Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1950 - Effektiv elektronkälla, av R Gezelius - Bättre kontrast i TV-bilden, av D H - En jondetektor som brandindikator, av W S - Lomhördhet och hörapparater, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1120
TEKNISK TIDSKRIFT
en sköld av sintrad, porös volfram eller nickel framställd
enligt pulvermetallurgiska metoder.
Vid en dylik färdigaktiverad katod sker
elektronemissionen från ett skikt i den porösa metallytan troligen
uppbyggt sålunda: monoatomärt BaSr—BaO—W (Ni). Detta
skikt förnyas successivt från reserven av
bariumstrontium-oxid under den porösa metallen. Frigöringsarbetet för en
dylik katod är något högre än för en vanlig oxidkatod men
då man kan hålla temperaturen ett par hundra grader
högre kan man under lång tid ta ut en mycket hög
kontinuerlig ström av storleksordningen 10—50 A/cm2 mot
0,1—0,5 A/cm2 för en vanlig oxidkatod (Ann. Radioélectr.
juli 1949; Philips techn. Rev. juni 1950). R Gezelius
Bättre kontrast i TV-bilden. I avsikt att höja
kontrasten mellan ljuset från bilderna på en
televisionsmottagares skärm och skärmens belysning genom ljus från
omgivningen har man i England kommit på idén att
framför skärmen ha placerat en gråaktig skärm av färgad plast.
Plastskärmens transmissionsförmåga för ljus är endast
50 %, varför ljusintensiteten hos katodstrålröret måste
höjas till det dubbla.
Man erhåller emellertid en avsevärd kontrastförbättring
genom att det utifrån kommande ljuset tvingas passera
genom plastskärmen två gånger. Först passerar det genom
plastskärmen, träffar katodstrålröret, reflekteras mot detta
samt passerar därefter ånyo skärmen tillsammans med av
katodstrålröret utsänt ljus. Verkan för ögat blir, att
katod-strålrörets skärm förblir svart på alla ställen där inte
ka-todstrålen åstadkommer någon fluorescens, varför
skärmbilden uppfattas på samma sätt som då omgivningen är
mörk (Wireless World aug. 1950). D H
En jondetektor som brandindikator demonstrerades på
S:t Eriksmässan 1950. Den är avsedd att användas för
automatiskt brandalarm i sådana lokaler, där indikatorer
som sätts i funktion av temperaturstegring inte ger larm
tillräckligt snabbt, t.ex. i höga hallar, såsom flyghangarer,
stora lagerskjul o.d. Jondetektorn, som grundar sig på ett
fysikaliskt fenomen, påpekat av bl.a. schweizaren
Gré-macher 1922, reagerar nämligen för de "stora joner", som
bildas vid varje förbränning och som snabbt kan påvisas
på stora avstånd från brandstället, då de följer med den av
luftens uppvärmning alstrade luftströmmen. De stora
jonerna, så kallade emedan de omger sig med neutrala
molekyler, skiljer sig från "vanliga" joner bl.a. däri, att de är
avsevärt trögare i ett elektriskt fält.
Som synes av schemat i fig. 1, har jondetektorn två
joni-seringskamrar, en öppen och en sluten, vardera försedda
med två elektroder, av vilka den ena är överdragen med
ett radioaktivt ämne. Detta utsänder kontinuerligt
et-partiklar, som joniserar luften i kamrarna, så att en ström
upprätthålles mellan elektroderna. Kamrarna är
seriekopplade och anslutna till ett glimrelä sålunda, att
ytterelek-troderna är förenade med glimrörets anod .4 och katod K,
och den gemensamma mittpunkten med styrelektroden S.
Över kamrarna och glimreläet ligger en 220 V likspänning
påkopplad. Emedan glimrörets tändspänning mellan A och
Fig. 1. Schema över jondetektor.
Fig. 2. Jondetektor, t.v. med, t.h. utan skyddshuv. På
högra bilden syns nedtill den öppna joniseiingskammuren
med sin kupiga nätelektrod och innanför denna den mörka
radioaktiva plattan.
K är större än 250 V, är skillnaden betryggande för att ej
röret skall tända direkt mellan anoden och katoden.
Tänd-spänningen mellan S och K ligger mellan 100 och 130 V,
och den normala vilospänningen mellan dessa elektroder
är inställd till 30 V under tändspänningen. Den slutna
kammaren är så dimensionerad, att den arbetar med
mättnadsström, dvs. alla genom oc-strålningen bildade joner
når fram till elektroden; den öppna kammaren arbetar
däremot under mättnadsströmmen. Strömmen genom
kamrarna är av storleksordningen 10"9 A.
I den öppna kammaren har den icke-radioaktiva
elektroden formen av ett trådnät (fig. 2), genom vilket de
stora förbrännings jonerna fritt kan passera. Så snart
dylika tröga joner kommer in i kammaren, ökas motståndet
mellan elektroderna i denna. Då strömmen genom den
slutna kammaren tack vare mättnaden håller sig
praktiskt taget konstant, även om spänningen mellan
elektroderna sjunker något, kommer spänningen mellan den
öppna kammarens elektroder att stiga. Denna
spänningsökning, som även uppstår mellan glimreläets styrelektrod
och katod, är tillräcklig för att glimreläet skall tända. När
glimreläet har tänt, erhålles genom detta och ett vanligt
larmrelä på centralen en ca 10 mA ström, som gör att
larmreläet attraherar.
Vid anslutning av flera detektorer inkopplas dessa
parallellt med varandra. Detektorerna monteras vertikalt direkt
under taket. Man räknar med att en detektor
tillfredsställande täcker ett område av 50—100 m2 (Rev. gén. Électr.
sept. 1950; uppgifter från L M Ericsson). W S
Lomhördhet och hörapparater. Personer med nedsatt
hörsel kan bättre uppfatta ljud med hjälp av en liten
mikrofon, en radioförstärkare och en hörtelefon. En sådan
apparat skall hålla yttre buller på så låg nivå som möjligt;
den skall ge liten distorsion av ljudet; den skall ha god
ton- och volymkontroll; den skall slutligen vara liten och
lätt. För att möta det sista önskemålet drivs förstärkaren
med torrbatterier; den måste vidare göras så enkel som
möjligt. En nyhet på området är en apparat med tryckta
kretsar och ackumulator i stället för torrbatteri (Tekn. T.
1950 s. 716).
Hörbart ljud varierar i frekvens från ca 20—20 000 p/s.
Det är icke alltför svårt att bygga en förstärkare, som
täcker bela detta område, och dess förstärkningskurva kan
dessutom göras ganska flack, dvs. den kan förstärka alla
frekvenser inom detta stora område praktiskt taget lika
mycket. En bärbar hörapparat skall emellertid vara så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
