Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1951 - Cigré-kongressen 1950, av Je
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
TEKNISK TIDSKRIFT
förmåga kan förändras starkt med tiden. Under
diskussionen framhölls från franskt håll, att oljekablar bör
kortvarigt tåla 100°C och långvarigt 80°C utan skada.
Amerikanarna angav att man har en 152 kV oljekabel, som
uppvärmts till 100°C dagligen under ett år utan skada.
Flertalet rapporter inom denna sektion är av deskriptiv
karaktär och behandlar stolpar och fundament, linor och
linvibrationer. Man har fått fram nya metoder för
beräkning av fundament och det synes troligt, att man hittills
utfört dessa väl kraftiga. Mekanisering av arbetet vid
kraftledningsbygge och användning av sprängmedel med
riktverkan diskuterades. En enkel formel har skapats för
approximativ beräkning av vikten hos stålstolpar, vilket
är av värde för förkalkyler. De faktorer, som bidrar till
uppkomsten av vibrationer i kraftledningslinor,
behandlades, varvid diskussionen närmast berörde dragkraften i
linorna, utformningen av hänglinhållare samt dämpare och
skyddslindningar. Studiekommittéerna har jämfört normer
och praxis från olika länder för mekaniska belastningar
och isolationsavstånd. I allmänhet anses det, att nu
använda avstånd är onödigt stora. Om stolparnas
jordnings-motstånd sänkes, bör man kunna minska
isolationsavstån-det. Det är dock fråga om detta är en ekonomiskt
framkomlig väg i Sverige, där vi har dålig ledningsförmåga i
marken. Fransmännen har i viss utsträckning och med ej
alltför dåligt resultat drivit 110 kV ledningar med 150 kV
och 150 kV ledningar med 200 kV.
Drift och skydd av kraftledningssystem
Inom reläskyddsgruppen bekrevs de nya snabba
distansskydden från Schweiz och Norge, vilka befinner sig i
provdrift hos oss. Studiekommittén lämnade en rikhaltig
statistik med drifterfarenheter från skydd för högspända
ledningar, transformatorer och generatorer. Engelsmännen
lämnade en värdefull redogörelse för sin praxis rörande
provning av reläskydd och kontrollutrustning. Schema
och montage bör väljas så, att övervakning underlättas.
Slutna reläskåp liknande våra föredras. Vid
utomhus-anläggningar är ventilationen viktig. Jordfel på
likströmssystem övervakas kontinuerligt. En gång årligen testas
kretsarna, varvid samtidigt biledningar,
skarvförbindningar, säkringar och hjälpkontakter inspekteras.
Utlösningsprov från reläskydd utföres en gång var fjärde månad,
prov med reläprovningsapparat en gång om året,
primärprov vart tredje till femte år. Högfrekvensutrustning
funktionsprovas dagligen (förhyrda telefonledningar
automatiskt en gång i halvtimmen), mätning av strömmar och
spänningar i elektronrör sker en gång i veckan. Det tar
två år att trimma in en reläprovare. Ett nät med 1 000 MW
belastning, 30 stationer och 20 000 km2 area kräver minst
fyra reläingenjörer.
Amerikanarna lämnade en översikt över utvecklingen på
reläfronten. Man får alltmer komplicerade skydd,
filterkretsar för symmetriska komponenter når ökad
användning, tre- och enfas snabbåterinkoppling blir allt vanligare.
Distansskydd med högfrekvenstillsats föredras vanligen
framför fasjämförelseskydd och detta särskilt om små
felströmmar kan förekomma, dvs. vid långa ledningar.
Mho-principen vinner terräng. Som jordfelsskydd i
direkt-jordade nät föredras riktade eller oriktade strömskydd
framför distansskydd. Fransmännen har haft dåliga
erfarenheter med transformatordifferentialskydd och har
därför slopat dem sedan 1947. Transformatorerna
uppställes isolerat från jord och jordas via en
strömtransformator, som matar ett enkelt strömrelä. Metoden är
användbar vid direkt jordade nät; expertisens mening var att
differentialskydd är bättre.
Fransmännen beskrev vidare en ny enkel utrustning för
lokalisering av ledningsfel. Statistiken visar, att på de
franska 200 och 150 kV näten 80—85 % av felen är
en-fasiga. Man har i vardera ledningsänden en voit- och en
amperemeter inkopplade på nollföljdskomponenten.
