Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1950 - Framställning av titan, av Gösta Angel - Korrosionsmotstånd hos tantal, niob, zirkon och titan, av SHl - Germanium och gallium ur kol, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1029
gifterna i litteraturen. Tack vare Carlssons väl
genomtänkta planering av försöket gick detta
helt efter beräkning. Vi anser oss nu väl
behärska denna metod.
Därjämte har ett försök gjorts att reducera
TiCl4 med natriumamalgam i förhoppning att
eventuellt finna ett billigare reduktionsmedel än
magnesium. Natriumamalgam kan som bekant
på enkelt sätt erhållas genom elektrolys av
koksaltlösning i en cell med kvicksilverkatod. Vid
försöket renades 1 kg TiCh genom destillation
under tillsats av litet natriumamalgam för att
reducera järn-, vanadin- och kiselklorider till
lägre, svårflyktigare klorider. Därefter utfördes
ett reduktionsförsök med amalgam vid
titan-kloridens kokpunkt, 136° C. Det visade sig
härvid, att reduktionen vid denna temperatur tyvärr
icke gick längre än till TiCL. Försök enligt en
ny metod har igångsatts. Dessa avser likaledes
främst att söka nedbringa kostnaderna för
reduktionsmedlet. Om utsikterna att nå resultat är
det ännu för tidigt att yttra sig.
Litteratur
1. Barksdale, J: Titanium. Its occurence, ehemistry and
techno-logy. New York 1949.
Denna bok innehåller en omfattande bibliografi t.o.m. juli 1949;
icke upptagna där är bl.a. följande publikationer:
2. Latimer: The oxidation ståtes of the elements and their
potentials in aqueous solutions. New York 1938.
3. Titanium metal produced by Degussa and Osram. FIAT fin. Rep.
nr 978 (1946).
4. Aluminium. Magnesium. Titanium. Mod. Meth. jan. 1950 s. 15.
5. Wartman m.fl.: Production of ductile Ti at Boulder City, Nev.
US Bur. Mines Rept. Invest. No. 4519 (1949).
6. Titanium. A ispecial product engineering progress report. Prod.
Engng nov. 1949 s. 129, 132.
Korrosionsmotstånd hos tantal, niob, zirkon och titan.
Alla metallers löslighet i ett "frätande ämne" beror av
dettas natur och av temperaturen. Många metaller motstår
några få frätande ämnen, några motstår många
sådana, men ingen är fullständigt indifferent mot alla
kemikalier ens vid rumstemperatur. En viss metalls
motståndsförmåga inses bäst, om den jämförs med andras. Därför
har fyra olika metallers löslighet undersökts under
identiska förhållanden. De använda lösningsmedelen är sådana,
som ger upphov till svårlösta korrosionsproblem inom
kemisk industri. Proven på tantal och niob var typisk
handelsvara, under det zirkon- och titanproven erhållits genom
reduktion med magnesium. Metallernas renhetsgrad har ej
bestämts.
Tabell 1. Korrosion av tantal, niob, zirkon och titan.
Lösning
Temp. Tid
Korrosionshastighet, cm/àr
°c dygn Ta Mb Zr Ti
HCl 18 °/o .. 19— 26 36 0,00000 0,00000 0,00023» 0,1112
HCl konc..... .. 19— 26 36 0,00000 0,00030 0,00020 1,745
HCl konc..... 110 7 0,00000 0,0102 0,0469 —
HNO3 konc. .. ... 19—26 36 0,00000 0,00000 0,00000 0,00013
HNOs • 2 HCl . ... 19— 26 35 0,00000 0,00005 löslig 0,00053
HNOs • 2 HCl , ... 50— 60 1 0,00000 0,0025 löslig —
H2SO4 50 °/o .. ,.. 19— 26 35 0,00000 — 0,00000 0,0053
H2SO4 konc. .. ... 19— 26 36 0,00000 0,00005 löslig 0,117
H2SO4 20 °/o .. ,.. 95—100 4 0,00000 0,00005 0,00045 —
HsS04 konc. .. 145 30 0,00000 0.451 löslig löslig
H3PO4 85 °/o . .. 10— 26 36 0,00000 0,00005 0,000052 0,169
FeCls 10 »/o .. .. 19— 26 36 0,00000 0,00000 0,001053 0,00008
1 blev spröd, 2 anlöpt, 3 ojämn korrosion.
