Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 25 november 1950 - Regn på beställning, av SHl — Je - Mjölkning på löpande band, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1095
fält eller som skydd mot nattfrost. Ett kraftföretag har
hyrt två flygmaskiner för att förbättra väderleken vid ett
kraftstationsbygge i Oregon. Solsken önskas för torkning
av massorna i stationens jorddamm. Så snart moln närmar
sig området, startar flygmaskinerna och från dem
beskjutes molnen med kemikalier, så att de upplöses, innan de
når arbetsplatsen. Metoden påstås ha varit effektiv.
Vidare är det troligen möjligt att förhindra skador genom
åskväder, ty åskmolnen bör kunna utfällas i form av ett
stilla regn, om de behandlas i tid. Langmuir tror tiden vara
inne att studera tropiska orkaner. Han anser nämligen
fullt tänkbart, att man genom att släppa ut silverjodid kan
hindra deras uppkomst.
Det är klart, att en regnmakare måste kunna sitt yrke
ordentligt, ty den mängd regngivande medel, som skall
användas i varje särskilt fall, måste noggrant bedömas.
I denna fråga är Langmuir och Krick ense, men den senare
anser, att regnmakaren framför allt skall vara meteorolog
— kemister och fysiker som Langmuir ställer bara till
oreda. Denne anser å sin sida, att regnmakarna kan
förstöra jordens klimat helt och hållet. Han beräknar, att
ca 90 kg silverjodid skulle räcka för att fälla ut molnen
i bela atmosfären, och vad blir det då av klimatet?
Krick säger emellertid, att det icke är någon fara, om
tränade experter sköter regnmakeriet, ty de vet precis, hur
mycket silverjodid de skall släppa ut och har förstånd att
sluta i rätt tid. Det påstås, att man genom att bringa regn
åt ett område berövar andra områden deras normala
nederbörd. Krick anser detta obefogat, ty det flyter en
mäktig ström av moln in över kontinenten från havet, och man
kan icke fälla ut mer än 1 % av dess vattenmassa.
Icke desto mindre har regnmakeriet väckt farhågor hos
de lagstiftande myndigheterna, och man överväger på flera
håll att reglera — rent av förbjuda det genom lagar, men
hittills har ingen sådan antagits. Konstgjort regn kan
också komma att åtföljas av processer. När Howell satte i
gång med försöken att fylla New Yorks vattenreservoarer
i Catskills-bergen, fick staden en fuktig vår och tidig
sommar med omväxlande varma och kalla regn och tjocka
dimmor. I Catskills regnade det dag ut och dag in och
skörden blev förstörd. Farmarna hotade att skjuta Howell
och detsamma gjorde hotellägarna. En av dessa
försökte stämma New Yorks stad, därför att hans gäster
numera inte fick höra annat om Catskills än att det fanns
en regnmakare där, så varför skulle de resa just dit.
Howell har omtalat, att han arbetar både med torris från
flygplan och ined silverjodid utspridd från marken. Ett
typiskt fall av regnmakeri beskriver han på följande sätt.
De meteorologer, som håller ett öga på vädret, varskor
24—,36 h, innan en situation, som kan ge regn, väntas
inträda. Efter konferenser med meteorologerna och sedan
han fått in rapporter från alla stationer i landet, gör
Howell sin egen uppskattning av vädersituationen.
En preliminär plan för operationerna uppgörs, och alla
berörda personer varskos. Några timmar innan den sätts
i verket, får Howell från väderlekstjänsten en slutlig
rapport om vindar och stabilitetsförhållanden i de övre
luftlagren, om molnhöjd m.rn. På grundval av dessa
underrättelser beräknar han approximativt den väg, som
silver-jodidröken bör ta och dirigerar generatorerna till
lämpliga platser. Om vinden väntas vrida, placeras de så, att
alltid någon av dem kan sända rök till mitten av det
område, som skall bevattnas. Förändras vädersituationen
under arbetets gång, kan generatorerna omdirigeras per
telefon eller radio. De sätts vanligen i gång 4—6 h, innan
regnet väntas börja, och får arbeta, så länge röken stiger
eller tills den gynnsamma situationen är förbi.
Om metodens möjligheter yttrar sig Howell mycket
försiktigt. Han anser, att det ännu icke är utrett, om man
verkligen kan göra regn på konstgjord väg. Det är sålunda
omöjligt att avgöra, om den rikliga nederbörden i
Catskills-bergen 1950 är en frukt av hans strävanden eller har
naturliga orsaker.
Fig. 1. "Är det deras
eller vårt?" (efter New
Yorker).
Meteorologerna tycks i allmänhet ej tro på regnmakeriet.
US Weather Bureau försökte göra regn i Ohio 1948 men
fick intet. Langmuir påstår, att man icke hade valt ut rätta
sortens moln och att man dessutom använt för mycket
fällningsmedel. Konservativa meteorologer anser alltjämt,
att väderleken helt och hållet bestäms av den "synoptiska
situationen" och att allt "konstgjort" regn skulle ha fallit
i alla händelser. Langmuir anser sig t.ex. ha framkallat
regn i New Mexico i juli 1949 en dag, då meteorologerna
icke förutsagt något, men dessa påstår, att nederbörden
berodde på en front, som kom in från Mexikanska viken
(Business Wk 5 aug. 1950, Time 28 aug. 1950, Sci. Amer.
sept. 1950, Engng News-Bec. 28 sept. 1950, Electr. World
11 sept. 1950). SHl — Je
Mjölkning på löpande band. På en gård i USA kan med
hjälp av en transportör två personer mjölka en besättning
på 250 kor med en hastighet av 100 per timme. Liksom
vid all mekanisering är grundprincipen att hålla den
skicklige arbetaren stilla på en lämplig plats och föra
verktyg, delar och produkter till honom, att placera varje
arbete eller uppgift på rätt höjd över marken och att föra
bort produkten, när arbetet är utfört. För genomförande
av dessa principer fordras naturligtvis kornas kooperation,
vilken lätt kan vinnas med en handfull säd.
Korna får gå från en inhägnad genom en trattformad
utgång och passerar sedan på ett led genom en smal gång,
där de spolas underifrån. På denna punkt hejdas de några
sekunder av en automatisk grind, som matar dem en i
taget in i bås på ett plant transportband. Detta är
synkroniserat med en taktransportör, som uppbär båsens
kortväggar och foderbord. När grinden öppnas, går kon alltså
in i ett smalt bås, vars sidor består av rörstaket. När hon
börjar äta från foderbordet i dess bortre ände, stängs en
dörr bakom henne, och hon befinner sig på det löpande
bandet, som rör sig med en hastighet på ca 3 m/min.
På detta band är korna på lagom höjd för mjölkaren,
som ger dem en andra tvättning och kopplar in
mjölkningsmaskinerna. Dessa är monterade på en tredje
transportör, som rör sig med samma hastighet som båsen. I
andra änden av bandet passas korna av den andra
mjölkaren, som slår ifrån och tar av mjölkningsmaskinerna.
Dessa går sedan med en snabbare transportör till en
station, där de töms automatiskt, varefter de återförs till
det löpande bandets början. När korna kommer till dettas
slut, öppnas båsen automatiskt, och de spatserar ut i en
inhägnad (Mech. Engng aug. 1950). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
