Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 13 januari 1951 - Kolsyra och klimat, av Kurt Buch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 januari 1951
17
Kolsyra och klimat
Professor Kurt Buck, Helsingfors
Under åren 1932—35 utförde jag2"4 ett antal
seriebestämningar av koldioxidhalten i atmosfären
i samband med studier över kolsyrabalansen
mellan hav och atmosfär. Därvid togs en serie
prover i regelbundna intervaller om ca 8 dygn
från november 1933 till maj 1935 vid
Petsamo-fjorden ävensom särskilda serier under olika
forskningsresor på sträckorna
Danmark—Island, Danmark—Boston resp. New York samt
Nordnorge—Spetsbergen. År 1940 publicerade
meteorologen Callendar6 en strängt kritisk
sammanställning av hela litteraturen om luftkolsyra
under beaktande av jämförbarheten hos olika
serier utförda med olika metoder och
uteslutning av främst äldre otillförlitligare material.
Jämförelse mellan äldre och nyare värden
visade, att mina medelvärden jämte en serie av
fysiologen B S Haldane vid Harvard-universitetet
låg avsevärt högre än medelvärdena från det
omfattande antalet analysserier från
decennierna närmast före sekelskiftet. Men sinsemellan
stämde de synnerligen väl, ehuru de utförts
enligt olika metoder. Likaså differerade
serie-medelvärdena före 1902 endast obetydligt. Här
ges från Callendar sammanställda medelvärdena
på kolsyrahalterna i ml/10 1 luft för de viktigaste
analysserierna under olika tider:
Observations- Antal Serie- Observatör
år analyser medelvärden
1866- ■1902 ca 3 000 2,87—2,96 Reiset Muntz & Aubin m.fl. (10 serier)
1909- 1912 645 3,03 F G Benedict
1932- -1935 152 3,24 B S Haldane (1 serie)
176 3,20 K Buch (3 serier)
Som resultat av den jämförande granskningen
kom Callendar till slutsatsen, att atmosfärens
kolsyrahalt under tiden från sekelskiftet till 1935
hade tilltagit, vilken slutsats med hänsyn till den
kritiska sovringen av materialet väl knappast
kan förnekas. Ökningen utgör 0,30 ml eller
10 %. Han avslöjar även orsaken till denna
ökning, samtidigt som han därmed även vinner
ett viktigt stöd för sin uppfattning, genom att
Föredrag vid 7:e Nordiska Kemistmötet i Helsingfors den 21—25
augusti 1950.
551.524
551.58
661.97
beräkna totalmängden koldioxid, som under
denna tidsperiod tillförts atmosfären genom den
industriella förbränningen av stenkol och
brännoljor. Som underlag använde han härvid
industristatistiken över årskonsumtionen av dessa
bränslen, vilken ju just sedan sekelskiftet
tilltagit enormt. Denna totalmängd beräknar han
till 150 000 Mt. Men det överskott, som sålunda
under denna tid tillförts atmosfären kan även
beräknas ur värdet för den ur kolsyraanalyserna
erhållna haltökningen om 10 %, då lufthavets
totala kolsyramängd är känd. Denna kalkyl gav
200 000 Mt, i god överensstämmelse med det ur
industristatistiken erhållna värdet.
Att den ur analystalen beräknade ökningen
skenbart är något större kan även förklaras
därmed, att den övervägande delen av den
industriella koldioxiden har producerats i norra
tempererade zonen, där även observationerna
utförts och att dessa luftområden ännu ej hunnit
fullständigt fördelas över hela atmosfären. En
omständighet, som emellertid väcker förvåning
är att havet icke upptagit större delen av det
uppkomna överskottet, ty så borde ha skett, då
det befinner sig i ständigt utbyte med
atmosfärens gaser. Då emellertid alltid en ytterst ringa
del av atmosfären kommer i kontakt med endast
en ytterst ringa del av havsvattnets massa, måste
antas, att denna process försiggår så långsamt,
att den ännu ej hunnit göra sin verkan.
Ovannämnda fakta jämte diskussionen om
slutsatsernas riktighet, om utjämningshastighet
m.m. har jag tidigare publicerat. Men frågan har
ånyo blivit aktuell på grund av att man bragt
den i relation till de under de senaste
decennierna allt mera iögonenfallande förändringarna
i de klimatiska förhållandena. Dessa må därför
något närmare beröras.
Vi befinner oss för närvarande i en period av
en avsevärd förbättring av klimatet dvs. en
stegring av årsmedeltemperaturen. Denna begynte
redan i början av 1800-talet. Det är främst
vintertemperaturen, som är i stigande, och
iögonenfallande är den därav följande starka
minskningen av skillnaden mellan vinter- och
som-martemperatiir, fig. 1. Jämsides därmed har i
synnerhet under senaste tid observerats en
ökning av cirkulationen i atmosfären. En tydlig
maritimisering av klimatet har alltså ägt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
