Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1950 - Uranreaktorns utnyttjande för vetenskapliga experiment, av SHl - Turbatorn, av R Gezelius - Effektiv elektronkälla, av R Gezelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1119
Fig. 5. Jämförelse av resultaten vid röntgen- och
neutron-strålars diffraktion i kopparpulver.
RÄKNIN6SVINKEI
Fig. 6. Dif fraktion av röntgen- och neutronstrålar med
natriumhydrid.
Neutronstrålars verkan på fasta kroppar
När snabba neutroner passerar genom kristaller, förlorar
de energi genom elastiska sammanstötningar med gittrets
atomer. Resultatet blir, att dessa förskjuts ur sina normala
lägen. Man har beräknat, att en neutron med 2 MeV energi
skulle rubba ea 500 atomer i berylliummetall och ca 2 500
i berylliumoxid. Resultatet av detta blir ändring av det
bestrålade materialets fysikaliska egenskaper, särskilt av
dess elektriska och termiska ledningsförmåga men även av
dess elasticitet och övriga mekaniska egenskaper. Det
sistnämnda är av stor praktisk betydelse vid konstruktion av
reaktorer.
Även rent teoretiskt är neutroners verkan på kristaller av
stort intresse. Särskilt vore det av vikt att veta, vart de
rubbade atomerna tar vägen och hur deras beteende beror
av temperaturen. Studier, som berör dessa frågor, har
börjats i Harwell genom neutronbestrålning av germaniums
likriktande modifikation, N-typen. Dennas elektriska
ledningsförmåga "framåt", dvs. åt det ledande hållet, är vid
Fig. 7. Verkan
av
neutronbestrålning på en [-germaniumlik-riktares ledningsförmåga-]
{+germaniumlik-
riktares led-
ningsförmåga+}
vid 40° C; X [-ledningsförmåga-]
{+ledningsför-
måga+} framåt,
+
ledningsförmåga bakåt.
40°C 0,00.5 inho och "bakåt", dvs. åt det blockerade hållet,
10 ’. Varje ändring av dessa egenskaper borde vara
proportionell mot produkten av tid och neutronstrålningens
intensitet och därför mot nvt, där n är antal neutroner per
tidsenhet, v deras hastighet och t bestrålningstiden.
En likriktare bestrålades i GLEEP-reaktorn under ett
dygn, vilket skulle ge ett nuf-värde på ca 10l0. Resultatet
av dessa experiment visas i fig. 7, av vilken framgår, att
ledningsförmågan framåt faller med stigande nvt till ett
minimum för nvt — 101’, under det ledningsförmågan
bakåt snabbt stiger, så att den blir nästan lika med den
förra. Härvid förlorar kristallen sin likriktande förmåga.
Efter neutronbestrålningen förhåller den sig alltså som
germanium av typ P, som icke är likriktande. Detta
resultat kan förklaras enligt den allmänt antagna uppfattningen
om mekanismen vid strömmens passage genom en
halvledare, om man antar, att ungefär en atom per miljon
rubbats ur sitt normala läge i kristallgittret. 1 de nya lägena
hindrar de nämligen elektronerna och minskar
ledningsförmågan framåt.
SHl
Turbatorn. I Schweiz tillverkas ett mikrovågsrör med en
för serietillverkning lämplig uppbyggnad. Detta rör, kallat
turbator, är att anse som en förenklad magnetron med
endast en resonator. Omvandlingen av likströmsenergi till
högfrekvensenergi sker genom växelverkan mellan å ena
sidan den runt katoden roterande elektronströmmen och å
andra sidan högfrekvensspänningen mellan
anodsegmen-ten. Hällarna för den ringformiga resonatorn tjänar
samtidigt som effektuttag, frekvensavstämning (med
Lecher-system) samt som tillförare av anodspänning. Katoden är
av oxidtyp och direktupphettad. Resonatorn-anoden är
utförd i punktsvetsad plåt och hela elektrodsystemet är
insmält i en glaskolv. Till det yttre påminner röret om ett
vanligt radiorör.
Tack vare den enkla uppbyggnaden blir röret i motsats till
de flesta mikrovågsrör i helmetallutförande billigt och
lämpligt för serietillverkning. Som exempel på data för
en turbator må nämnas: våglängdsområde 15 cm med en
avstämbarhet på +7 %, anodspänning 1 000 V, effekt
15 W, magnetfält 650 gauss (F LüDl i Brown Boveri Mitt.
sept. 1949). R Gezelius
Effektiv elektronkälla. Den moderna
elektronrörstekniken ställer allt större krav på glödkatodernas
emissionsförmåga. I Frankrike och i Holland har man sökt
kombinera oxidkatodens höga emissionstäthet med
svårförstör-barheten hos de rena metallkatoderna (t.ex. volfram)
genom att omge det för mekanisk åverkan och för
jonbombardemang känsliga bariumstrontiumoxidskiktet med
nvt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
