Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1950 - Framgångar och misslyckanden på järnsvampsfronten, av Sven Eketorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1132
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Järnsvampsugn i Söderfors; t.h. i bakgrunden
karburator.
och kolet utan arbeta med skilda lager bör man
sträva efter att komma fram till den minsta
tjocklek på sligskikten som är möjlig, utan att
övriga moment i processen blir oekonomiska.
Värmeöverföring till reduktionszonen är
avgörande för processens hastighet. Detta gäller dock
icke för reduktionen med koloxid i t.ex.
Wiberg-Söderfors-processen, emedan denna reaktion är
exoterm och chargen ibland t.o.m. kan behöva
kylas ned genom ökning av gasens vätehalt och
därmed den endoterma reduktionen med väte.
Vid processer med fast kol soin
reduktionsmedel måste värme tillföras i själva reaktionszonen
och vanligen gäller det då att den måste
transporteras genom en muffelvägg, såsom kapslarna
i Höganäsprocessen. Materialet i väggen är då
givetvis av betydelse och ur denna synpunkt är
metall- eller kiselkarbidkapslar att föredra
framför chamotteinaterialen. Omfattande försök med
legerade stålkapslar i tunnelugn i Kanada har
visat vinsten av ett bättre värmeledande
muffel-material, men det är ännu för tidigt att yttra sig
om hur metallkapslar ställer sig ekonomiskt.
För att få snabbast möjliga reduktion är det
också av vikt att placera sligen eller malmen så
nära muffelväggen som möjligt och samtidigt
undvika att den dåligt värmeledande koksen
hindrar värmetransporten till reduktionszonen.
Försök har visat att det är möjligt att påskynda
reaktionen med hjälp av katalysatorer, bland
vilka alkaliföreningarna är de lämpligaste. Det
tycks icke, soin om användningen av
katalysatorer skulle vara ekonomiskt berättigad, efter-
som vinsten av att processen går snabbare är av
samma storleksordning soin kostnaden för den
speciella katalysatorn.
Följande tabell visar reduktionstiden för några
kända processer:
Upp- Reduk- Kyl- Total Maximal
hett- tion ning tid reduktions-
ning temperatur
h h h h. °C
Blästermasugn ... 15 15 1 200
Wiberg—Söderfors 2 23 7 32 1 000
Kalling .......... 5 4 1 10
Höganäs ......... 60 50 70 180 1 150
Det syns tydligt hur den indirekta
upphettningen i Höganäs-processen resulterar i en långsam
reduktion, medan Kalling-processen med sin
värmetillförsel direkt till reaktionszonen är den
snabbaste. Reduktionshastigheten avspeglar sig
givetvis även i siffran för produktion per enhet
ugns volym.
Följande tabell visar några siffror från olika
processer inkl. masugnsprocessen.
Produktionssiffrorna är beräknade på den effektiva
ugnsvolymen. Det bör noteras, att
Wiberg-Söderfors-processen ej kommer långt från
blästermas-ugnen i produktionskapacitet per volymsenhet.
t/m3
Koksmasugn, Domnarfvet ........................ 1,42
Träkolsmasugn .................................. 1,10
Koksmasugn, USA ................................ 0,95
Wiberg—Söderfors ............................... 0,85
Tysland—Hole ................................... 0,63
Kalling .......................................... 0,57
Tunnelugn ....................................... 0,11
Höganäs ......................................... 0,03
Järnsvampens klibbningstendens
En svårighet, som möter vid alla typer av
järnsvampsprocesser, är att svampen tenderar att
klibba fast vid ugns- och muffelväggar och att
den sintrar samman till en kompakt massa ju
högre temperatur och ju längre reduktionstid
som användes. Metalliskt järn i nyreducerat
tillstånd klibbar vid alla material utom kol. Detta
faktum är en av orsakerna till, att så många
järnsvampsprocesser misslyckats, och det är
förvånande att se hur många metoder som ännu
föreslås, vilka omedelbart kan förutspås
misslyckande beroende på att järnsvampen på ett
eller annat sätt måste röras i förhållande till en
upphettad ugnsbotten eller ugnsvägg. Många
processer med fast kol i schaktugnar har
prövats utan att det varit möjligt att undvika
klibbning, varför schaktet snart satt igen sig.
Anledningen till att man vid
Wiberg-Söderforsproces-sen lyckats bemästra denna svårighet torde vara,
att gasreduktion med koloxid är exoterm och att
därför ugnsväggen kan hållas kallare än
schaktets centrum. Wiberg-Söderforsprocessen hålles
också under mycket noggrann kontroll.
Många rullugnar har försökts för
järnsvampsframställning, särskilt av U. S. Bureau of Mines.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
