Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1950 - »Cold rubbers» framtidsutsikter, av Frank O Holmes - Syntetiskt gummi utan styren, av SHl - Vispat gummi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1033
temperatur försämras syntetiskt gummis
egenskaper snabbare än naturgummis även i detta fall.
Av största vikt vid gummis användning i
bildäck, särskilt för tung trafik, är dess elasticitet.
Ett mindre elastiskt material förbrukar nämligen
mer energi vid däckets formändringar och
uppvärms därför starkare än ett mer elastiskt.
Uppvärmningen medför naturligtvis snabbare
förstöring både av gummi och vävinlägg.
Naturgummi har mycket större elasticitet än
syntetiskt gummi, och kallt gummi har blott något
större än GR-S, vilket är dess största svaghet.
Vid de viktigaste laboratorieproven visar alltså
kallt gummi bättre egenskaper än GR-S, men
båda står sämre emot olika slag av påkänningar
än naturgummi, särskilt vid högre temperatur.
Båda slagen av syntetiskt gummi är vidare
mindre elastiska och har därför sämre
hysteresis-egenskaper. Vid nötningsprov med bildäck har
kallt gummis livslängd visat sig vara 117—120 %
av den för GR-S. Nötningsresistensen för
naturgummi av vanlig kvalitet tycks ligga mellan den
för kallt gummi och GR-S. Vidare är motståndet
mot sprickbildning minst dubbelt så stort för
kallt gummi som för GR-S.
Det är tydligt, att kallt gummi är bättre än GR-S
för bildäck, men troligen icke tillräckligt mycket
för att betinga ett högre pris än naturgummi på
en fri marknad. Kallt gummi väntas icke heller
bli användbart till bildäck för tyngre transporter
på grund av sina relativt dåliga
hysteresisegen-skaper. Det kommer visserligen närmare
naturgummi än GR-S i flera hänseenden, men det är
icke lika bra som naturgummi och kan därför
icke helt ersätta detta.
Syntetiskt gummi utan styren har framställts i USA
enligt en relativt enkel process, som kan utföras i
apparatur för framställning av kallt gummi. Härvid blandas
butadien med tvål och tas i ett dubbelmantlat
reaktionskärl, där blandningen kyls med metanol.
Polymerisatio-nen sker vid 30°C med en katalysator av samma typ som
den, man använder för kallt gummi. Reaktionen tar 10—12
h. Därefter indunstas genom anbringande av vakuum.
Tillvaratagandet av den härvid återvunna butadienen blir
betydligt förenklat, då ingen styren är närvarande. Det
erhållna latex blandas med antioxidationsmedel och carbon
black, salt tillsätts ("creaming"), varefter gummit
koaguleras med utspädd svavelsyra och frånfiltreras. Därefter
går det till en kvarn och slutligen till en tork, varefter det
pressas till balar.
Produkten har givits beteckningen "PB". En av dess
viktigaste egenskaper är den lätthet, varmed den kan bear.
betas. Den kan sålunda blandas och sprutpressas vid lägre
temperatur och med lägre energiförbrukning än GR-S, kallt
gummi eller naturgummi. PB är det första rena
butadien-gummi, som visat sig praktiskt användbart, ty man väntar,
att det skall kunna utnyttjas till slitbanor för bildäck
troligen i blandning med kallt gummi. Enligt de prov, som
hittills gjorts, tycks nämligen PB ha en slitstyrka, som
närmar sig kallt gummis och alltså överträffar
naturgummis.
Det uppges, att tillgången på bensen, som är råvara för
styren, åtminstone för närvarande är mycket knapp.
