Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1950 - Germanium och gallium ur kol, av SHl - Automatisk temperaturreglering för gaseldad tunnelugn, av WS - Ytbehandling av aluminium, av U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1030
TEKNISK TIDSKRIFT
manium förloras. Det var därför naturligt att rikta
uppmärksamheten på flygaskan, i vilken en del av de
flyktiga germaniumföreningarna kunde väntas vara anrikade.
Denna uppfattning stöddes av Ramage och Hartleys
undersökningar under första världskriget. De hade nämligen
visat, att en del flygaska innehöll betydande mängd
gallium, zink och vanadin. I utvalda bitar uppgick
gallium-halten till 2 %. Morgan och Davies undersökte därför
flygaska från olika anläggningar, mest gasverk, och fann
överallt germanium och gallium men i starkt varierande
mängder.
De igångsatte isolering av dessa element i halvstor skala.
Härvid behandlades flygaskan med så mycket saltsyra, att
dess koncentration, sedan reaktionen gått till slut, var
något lägre än i dess azeotrop med vatten. Därefter kunde
germaniumtetraklorid avdestilleras vid ca 83°C. Arsenik,
som vanligen var närvarande, följde med i form av
tri-klorid och skildes från GeCI, genom fraktionerad
destillation i klorgasström. Under dessa betingelser påstås
arseniken bli återstod i form av relativt svårflyktig AsC15.
Gallium kunde extraheras ur den första
destillationsåter-stoden med eter.
Dessa undersökningar blev av stort värde, när General
Electric år 1945 beslöt att framställa germanium i stor
skala. Man kunde nämligen från början koncentrera
arbetet på flygaska från olika gasverk och fick också sådan
innehållande 0,5—1,0 % Ge som utgångsmaterial.
Av-askans sammansättning framgick, att en koncentration
av flyktiga ämnen erhållits på något sätt, kanske genom
kondensation i de kallare delarna av rökkanalerna.
Germa-niumhalten i det ursprungliga kolet var sannolikt blott
ca 0,002 %, och det är intressant, att flygaska med över
1 % Ge erhölls från anläggningar, som brände koks, vilken
ju redan utsatts för hög temperatur under reducerande
betingelser. En liknande anrikning av gallium kunde
konstateras.
De första försöken att isolera germanium utfördes enligt
den av Morgan och Davies angivna metoden. Det visade
sig emellertid snart, att olika prov på flygaska betedde sig
helt olika vid denna behandling. Sällan eller aldrig erhölls
kvantitativt utbyte av germanium; ofta utvann man blott
en liten del av det. Flera andra experiment med klor både
i lösning och utan närvaro av vatten gav ungefär samma
resultat, och även när ett relativt högt utbyte av
germanium erhölls, var metoden icke tilltalande på grund av
närvaron av många andra flyktiga föroreningar. När
fortsatt arbete visade nödvändigheten av sintring med
natrium-hydroxid, insåg man, att rent kemiska metoder var otill-
Tabell 1. Sällsynta element i kolaska (glt)
Element Maximal Medelhalt Halt i
halt i rik aska jordskorpai
arsenik .............. .... 8 000 500 5
beryllium ............ .... 1 000 300 5
bly ................... .... 1 000 100 16
bor ................... .... 3 000 600 3
gallium .............. 100 100 15
germanium ........... .... 11000 500 7
guld .................. .... 0,2—0,5 — 0,005
indium ............... 2 — 0,1
kadmium ............ 50 5 0,5
kobolt ................ .... 1 500 300 40
litium ................ 500 — 65
molybden ............ 500 200 15
nickel ................ .... 8 000 700 100
platina ............... 0,7 — 0,005
scandium ............ 400 60 5
silver ................ .... 5—10 2 0,1
tallium ............... 5 1 0,3
tenn .................. 500 200 40
vismut ............... 200 20 0,2
yttrium .............. 800 100 31
zink .................. .... 10 000 200 40
zirkon................ .... 5 000 — 190
räckliga och övergick till anrikning av flygaskan. Man
lyckades framställa ett germaniumkoncentrat, ur vilket rå
germaniumtetraklorid sedan kunde framställas genom
destillation enligt en ekonomiskt tilltalande metod.