Instrumenten har liten tröghet och utslaget kvarhålles viss
tid. Avståndet till felet erhålles genom att man går in med
utslagen i ett nomogram. Felet uppgår till ca 3,5 °/o av
ledningslängden. Metoden kommer att provas även i
Sverige. Enfasig återinkoppling med 15 s och 2,5 s
spänningslöst intervall har provats med gott resultat i ett
direkt-jordat nät med huvudsakligen enfasiga fel. På fem 200 kV
ledningar med äldre brytare, som inte medger enfasig
manöver och inte snabbåterinkoppling, har man
automatisk trepolig återinkoppling efter 15 s för första brytaren
och ytterligare 5 s (för faskontroll) för den andra.
Inom stabilitets- och frekvensregleringsgruppen hade vi
med tre svenska rapporter, nämligen Herlitz—Knudsens
om en ekonomisk jämförelse mellan olika
stabilitetsfrämjande åtgärder, Jancke—Åkerströms om seriekondensator)!
i Alfta (Tekn. T. 1950 s. 755) samt Aseas rapport med
bidrag från Vattenfall om elektrohydraulisk reglering av
vattenturbiner. Seriekondensatorn i Alfta har hittills
fungerat utmärkt och den torde snart få efterföljare. Bl.a.
kommer två anläggningar för 200 kV ledningar snart i
drift i USA. Fransmännen undersöker tills vidare
serie-kondensatorns användning i distributionsnät; man har
genom utredningar funnit, att en viss kondensatoreffekt
normalt gör avsevärt större nytta i ett seriebatteri än i ett
shuntbatteri. Herlitz—Knudsen säger i sin rapport, att
seriekondensatorn sannolikt är det mest ekonomiska
medlet för höjande av nätstabiliteten. Extra snabb
magnetisering ser lovande ut, måhända ej som ersättning för men
som ett komplement till kondensatorerna.
Den svenska frekvensregleringsrapporten (Tekn. T. 1950
s. 647) fick mycket god kritik, och mätningar, likartade
de däri beskrivna, planeras även i de franska och
schweiziska näten. En jugoslavisk rapport beskrev ett nytt system
för frekvensreglering, som helt bygger på
synkrontids-avvikelse i stället för frekvensavvikelse. Det påvisades från
flera håll, att systemet skulle medföra allvarliga
nackdelar.
Fransmännen har som ett komplement till nätmodeller
byggt mikromaskiner och mikronät, där man använder
modeller, som elektromekaniskt avbildar verkligheten.
Detta ger en hel del fördelar vid stabilitetsundersökningar.
Utrustningen är dock betydligt dyrare än en nätmodell.
Inom överspänningsgruppen märktes tre svenska
rapporter av Norinder, Böckman, Hyltén-Cavallius och Rusck
(Tekn. T. 1950 s. 305). Av stort intresse var därutöver en
amerikansk rapport om isolationshållfasthet hos
generatorer och om amerikansk praxis för generatorernas
överspänningsskydd. Det är svårt att få en generator att hålla
för 1,5/40 stöt. Brantheten hos en inkommande våg bör
reduceras med kondensatorer. Med hänsyn till
isolations-hållfastheten vore det bäst att direktjorda
generatornollpunkten, varvid dock svåra plåtskador erhålles vid
jordfel. Man jordar därför hellre över impedans. Används
D/Y-kopplad upptransformator, har en avledare i
nollpunkten ingen funktion att fylla. Avledare inkopplas
mellan fas och jord, trots att överspänningarna efter
transformator uppträder fas till fas. Detta överensstämmer med
vår svenska praxis.
Olika metoder för att råda bot på telefon- och
radio-störningar från kraftledningar diskuterades, bl.a.
kablifi-ering av telefonledningar och uppläggning av skärmade
jordlinor på tele- eller kraftledningar. Metoderna är dock
dyrbara, om de skall vara effektiva, och man strävar i
stället efter att förbättra avledare och säkringar på
tele-sidan samt hoppas på högre värden på tillåten inducerad
spänning. I USA känner man sig mogen att föreskriva en
tillåten radiostörfältstyrka från kraftledningar. Vid de
högsta spänningarna blir lätt radiostörningarna
dimensionerande för kraftledningslinorna.
Beträffande isolationskoordination märkes, att man nu i
USA ger regler för val av isolationsnivå vid effektivt
di-rektjordat system. Man kan här välja märkspänningar för
avledare lika med 80 % av maximal huvudspänning vid
110—150 kV samt 75 °/o vid 200 kV och högre. Isolations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
