Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1951 - Slingoscillograf med förloppskontroller, av Torsten Lindström - Elkraftproduktion i Ryssland, av Je - Elkraftproblem i New Zealand, av Je - Företagsledningens sociologi i USA, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Slingoscillograf, sedd från förloppskontrollersidan.
samma krets flera kopplingsförlopp göras under det
kon-trollern går ett varv.
Fig. 5 visar ett kopplingsdiagram för oscillografen med
i detta fall tre mätslingor och en extra slinga för
tidmarkering. Oscillografen anslutes till trefasspänning.
Smältskydd är inbyggda, då oscillografer ofta anslutes till nät
med stor kortslutningseffekt och med säkringar för stora
normalströmmar.
Fig. 6 visar en totalvy av oscillografen. Hurtsen
innehåller utdragbar skiva för protokollskrivning, lådor för
papper, reservlampor, kassetter och slingor.
KTH:s starkströmselektrotekniska institutioner planerar
att för allmänt laboratoriearbete bygga ytterligare två
oscillografer för sju slingor samt senare i samband med
de nya laboratoriebyggnaderna en eller två för tolv slingor
för provning och forskning med högeffektgenerator.
Dessutom har dryftats två 24-slingors oscillografer för
trans-duktorundersökningar o.d. En oscillograf levereras till
Iföverken för användning vid forskning med smältsäkringar.
Litteratur
1. Alm, E: Kortslutningsluboratoriel vid K. Tekniska Högskolan.
Tekn. T. 74 (1944) s. 541.
Elkraftproduktion i Ryssland. Före revolutionen var
den ryska elkraftproduktionen relativt blygsam, 1 940
MkWh från 1 100 MW år 1913. Inbördeskriget medförde
ytterligare försämring. Sovjetregimen har emellertid lagt
stor vikt vid landets elektrifiering, och utvecklingen har
gått snabbt. Grunden lades av en statlig kommission
av-år 1920 med ca 200 forskare och ingenjörer, som lade fram
"Goelro-planen". År 1939 var man uppe i 10 000 MW med
en årlig produktionsförmåga av 43 000 MkWh, varav 13 °/o
kom från vattenkraftstationer. Bland dessa märktes främst
Dnjeprostroj med 560 MW och 3 000 MkWh. Efter kriget
har elkraftutbyggnaderna fått prioritet, och produktionen
överstiger nu 1940 års värden med 70 °/o mot 48 °/o för
industrin. Kraftproduktionen beräknades 1950 vara uppe i
82 000 MkWh.
Särskilt har man koncentrerat sig på vattenkraften, som
nu svarar för 20 °/o av totalvärdet. De största
vattenkrafttillgångarna ligger emellertid på stort avstånd från
befolknings- och industricentra, och man torde snart få
gigantiska överföringsproblem. Vattenkraftresurserna svarar
mot en årlig produktion av 2 500 000 MkWh, varav
huvudparten i de asiatiska delarna. Det största framtidsprojektet
utgör utnyttjandet av den sibiriska floden Ob, som skall
bringas att flyta söderut via Aralsjön till Kaspiska havet.
Härvid kan man dels utvinna stora energimängder,
dels åstadkomma bevattning av vidsträckta ökenområden
(Elektr. Verwertg nov. 1950). Je
Elkraftproblem i New Zealand. Med oförändrad
belastningstillväxt kommer vattenkraftresurserna på norra ön
att vara fullt utnyttjade inom tio år. Landet är relativt
kol-fattigt och måste redan nu importera kol. Oljetillgångar
saknas, och det anses olämpligt att basera
kraftproduktionen på en importvara, från vilken landet kan bli
avskuret i krigstid. Jordgas finnes, men man tvekar att
använda den, då härför skulle krävas vidsträckta
rörledningsnät samt speciella turbiner och generatorer med bl.a.
svåra korrosionsproblem.
Man tror nu mest på kraftöverföring från den
vattenkraftrika södra ön. Härför skulle relativt snart krävas
överföring ca 600 km av 1 000 MW. Spänningen torde bli
400 kV. Det svåraste problemet utgör korsningen av Cook
Strait. Det torde vara möjligt att göra denna med
växelström. men även högspänd likström överväges. Eventuellt
bygges en tunnel under sundet. Man har även diskuterat
att tvinga över industrin till södra ön genom
regeringsdekret eller genom att hålla avsevärt högre elkrafttaxor på
norra ön, men detta anses ej överensstämma med
demokratiska grundprinciper (Electr. Bev. 24 nov. 1950). Je
Företagsledningens sociologi i USA. Som ett
komplement till svenska undersökningar av företagsledares och
bolagsstvrelsers sociologi (Tekn. T. 1950 s. 839) kan
resultatet av en undersökning, utförd av American Institute of
Management, vara belysande.
Den amerikanska undersökningen, som avsåg att få fram
vissa regler för bolagsstyrelsens sammansättning, kom
fram till att en sådan skulle ha minst 5 och högst 15
medlemmar. av vilka alla bör ha ett aktieinnehav som inte
bara är nominellt. Åtminstone två styrelseplatser bör
besättas med utanför företaget stående personer (i över 75 °/o
av fallen var över hälften av styrelsemedlemmarna icke
anställda hos företaget). Ingen styrelseledamot bör vara
över 70 år, de flesta under 60 och några under 50 år.
Bolagsstyrelsen bör sammanträda åtminstone en gång i
månaden. Protokollen skall föreligga utskrivna inom fyra
dagar. Som lämpligt arvode anges 100 $ per sammanträde
jämte ersättning för direkta utgifter. I gengäld bör en
styrelseledamot vara närvarande vid minst hälften av
sammanträdena samt vid bolagsstämman — eller avsäga sig
uppdraget. De utanför företaget stående
styrelseledamöterna bör ha avgörandet i löne- och tantiemfrågor för
företagsledare och högre befattningshavare, och dessutom då
det gäller anställning i högre befattningar av mer än en
medlem av samma familj.
För företagsledarna gäller, att största chansen att nå
toppen har den, som håller sig till ett enda företag, har börjat
sin bana före 22 års ålder, gift sig senare än medeltalet och
är ingenjör eller jurist (sämsta utsikterna har tidningsmän,
statstjänstemän och lärare). En undersökning av 159
firmor, som anses vara välskötta, visade att verkställande
direktören i 36 °/o av fallen hade haft hela sin
anställningstid förlagd till företaget och att ban då blev utnämnd till
företagsledare i medeltal tre år tidigare än sådana som
hade bytt plats. Utnämningsåldern var 40—44 år i 23 °/o
av fallen och 45—19 år i 24 °/o av fallen. Under 40 och
över 50 år faller procenttalen hastigt (Bus. Wk 18 nov.
1950). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