Som redan nämnts, beror intresset för germanium på dess
användning inom radiotekniken. När man började använda
allt kortare våglängder, visade sig nämligen rör olämpliga,
och den gamla kristallikriktaren kom därför åter till
heders. Bland de halvledare, som härvid kom i fråga, hade
germanium synnerligen speciella egenskaper. Det visade
sig kunna ersätta dioder i många kopplingar, och på allra
senaste tid har man funnit, att en anordning bestående
av en germaniumkristall i förbindelse med två
punktkontakter kan ersätta trioder och alltså användas som
förstärkare eller oscillator (Discovery maj 1950; Times Rev.
Ind. juli 1950). SHl
Automatisk temperaturreglering för gaseldad
tunnelugn. Höganäsbolaget har i Bjuv utarbetat ett system att
köra ugnar för bränning av eldfast gods utan att
mänsklig kraft behöver användas för korrigering av
gasbrän-narinställningen. Detta är så mycket mera intressant som
bränngodset i ugnarna varierar avsevärt i kolhalt och
sålunda hjälper till olika mycket att hålla temperaturen
uppe.
Brännzonen i ugnen har uppdelats i tre delar, vilka
regleras var för sig efter temperaturimpulser från varje del.
I den svalaste delen av brännzonen erhålles
temperaturimpulserna genom termoelement och i de två hetaste
delarna genom strålningspyrometrar. De senare är direkt
riktade mot bränngodset. Termokrafterna från
instrumenten ledes fram till en central instrumentstation med
indikerande och reglerande mätinstrument.
Regleringsmediet är tryckluft, vars tryck varierar allt efter som den i
ugnen uppmätta temperaturen över- eller underskrider ett
visst värde ("önsketemperaturen"), som har inställts på
mätinstrumentet. Tryckluften leds i kopparledningar till
pneumatiska strypventiler i gasledningarna för varje
gasbrännare. Då trycket hos regleringsluften ökar eller
minskar, varieras strypventilens öppning och därmed
gasmängden.
Systemet har körts in parallellt med segerkäglor, och det
har visat sig, att käglorna går ned lika från det ena
bränn-vagnslasset till det andra (Brännpunkten 1950 h. 3). WS
Ytbehandling av aluminium. En ny metod för
anodoxi-dering av aluminium och dess legeringar har utarbetats av
en amerikansk flygplantillverkare. Den har fått
beteckningen ’"MHC" ("Martin Hard Coating"). Inga detaljer om
dess tekniska utförande har hittills lämnats, men den
uppges ge en särskilt hård och korrosionssäker yta med en
avnötningshållfasthet, som är överlägsen såväl hårdkroms
som cyanidhärdat ståls. Impregnering av ytskiktet med
molybdensulfid eller grafit minskar ytterligare avnötningen.
Färgen på MHC-ytan varierar från ljusgrå till mörkgrå
beroende på legeringens beskaffenhet och beläggningens
tjocklek, som kan varieras från 2—150 u. Genom
MHC-be-handling ändras ej materialets sträck- och brottgräns,
däremot avtar utmattningshållfastheten. På grund av olika
utvidgningskoefficient hos beläggning och grundmetall
uppstår ytsprickor vid uppvärmning, men om beläggningen
snabbt upphettas till hög temperatur, blir den mycket
värmebeständig.
Metoden kan användas för gjutna eller smidda
aluminiumlegeringar, som innehåller mindre än 5 % koppar.
Metoden har provats i laboratorieskala under två år på
olika detaljer, såsom kugghjul och drev, geodetiska
instrument, skovelhjul för turbiner, flygplansdetaljer etc.,
med mycket gott resultat. Det sägs, att priset för
behandlingen blir tämligen högt i laboratorieskala, men att det
vid utförande i fabrikationsskala troligen blir lägre än
för hårdförkromning (C F BuiffiOWS i Iron Age 24 aug.
1950). U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
