse och
hur detta sker har numera förts närmare sin lösning
genom systematiska försök. Massonnet och C F
Koll-brunner behandlar bucklingen. E Ingerslev beskriver
kipp-ning hos I-halkar, J Naleszkiewicz böjning hos balkar med
varierande tvärsnitt och H Nylander en metod för ökning
av balkars vridningsstyvhet.
Det andra ämne, som behandlades av kongressen, var
nya metoder inom betongkonstruktionerna. Då inverkan
av korngraderingen, vattenhalten, vibreringen och graden
av finmalning hos bindemedlet är kända och den kemiska
sammansättningen hos bindemedlet är likformig, är det
numera möjligt att förutsäga betongens karakteristiska
egenskaper med stor noggrannhet. Halten av finmaterial i
barlasten har stor betydelse. I sammanfattningen anges att
förekomsten av tillsatser av samma storleksordning som
cementkornen är skadlig. Man skall endast använda
homogen cement och utesluta icke aktiva inblandningar.
Detta påstående kan ha sitt intresse då det gäller att
bedöma E-cementets lämplighet. Kornstorlekar mellan 0,26
och 2 mm spelar en väsentlig roll och mängden härav
måste bestämmas vid framställningen av betong. På
betydelsen av vattenhalten behöver uppmärksamheten icke
fästas, dess inverkan är känd och föreskrifter i frågan är
intagna i flertalet bestämmelser. Hittills har inverkan av
vibrering i många fall icke varit tillräckligt känd. Tack
vare vissa vid kongressen anmälda undersökningar kan
fysikaliska förhållanden i samband med vibreringen
klarläggas och viktiga slutsatser dras. Av stor betydelse är
verkningsradien och tiden för vibreringen. H Lossier
redogör för svällande cement, dels sådant, där svällningen
endast är avsedd för att motverka krympning, och dels
starkt svällande sorter, avsedda för specialfall, och
Campus redogör för den vibrerade betongen.
Den förspända betongen har numera gjort sitt inträde i
praktiken. Med hjälp av detta byggnadssätt har man byggt
ett stort antal olika byggnadsverk, t.ex. balkar med 50 m
spännvidd och mera för såväl hus som broar, hittills utan
bakslag. En balk med förspänd armering verkar vid
måttliga laster som om den var utförd av ett homogent
material. Sedan betongen spruckit i dragzonen, verkar balken
i det närmaste som en vanlig armerad balk. Om
belastningen åter sjunker, förhåller den sig åter, som om den
vore homogen. De vid förspända balkar uppmätta
formändringarna vid belastning stämmer bättre med gängse
beräkningar än motsvarande vid vanliga armerade balkar.
E Friedrich, K Billig, W Abeles och K W Mautner har
i olika artiklar redogjort för sina synpunkter på
förspänningens utförande och konstruktionernas verkningssätt.
E Freyssinet, Széchy och L Palotås beskriver ett antal
broar av förspänd betong. Abeles redogör för lagning av
ett kyrktorn med förspänning.
Om skarvförsök vid svetsad armering skriver Hormidas
och Louis och om Fiirstenlandbron vid St. Gallen K
Ho-facker. Billig omnämner vissa data om stationshuset för
flygplatsen i Dublin. M Fahmy beskriver pelardäck och
sågtak utförda i Egypten. K Waitzmann redogör för prov
på samverkan mellan båge och farbana för en bro och
Gottfeldt för en bro i Tasmanien.
Det tredje ämne, som behandlades av kongressen, var
stålbroar med stora spännvidder. Då egenvikten för en
bros huvudbärare växer oproportionellt för stora
spännvidder, är det av grundläggande betydelse att ge sådana
broar en ekonomisk utformning. Till spännvidder på 500
till 600 m kan kontinuerliga fackverksbalkar med eller
utan inhängda spann samt bågar användas. Vid ännu större
spännvidder dominerar den förankrade liängbron med
kablar av högvärdigt stål, soin i dag kan byggas intill en
spännvidd av cirka 1 500 m. Betydelsen av att känna
krafternas verkliga storlek växer med spännvidden. Det
genom raset av Tacomabron i USA aktualiserade problemet
om den aerodynamiska stabiliteten har närmat sig sin
lösning. Faran för instabilitet kan elimineras genom
avvägning av egenvikten, styvheten och brobredden samt
genom lämplig utformning av bron. F Stiissi har i en
artikel behandlat broviktens inverkan på systemvalet och
i en annan synpunkter på hängbroar. Sistnämnda ämne
har även behandlats av H Beer och S O Asplund. E
Howard beskriver montaget av det 258 m långa
mitt-spannet över Mississippi vid Dubuque utformat som båge
med dragband. Detta konstruktionssystem behandlas även
av V Haviår. Det kan nämnas, att han vid bestämningen
av hängstagskraften får samma värde på kraften, som
skulle erhållas enligt en inom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen under senaste tiden använd överslagsformel.
Det fjärde ämne, som behandlades av kongressen,
omfattade pelardäck, kontinuerliga plattor, hållfasthet och
stabilitet av skivor, skal o.d. samt valvdammar. För den
numeriska beräkningen av plattor och dylikt är det av
betydelse att uppställa ansatserna och lösningarna i snabbt
konvergerande form. I samband med de noggranna
lösningarna måste närmemetoderna utvecklas ytterligare. För
skalen har den teoretiska utvecklingen visat betydelsen av
att ta hänsyn till böjningen samt vid större konstruktioner
knäckrisken. A M Haas och C F Casado har i sina artiklar
behandlat pelardäck, den sistnämnde även kontinuerliga
plattor, och K W Johansen har i ett antal exempel visat
tillämpningen av hans brottmomentmetod på plattor. Om
skal har L Broglio, E Torroja, H Scherer och Johansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
