Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1951 - Några blad ur patentväsendets förhistoria och äldsta historia, av Gunnar Lindmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1951
85
Några blad ur patentväsendets
förhistoria och äldsta historia
Direktör Gunnar Lindmark, Stockholm
347.77(091)
Det torde vara allmänt bekant inom tekniska kretsar, att
patentväsendet utvecklats ur det gamla privilegie- och
monopolväsendet. Frågan om den egentliga
patentinstitutionens ålder har emellertid anmärkningsvärt länge väntat
på sin lösning. I själva verket har man långt in i
innevarande århundrade haft och har alltjämt felaktiga
föreställningar härom, och säkerligen tror ännu många, att
patentväsendet är en jämförelsevis sentida institution. Den
vetgirige har ju kunnat slå upp en uppslagsbok,
exempelvis Nordisk Familjebok, som i tredje upplagan av år 1931
uppger, att det lagstadgade patentskyddet leder sitt
ursprung från England, vars första patentlag var av år 1623,
och att andra länder långt senare införde
patentlagstiftning. Även Patent- och Registreringsverkets minnesskrift
av år 1941 lämnar samma uppgifter.
De senaste årtiondenas i utlandet utförda forskningar har
emellertid bragt mycket nytt ljus över frågan om
patentinstitutionens äldsta historia. En engelsk fackman M
Frumkin, har i slutet av 1940-talet gjort en värdefull
sammanställning av de senaste forskningsrönen, varav det
framgår, att patentväsendet i själva verket är 150—200 år
äldre än vad som nyss nämndes, sålunda ända från
medeltiden. Detta är något som hittills varit och alltjämt är
obekant i vårt land, till och med bland fackmännen på
patentområdet. ,
Monopol och privilegier
Först några ord om innebörden av ordet "patent". Ordet
användes såsom bekant som ett substantiv, ehuru det
egentligen är ett adjektiv av latinskt ursprung med
betydelsen "öppen". I engelskan har ordet "patent" fått en
speciell betydelse "open to public perusal". I denna
betydelse användes ordet i sammanställningen "letters patent"
dvs. "letters open for the perusal of all", eller "öppna
brev", varmed avsågs vissa offentliga urkunder, bl.a.
avseende rättigheter och koncessioner, ofta med ensamrätt.
Numera avser ordet "patent" i regel ett uppfinningspatent,
på vilket utfärdas ett patentbrev, tillförsäkrande
ensamrätt under en viss tidsperiod för tillgodogörande av en
industriell uppfinning.
Hur gammalt är nu patentväsendet? Ja, så mycket torde
kunna anses vara säkert, att intet slag av patent fanns
under antiken. Rehov av patent uppstår först när något
nämnvärt antal uppfinningar har gjorts och när dessa
skall exploateras. I antiken var nyttiga uppfinningar så
fåtaliga, att de inte gärna kan ha framkallat behov av
patentlagstiftning. De fåtaliga uppfinnarna var antingen
slavar eller filosofer, de senare alltför stolta för att söka
materiell vinning. Uppfinningar ansågs t.o.m. såsom något
föraktligt och vinningslystet, och benämningen ingenjör
kunde i det gamla Grekland t.o.m. innebära en skymf.
Man kan säga, att framstegsidén knappast existerade i
antiken, och ett patentväsen är i själva verket
framstegsidén bragt till uttryck i lagväsendet. Det kan emellertid
nämnas, att redan under antiken fanns i Grekland ett
slag av monopol på ett år avseende uppfinnandet av nya
maträtter.
* Föredrag i Tekniska Föreningen i Eskilstuna den 14 november
1950. Bearbetning av föredrag av M Frumkin i Chartered
Insti-tute of Patent Agents och Newcomen Society i Eondon den 12
november 1947.
Även under den äldsta, mörka medeltiden såg man på
den materiella världen såsom dålig och farlig; den enda
förbättringen var att vänta i en annan, bättre värld.
