Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1951 - Glidformsgjutning av betonghus, av Sven-Erik Svensson - Nya metoder - Bakteriologisk krigföring, av Torsten Pehrson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 januari 1951
57
Fig. 7. Väggar och bjälklag färdiggjutna för sex våningar
sex veckor efter påbörjad glidgjutning; t.v. tornkranen.
inpassades hela smygramar. Balkarna över de
större öppningarna göts i samband med
bjälklagen. På mindre tid än två dagskift
färdigställdes väggarna för en våning, varefter
formlyftningen fortsatte tills formens underkant kommit
i höjd ined blivande bjälklags överkant.
Samtidigt anbringades då armeringen inom
form-höjd.
Bjälklagen formsattes, armerades och göts på
vanligt sätt och därefter började väggjutningen
på nytt. Tidsbehovet för färdigställande av
väggar och bjälklag för en våning var en vecka,
fig. 7.
Nya metoder
Bakteriologisk krigföring. "Men Konung Hiskia med
Prophetenom Esaia Amos son bådo deremot och ropade till
himmelen.
Och Herren sände en ängel som förgjorde alla de väldiga
i hären och Förstarna och Öfverstarna i Konungens läger
af Assyrien." Vad andra Krönikeboken här skildrar i kap.
32, v. 20—21 är uppenbarligen anfall med bakteriella
stridsmedel, flygburet och använt med gott resultat.
Den äldre militära litteraturen återger också följande
episod: Då under Filip V av Spanien portugiserna belägrade
Madrid, sändes de mer eller mindre luetiska kurtisanerna
i staden över till fienden. Madrid intogs ej, om tack vare
V-kolonnens medverkan förmäles ej.
Krig och farsoter hör sedan gammalt ihop. "Fältsjuka"
av olika slag har decimerat arméer mer än vad fiendens
vapen gjort. Så sent som under Krimkriget omkom enbart
i den franska hären 20 000 man av sina sår, men 50 000 i
sjukdom. Det är alltså ej att förundra sig över att tanken
på att ta en så förträfflig mandråpare i sin sold lekt stra-
tegerna i hågen, så mycket hellre som också
civilbefolkningen är ett betydelsefullt mål i det moderna storkriget.
Ehuru begreppet "bakteriologisk" krigföring redan
förankrats i litteraturen och folkmedvetandet, vore
"biologisk" krigföring en mer adekvat term, eftersom dels andra
mikroorganismer, t.ex. protozoer och svampar, dels också
virus kan användas som vapen liksom bakteriegifterna
själva och vissa ämnen av hormontyp. Dessutom
kompliceras begreppet av att högre organismer såsom insekter,
gnagare och husdjur kan förmedla överföringen av de
levande smittämnena resp. själva åstadkomma skada.
Bekant är t.ex. det från öststathåll i somras och höstas ofta
upprepade men säkerligen fullständigt obefogade skriet om
amerikanarnas attacker med koloradoskalbaggar mot de
östliga potatisskördarna.
Det bakteriologiska kriget har vissa likheter med
gaskriget, därigenom att stridsmedlet i bägge fallen kan
spridas över stora områden. Men medan gaskrigets offer är
de, som får direkt kontakt med vapnet, är grundtanken i
bakteriekriget, att stridsmedlet skall framkalla epidemier
(resp. epizootier) eller som det heter: "Smittämnenas
verkningar börjar, där giftgaserna slutar." Man kan visserligen
också i bakteriekriget räkna med kontakteffekten, men
denna anses lättare nådd genom gas eller vanlig
bombning. Nackdelen med bakterievapnet är, dels att
organismerna själva kan producera motgift, åtminstone så
småningom, medan så ej är möjligt i fråga om gas. Vidare
kan stridsgaser lagras praktiskt taget obegränsat länge,
medan bakteriekulturer är instabila och varierande i fråga
om sin giftighetsgrad. Å andra sidan är smittämnen
förhållandevis billiga att framställa. Bakterievapnet framhålles
därför som ett för små nationer ekonomiskt sett relativt
överkomligt stridsmedel.
Amerikanska forskare, som mer ingående sysslat med
hithörande problem, särskilt med tanke på biologiska
agen-tia, har undersökt 70 olika smittämnen med tanke på
militär användbarhet och ansett sig kunna konstatera, att av
dem endast 30 kunde betecknas som tänkbara stridsmedel.
Till de synpunkter, som i praktiken bör beaktas, hör bl.a.
följande.
Att smittämnet har förmåga att slå an. att spridas och att
kunna framkalla epidemier är ett första krav. Tuberkulos
t.ex. har ett långsamt, kroniskt förlopp och är därför
olämplig. Sjukdomen bör vidare ha kort inkubationstid,
helst svårt förlopp och ge hög dödlighet eller åtminstone
invaliditet. Smittämnet måste kunna framställas i stor
skala och helst tåla en ej alltför kortvarig lagring,
varjämte det bör kunna med lätthet spridas över stora
områden. Sjukdomar som framgångsrikt kan mötas resp.
bekämpas genom skyddsympning eller effektiv behandling
med tillgängliga hjälpmedel, är olämpliga.
Angreppsmedlets rätta natur bör vara svår att avslöja. En sådan
sjukdom med hög dödlighet är den relativt nyfunna melioitosis
från malajiska arkipelagen, och andra nya hoppas man på.
Nya spridningsvägar bör helst åstadkommas. Slutligen bör
även risken för återverkan på egna trupper övervägas.
I första hand kommer då sådana sjukdomar som sprids
med vatten och föda, t.ex. kolera, tyfus resp. paratyfus,
dysenteri, leptospiroser, t.ex. Weills sjukdom och det
utomordentligt kraftiga botulin-(korvförgiftnings-)toxinet.
Också maltafebern, kastsjukan och tularemins
(harsju-kans) smittämnen kan räknas till denna grupp, där
dödligheten är hög och sjukdomen i varje fall har ett våldsamt
förlopp. En svag tröst är, att barnförlamning inte duger,
emedan man inte kan framställa smittämne i tillräcklig
utsträckning — ännu åtminstone.
Den tacknämligaste smittospridningsmetoden förefaller
fortfarande att vara den klassiska med förgiftat
dricksvatten, ehuru givetvis anpassad till nutida
vattenförsörjningsanläggningars stordrift. Luftangreppet är också en
av de viktigaste spridningsmetoderna, men det anses givet,
att sabotage på ett tidigt stadium bör tillgripas. Eftersom
smittämnen saknar nationalitetsbeteckningar, kan mycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