Samtidigt tycks priset på naturgummi stadigt stiga. Man hop-
pas därför, att PB skall bli en god hjälp vid mötandet av
svårigheterna på gummimarknaden. Då ingen styren
behövs till det, blir den mängd, som kan produceras,
oberoende av bensentillgången, och en viss apparatutrustnings
tillverkningskapacitet bör bli större än för GR-S, då
styrenfabriken bortfaller och återvinningen av butadien
förenklas (Chem. Engng sept. 1950). SH1
Vispat gummi ("foam-rubber") är närmast en form av
svampgummi. Dess enda likhet med detta är dock, att det
består av sammanhängande, luftfyllda celler med väggar
av gummi. Under det svampgummi framställs av
gummiplattor genom inblåsning av luft, erhålles vispat gummi
direkt av latex genom att slå detta till skum.
Framställningen av vispat gummi är grundad på
principen att införa luft under skumbildande betingelser. Två
typer av förfaranden används; det ena, som utnyttjas i
mycket liten omfattning, är byggt på gasutvecklingen vid
sönderdelning av vätesuperoxid; vid det andra, enligt
vilket den ojämförligt största delen av vispat gummi
framställs, erhålles skummet genom mekanisk bearbetning.
För att utföra denna användes numera kontinuerliga
metoder. Latex inmatas i ett kärl tillsammans med en
luftström och slås kraftigt under sin vandring uppåt
genom kärlet. När det erhållna skummet når dettas
överkant, passerar det genom en trumma, där
stabiliseringsmedel tillsätts. Slutligen kommer det till en andra blandare,
i vilken det slås till skum av önskad jämnhet och täthet
under vandringen nedåt. Den produkt, som avtappas från
det andra kärlets botten, är färdig för gjutning.
Det färdiga skummet fylls i form och vulkaniseras i
denna. Skall invecklade former gjutas, suger man ibland
in skummet i formen genom att anbringa vakuum på små
hål i dess väggar. Vulkaniseringen sker i närvaro av ånga.
Värme tillförs genom formens väggar, om götets
tjocklek ej är alltför stor. Är detta fallet, används
"värmefingrar" eller dielektrisk upphettning. Den vulkaniserade
produkten tvättas slutligen med vatten för att avlägsna
stabiliseringsmedlet.
Av största betydelse för produktens egenskaper är valet
av stabiliseringsmedel. Detta skall åstadkomma
gelantine-ring av latex, varigenom skummet blir stabilt. Mest använt
är natriumfluosilikat, som kan gelantinera utan
uppvärmning. Detta ämnes verkan tillskrivs en jämn utveckling
av fluorvätesyra under den mekaniska bearbetningen,
varigenom en noggrann kontroll av pH-värdet uppnås.
Nyligen har man rekommenderat fluotitanat under
motivering, att det ger bättre stabilisering.
Några gelatineringsmedel, t.ex. ammoniumsulfat, fordrar
uppvärmning. De tillåter snabbare skumbildning men
fordrar noggrann efterbehandling av produkten. Under alla
förhållanden är gelatineringshastigheten starkt beroende
av temperaturen, och denna måste därför noggrant
kontrolleras, för att ett vispat gummi med önskade
egenskaper skall erhållas. Vid användning av naturlatex måste
man för att få ett stabilt skum noga avlägsna ammoniak,
som vanligen tillsätts för konservering under transporten.
Av särskild betydelse för vispat gummis fysikaliska
egenskaper är det använda latexets natur. Som exempel kan
nämnas, att brottgränsen för vispat gummi av neopren
med täthet 0,28 g/cm3 har bestämts till 26 kp/cm2, under
det sådant framställt av en blandning av latex (50 %)
och GR-S (50 %) blott gav 5 kp/cm2. Val av latex beror
delvis på marknadsläget men mera på det ändamål för
vilket det vispade gummit av^es.
Det viktigaste användningsområdet för vispat gummi har
hittills varit dynor till säten och ryggstöd i bilar och andra
fordon. Madrasser har först sent börjat tillverkas av
materialet på grund av svårigheten att maskera den lukt,
som är karakteristisk både för syntetiskt och naturligt
gummi efter vulkaniseringen. Detta problem har emellertid
nu lösts, och madrasser av vispat gummi har på senare år
blivit tillgängliga även på den svenska marknaden. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