Vid korrosionsundersökningarna användes bitar med
dimensionerna 9 X 100 X 0,25 mm skurna ur ren, blank,
valsad, duktil plåt. De hölls delvis nedsänkta i olika
lösningar utan luftning eller omröring under betingelser, som
anges i tabell 1. Viktminskningen anges som
korrosionshastighet i cm/år.
Med kall salpetersyra eller kall utspädd svavelsyra erhölls
ingen märkbar inverkan på zirkon, men alla övriga syror
och järnkloridlösning angrep metallen mer eller mindre.
Den löstes snabbt i kall eller varm svavelsyra och i
kungsvatten, och het, koncentrerad saltsyra angrep
ganska starkt. Av de fyra undersökta metallerna hade titan
lägsta korrosionsmotståndet; den står sig bäst mot
salpetersyra och kungsvatten. Niob visar gott motstånd mot
alla lösningarna utom koncentrerad saltsyra och het,
koncentrerad svavelsyra, under det tantal icke angrips av
någon av de provade lösningarna. Alla fyra metallerna
förstörs snabbt av fluorvätesyra (D F Taylor i Ind. Engng
Chem. apr. 1950). SHl
Germanium och gallium ur kol. Hittills och för lång
tid framåt torde kol framför allt vara av intresse som
energikälla, men det har även stor betydelse som råvara
för kemikalier från komplicerade färgämnen till
ammoniumsulfat. Nyligen har emellertid härtill kommit, att kol
är av värde som mineral för sällsynta element. Härvid har
i första hand germanium och gallium kommit att fånga
intresset.
Germanium upptäcktes av Winkler 1886, och ungefär 20
år senare fann Goldschmidt det i kol. Han råkade
undersöka ett prov på engelskt kol, som höll 1,1 % germanium,
den högsta halt, som hittills iakttagits. Gallium upptäcktes
av Lecoq de Boisbaudran i ett prov på zinkblende från
Pyrenéerna, och man har senare funnit ända upp till
1,58 % i ett kolprov. Vanligen är dock galliumhalten
0,04—0,55 %.
Winkler isolerade germanium ur det relativt sällsynta
mineralet argyrodit; 4 Ag2S ■ GeS2, som innehöll 5—7 % Ge.
Ett annat lämpligt mineral är germanit, 7 CuS • FeS • GeSL,
som hittats på ett ställe i Sydvästafrika. Dessa råvaror
tycks emellertid nu vara förbrukade, och man har därför
börjat se sig om efter andra. I USA har man framställt
betydande mängder germanium i samband med
zinkraffinering, och de räckte tidigare för att tillfredsställa
efterfrågan, som icke var stor på grund av metallens relativt
höga pris.
Numera har germanium emellertid fått praktisk betydelse,
främst genom sin användning till likriktarrör, men det
är möjligt, att den även kan komma att utnyttjas inom
metallurgin. Gallium har däremot ännu blott vetenskapligt
kuriositetsintresse. Det är ett av de mest svåråtkomliga
elementen, trots att jordskorpans halt av det är relativt
stor. Kännedomen om dess kemi har därför varit ganska
ofullständig, ända tills Chemical Research Laboratory
framställde över 500 g metall ur kolaska.
I England undersöktes kollagren i Northumberland av
Goldschmidt på 1930-talet. Denne fann, att ett betydande
antal sällsynta element blev anrikade i askan från dessa
kol. En del av hans resultat framgår av tabell 1. Chemical
Research Laboratory blev intresserat och började
undersöka möjligheterna att isolera germanium och gallium ur
kol. Härvid fann man, att germanium icke är likformigt
fördelat i kolskikten utan att kol från olika gruvor inom
samma kollager innehåller olika mängder. Vidare visade
det sig omöjligt att undvika förluster av germanium vid
in-askningen, då det förångades i form av flyktig oxid och
sulfid. För att undvika detta hade Goldschmidt
rekommenderat glödgning i mycket tunt skikt helst efter fuktning
med salpetersyra för att undvika reduktion av
germanium-föreningarna. Även gallium är relativt flyktigt och
förloras därför lätt vid inaskningen.
Morgan och Davies fann, att om kol brändes under
reducerande betingelser, kunde upp till 60 % av dess ger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
