Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1951 - Nya metoder - Bakteriologisk krigföring, av Torsten Pehrson - Prepakt-betong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TEKNISK TIDSKRIFT
gott desorganiserande arbete tänkas bli utfört, redan innan
stridshandlingar inträtt.
Av de smittämnen, som sprids kontaktvägen antingen
direkt, såsom de veneriska, eller indirekt, såsom en rad
ytterst växlande sjukdomar, anses de veneriska olämpliga
genom sitt krav på personlig överföring. Ej heller de andra,
t.ex. gasbrand, stelkramp och andra slagfältens trogna
följeslagare, anses tillräckligt effektiva i våra dagars
storkrig.
Mer lovande är de luftburna smittämnena, vilkas
anslagsverkan i vissa fall kan förstärkas genom lungretande
substanser. Till de sjukdomar, som räknas hit, hör bl.a.
lung-pest, mjältbrand, streptokockinfektioner, påssjuka, rots
m.fi. av vilka dock några har den nackdelen, att deras
smittämnen ej kan framställas i tillräckliga mängder eller
med önskad hållbarhet.
Också en rad smittämnen, som framkallar fruktade
epi-zootier, t.ex. mul- och klövsjuka, svinpest in.fi., låter sig
utnyttjas, fast deras militära betydelse i nutidens
motori-serade arméer blir indirekt. Men de kan slå hårt nog på
annat sätt, direkt genom att hota folkförsörjningen,
indirekt genom att stoppa eller försvåra framställningen av
vissa tekniska och medicinska produkter, från gelatin till
insulin och sera.
Folkförsörjningen kan också äventyras genom angrepp
av bakterier, svampar, virus, hormonpreparat och insekter
på kulturväxter, framför allt på sädesslagen och potatis. I
kombination med en effektiv importspärr kan också
sådana åtgärder under loppet av några år knäcka,
motståndskraften hos ett folk.
Under krigsförhållanden har bakteriologiska stridsmedel
givetvis ett begränsat värde i rörliga närstrider. Däremot
kan de med fördel tänkas tas i bruk, om det gäller att
lamslå motståndsområden av olika slag, vidare i samband
med strategiska reträtter, för att minska eller omöjliggöra
produktiviteten hos krigsviktiga industrier och för att
sänka födoämnesstandarden. Den framsynte
bakteriekrigaren föreställer sig också panikeffekten av infektioner,
som företrädesvis angriper barn!
Möjligheten till skydd och försvar mot bakteriologiska
angrepp ligger dels på luftbevakningens och
sabotagekontrollens områden, dels inom den allmänna hygienens, där
särskilt den medicinska beredskapen spelar
förstaplans-rollen. Just under de senaste åren har världen runt nya
och effektiva medel speciellt mot de smittosamma
sjukdomarna framställts. Det räcker att erinra om
sulfapreparaten och antibiotika. Framgångarna i kampen mot
bakteriesjukdomar i det civila livet verkar otvivelaktigt
störande på bakteriekrigets effektivitet eller hotar rent av
dess framtid. Skyddsympning spelar i detta sammanhang
en mindre roll, eftersom denna bl.a. är specifik, och man
ej på förhand vet, vad man skall ympa mot. Immuniteten
tar dessutom sin tid att utbildas och avklingar sedan mer
eller mindre raskt.
Man får därför varken över- eller underskatta det
bakteriologiska krigets möjligheter. Dess farligaste egenskap
är förmågan att verka överraskande, desorganiserande,
moraliskt depraverande och panikalstrande. Och då
inställer sig kravet på det vanliga förebyggande medlet:
beredskap! Ty för oss gäller inte numera den gamla satsen:
soppan äts aldrig så het som den kokas (G rundberg i K.
Krigsvetensk.-Akad. T. 1950 h. 1, 2). Torsten Pehr son
Prepakt-betong-. Prepakt-metoden är en i USA under de
senaste åren allt mera använd teknik för
betongframställning. I korthet går metoden ut på, att formarna först fylls
med stenmaterial, graderat från ca 8 mm och uppåt.
Makadam kan användas lika väl som singel, emedan
stenarnas form icke har någon nämnvärd inverkan på arbetet
eller den färdiga produkten. Hålrummen i stenfyllningen
utfylls sedan med ett speciellt sandcementbruk, som
pumpas in genom rör eller öppningar i formen. Detta kan
ske lika bra under vatten som i torrhet.
Idén är således enkel, och det är de praktiska frågorna
om hur bruket skall sammansättas och införas för att en
förstklassig betong skall erhållas, som har varit svåra att
lösa. Om man nämligen försöker pumpa in vanligt
cementbruk i en stenfyllning skall man finna, att man måste
använda så mycket vatten i bruket, att den färdiga betongen
blir av låg kvalitet. Efter mångåriga experiment har man
emellertid i USA kommit fram till ett lämpligt bruk
bestående av sand, portlandcement, Alfesil, "Intrusion Aid"
och vatten.
Alfesil är ett mycket finkornigt material med en specifik
yta, som är två till tre gånger större än vanligt cements.
Det har därför stor förmåga att tränga in i de finaste
sprickor och håligheter. Det är rikt på aktiv kiselsyra, som
reagerar med den i cementbruket frigjorda
kalcium-hydroxiden. Härvid bildas föreningar, som bidrar till ökad
hållfasthet, frostbeständighet och vattentäthet (jfr
puzzo-lancement).
"Intrusion Aid" är ett patenterat medel, som tjänar tre
syften: det fördröjer brukets stelnande och underlättar
härigenom pumpningen genom rör och hålrum i massan;
det gör, att bruket stelnar utan sättning; det ökar brukets
lättflutenhet, så att mindre vatten erfordras för en viss
pumpbarhet.
Ett av de viktigaste skälen för att placera stenmaterialet
först i formarna är, att stenarna packas mycket tätare
tillsammans än i vanlig betong, där arbetbarheten kräver ett
överskott av finbruk. För vanlig gjutbetong brukar sålunda
fasta volymen sten vara 40—45 % av totala
betongvolymen, medan man genom omsorgsfull gradering av
stenmaterialet i Prepakt-betong kan nå ca 65—68 %.
Cementhalten kan på grund härav sänkas med ca 30 % för
samma hållfasthet. Krympningen på grund av uttorkning blir
kraftigt reducerad, eftersom det på varje kubikmeter
betong ingår ett skelett av 1 m3 packad sten med direkt
kontakt mellan stenarna, fig. 1.
Frånvaron av sättning i förening med den ringa
krympningen på grund av uttorkning medverkar till en hög
vidhäftning mot hårdnad betong. Vid prov på balkar
skarvade på mitten har man funnit, att draghållfastheten hos
en balk, där Prepakt-betong har gjutits mot vanlig
hårdnad betong, är 70—80 % av en oskarvad balks.
Motsvarande värde för en balk skarvad med vanlig betong är
0—50 %.
Fig. 1. Krympningskurvor för äldre betong och
Prepakt-betong, enligt kärnor, utborrade vid reparation av
brädd-avloppstunneln vid Hoover Dam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