Följaktligen var då uppfinningarna fåtaliga och patent
saknades. Endast i Rysantion, det östromerska kejsarriket,
fanns jordmån för det gamla Greklands och Roms
färdigheter, och det är troligt att den egentliga monopolidéns
ursprung är att söka i östern, i Rysantion, vilket kallats
"paradiset för monopol, privilegier och beskydd".
Det sannolikt äldsta kända verkliga monopolet var ett i
det bysantinska konungariket Jerusalem på 1100-talet
beviljat exklusivt privilegium. Detta avsåg färgning av tyg
— möjligen med purpursnäckans saft (?) — mot en viss
årlig avgift, vilken även innefattade nyttjanderätten till en
för ändamålet lämplig byggnad.
Man är på något säkrare grund med nästa kända
privilegium, beviljat år 1236 av mairen i Rordeaux åt Ronafusus
de Santa Columba och bekräftat av konung Henrik III av
England, vilken då var hertig av Gascogne. Privilegiet
avsåg ensamrätt för en tid av 15 år att tillverka tyg enligt
flamländska och engelska metoder. Detta var dock inte ett
patent i nutida mening, då ingen särskild uppfinning
innefattades i sagda ensamrätt.
Senare, eller år 1331 började Edward III i England att ge
skyddsbrev åt flamländska vävare, vilka han ville dra till
England, då det lönade sig bättre att exportera ylletyg än
råull. Skyddsbreven gav emellertid icke någon ensamrätt;
de var icke förbundna med någon uppfinning ocli icke
heller tidsbegränsade; de kan därför icke betraktas
såsom patent. Flamländarna frestades i stället med löfte om
gott öl, gott kött, goda bäddar och gott sällskap; de engel;
ska flickorna var nämligen berömda för sin skönhet.
Dessa frestande löften synes ha medfört avsedd effekt, i
det att de flamländska städerna blev tvungna att träffa
en uppgörelse till förhindrande av allt för stor emigration
av vävare till England.
Ett anmärkningsvärdare privilegium beviljades år 1449 av
Henrik VI till en utlänning John Utynam, som kom till
England för att tillverka målade glasfönster för kapellet
vid Eton college m.fl. byggnader. Icke heller detta
monopol motsvarade ett nutida uppfinningspatent i det att
målat glas var känt på kontinenten 300—400 år tidigare.
Monopolet innebar i stället vad som numera kallas ett
ini-portpatent. Sådana finns alltjämt i Relgien, Spanien och
flera sydamerikanska republiker.
Även i Frankrike beviljades flera privilegier för
tillverkning av glas, en del av dem exklusiva. Sålunda beviljade
Philippe VI år 1330 åt Philippe de Cacqueray, kallad den
förste uppfinnaren av plant glas, privilegium på att sätta
upp glasverk mot en årlig avgift av tre pund. Det är
emellertid att märka, att syftet med dessa gamla privilegier
mången gång icke var att uppmuntra uppkomsten av en
industri, utan tvärt om att hålla den tillbaka. Man var
sålunda rädd för att allt för många glasverk skulle leda till
skogsskövling, i det att ved och träkol var de
huvudsakliga bränslena. Även senare, när stenkol började ersätta
träkol, begränsades under Elisabeths tid den engelska
järnindustrin av samma skäl.
De första patenten
Under medeltiden — särskilt under 1300- och 1400-talen
— var de italienska republikerna Florens och Venedig
framstående centra för västerländsk civilisation. Florens
var icke endast ett centrum för konstnärer och skalder,
utan även Europas finansiella centrum och säte för en
betydande ylleindustri. Florentinarna var ett mycket
praktiskt folk och redan från år 1406 och de närmast följande
åren är kända monopolöverenskommelser för 3 år och
privilegier för 20 år, såsom skattefrihet etc. Redan från år
1421 är känd en florentinsk institution för "consules
maris", vilkas huvudsakliga funktion var att införa nya
industrier. Härvidlag synes Florens ha följt i Venedigs
spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
