Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1951 - Rymdraketer och jordsatelliter, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 januari 1951
63
Fig. 3. Satellitstation; t.h.
besättningens kvarter, som
roterar för att ge en vilsam
gravitationskraft; nedtill spegel
för belysning av jorden.
syreblandningen lätt transporteras i flytande form
varjämte den utandade koldioxiden kontinuerligt kan
avlägsnas genom fraktionerad destillation. Denna kan ske
tämligen automatiskt genom att andningsluften genom ett
rör föres utanför rymdskeppets hölje på skuggsidan, där
den kalla ytteratmosfären fryser ut kolsyran.
Skall färden räcka i månader ligger lösningen i utnyttjande
av växternas förmåga att assimilera kolsyra och alstra syre.
De erforderliga kvantiteterna är icke avskräckande: 1 m2
bladyta räcker för att förse en man med syre för
stillastående arbete. Vissa sötvattensväxter har särskilt hög
syrgas-produktion, vilken dessutom kan intensifieras genom ett
lämpligt belysningsprogram, t.ex. en tretimmarsdag följd
av en tretimmarsnatt. Man kan alltså för atmosfären inuti
rymdskeppet i sluten form reproducera den
cirkulationsprocess, som i öppen form äger rum i t.ex. ett akvarium.
En annan medicinsk fråga, som har diskiderats, är i vad
mån bristen på gravitationskraft kan vara skadlig.
Emellertid finns det icke någon enda kroppsfunktion som är
beroende av tyngdkraften; en del, t.ex. sväljandet, får
hjälp av tyngdkraften men de är icke beroende av den.
Tänkbart vore, att vissa muskler tog skada genom att
kroppsrörelserna i hög grad underlättas. Något sådant
kan emellertid icke hinna hända under det hundratal
timmar en månfärd tar. Under de månadslånga färderna till
andra planeter kan dock problemet bli mera aktuellt, men
det är lätt avhjälpt med träningsapparater.
Den enda fara som därefter återstår är av rent
psykologiskt slag, nämligen den enformighet, instängdhet och
brist på sysselsättning, för vars följder en långfarare i
rymden måste värja sig mer än för någonting annat.
Jordsatelliten — val av bana
Om jordsatelliten finns det, liksom när det gäller
månraketen, en hel del som man inte vet, men rätt mycket som
man med ganska stor säkerhet kan yttra sig om. Sålunda
är det ytterst sannolikt, att den första experimentsatelliten
kommer att förläggas på minst 500 km höjd över jordytan,
för att den med säkerhet skall nå utanför den bromsande
jordatmosfären. Å andra sidan får den inte ligga mycket
högre, då annars transporterna blir dyrbara, undersökning
av de högsta atmosfärslagren (mellan 20—400 km)
omöjlig och en direkt observation av satelliten från jorden
starkt försvårad.
Satellitens rotationsperiod är bestämd av banhastigheten,
vilken i sin tur sammanhänger med banradien. Perioden
bör lämpligen vara en heltalsbråkdel av jordens. Man kan
räkna ut att en satellit som gör 15 varv kring jorden per
dvgn måste ligga på 557 km höjd och ha en banhastighet
av 7 582 m/s. Vid 12 varv per dygn blir höjden 1 669 km
och banhastigheten 7 039 m/s. Att satellitens
rotationsriktning skall sammanfalla med jordens, dvs. vara östlig, är
givet, i synnerhet som satelliten då får hjälp vid starten
av jordens egen rotationshastighet.
Banvinkeln är också relativt lätt att välja, eftersom en
vinkel av 30° med ekvatorplanet ger åt satelliten en
synvidd av 70—90 % av jordens yta, medan en banvidd av
60° lämnar hela 99 °/o av jordytan öppen för observation.
Satellitbanans läge relativt linjen mellan solen och jorden
(jordförniörkelseplanet) skall vara sådant, att satelliten
ligger i jordens skugga så lång tid, att man antingen får
en lämplig fördelning mellan natt och dag på satelliten
eller, för militära ändamål, längsta möjliga dag. Om vi som
exempel tar en banlutning av 45° (motsvarande en
deklination relativt jordförniörkelseplanet av 68°) får man för
557 km banan ett årsmedeltal på nattens längd av 24 min
per varv, dvs. 25 °/o, och för 1 669 km banan 17,8 min,
motsvarande 15 °/o. Solstrålningen på satelliten motsvarar
19 kcal/m2 per minut, vilket bör ge en fullt
tillfredsställande rumstemperatur inom satellitstationen.
För satellitstationens drift erfordras en markorganisation,
bestående av en förrådsstation, en förbindelsestation och
en mätstation. Förrådsstationen har hand om den
regelbundna tillförseln till satelliten av förnödenheter.
Förbindelsestationen upprätthåller kontinuerligt trådlös
förbindelse med satelliten, vilket dock är möjligt endast så
länge som denna befinner sig inom stationens optiska
räckvidd. För den lägre satellitbanan kräver detta villkor minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
