Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1951 - Nya metoder - Omvänd trapetsform hos flygplansvingar, av Börje Cronstrand - Inträngningsfärg för påvisande av ytsprickor, av SHl - Förbränning av saltvattensflottat timmer, av sah - Enkel kulkvarn, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Fördelning (längs halva spännvidden) av L
lyftkraft, C i lyftkraftkoefficient hos pilvingar; t.h. rektangulär
form, t.v. omvänd trapetsform.
Om man nu ger vingen omvänd trapetsform (även här
antagen oändligt stor), bör alltså motsatt effekt erhållas.
Kurvorna visar, att man i stort erhåller den väntade
omkastningen. Även lyftkraftens variation blir den väntade.
Eftersom kurvan här vid ökande anfallsvinkel först skär
linjen för maximal lyftkraftkoefficient vid vingroten,
börjar överstegringen här. En blick på
luftkraftfördelnings-kurvan visar också, att en överstegring endast vid roten
inte blir så kännbar, då spetsarna i detta fall bär största
lasten.
Hittills har endast raka vingar undersökts. Hur inverkar
då pilformen, fig. 3? För den rektangulära vingen med en
pilvinkel av 30° uppstår en minskning av både lyftkraft
och lyftkraftkoefficient mot roten. Pilformen hos en
rektangulär vinge har alltså ungefär samma inverkan som
trapetsformen hos en rak vinge.
Vid den trapetsformade pilvingen kommer fördelningen
av lyftkraftkoefficienten att förskjutas ännu mer mot
vingspetsen. Areaminskningen gör dock att problemet icke
är svårbemästrat ur hållfasthetssynpunkt. De
aerodynamiska effekterna kvarstår emellertid och ger de tidigare
omtalade svårigheterna i fråga om stabilitet och styrbarhet.
Det är här som den omvända trapetsformen dyker upp
igen. Kombinationen av omvänd trapetsform och pilform
framkallar en lyftkraftfördelning icke olik den raka
vingens. Fördelningen av lyftkraftkoefficienten har
förskjutits mot roten, varigenom vingspetsen befriats från
sina farliga överstegringsegenskaper.
Aerodynamiskt sett är således denna vingtyp mycket
tilltalande, för hållfasthetsteknikern dock rena mardrömmen.
Lasten har blivit förflyttad mot vingspetsen och samtidigt
har rotkordan minskats. Lägg därtill nödvändigheten av
mycket tunn profil och de för pilvingen svåra
torsions-problemen! Tydligen har man dock lyckats lösa de
praktiska problemen såtillvida att ett provflygplan kunnat
konstrueras. Vidare meddelanden om proven får väl visa om
svårigheterna verkligen bemästrats (Aviat. Wk 21 mars
1949). Börje Cronstrand
Inträngningsfärg för påvisande av ytsprickor.
Turbin-blad till gasturbiner provas enligt konventionella metoder,
innan maskinen sätts ihop, t.ex. med röntgen, ultraljud
eller magnetiskt (Tekn. T. 1949 s. 435). Det man mest
behöver är emellertid en metod för undersökning av
maskiner, som gått en tid. Det är nämligen omöjligt att vid be-
siktning avgöra, om ett märke på ett turbinblad är en repa,
en missfärgning eller en spricka, och kostnaden för utbyte
av varje misstänkt blad skulle bli alldeles för hög. Dock
kvarstår faktum, att det kan vara farligt att låta vissa av
dem sitta kvar i turbinen.
Omfattande prov har lett fram till en allmänt användbar
metod för upptäckande av ytsprickor. Sedan metalldelen
noga rengjorts, består den av tre steg, nämligen
anbringande av ett inträngningsmedel, borttvättning av överskott
på detta och behandling med en framkallare. Härvid
tränger litet av den första vätskan in även i de allra finaste
sprickor i metallytan, därför att den har mycket låg
ytspänning och synnerligen hög kapilläritet. Härigenom
kommer den nämligen att vid inträngningen förhålla sig,
som om dess viskositet vore noll, men den stannar kvar
i sprickorna, när överskottet tvättas bort.
Detta inträngningsmedel kan anbringas genom sprutning
eller neddoppning, överskottet tas bort med ett särskilt
rengöringsmedel genom borstning, neddoppning eller
sprutning. Framkallaren, som anbringas på samma sätt som
inträngningsmedlet, består av ett fint, vitt pulver
suspenderat i en snabbtorkande vätska. Den ger en jämn, vit
bakgrund och drar ut inträngningsmedlet ur eventuella
sprickor, vilka då visar sig som kraftiga röda linjer på vit
botten. Det är vidare möjligt att bedöma sprickors storlek
genom att iaktta den röda färgens spridning.
Då ytfel visar sig mycket tydligt, är denna
provningsmetod särskilt värdefull, när sprickor döljs av skarpa
formändringar, men blott ytfel kan upptäckas. Med denna
begränsning är metoden, som kallas Dy-Chek, emellertid
allmänt användbar (Iron Age 16 nov. 1950). SHl
Förbränning av saltvattensflottat timmer. Vid
förbränning av ved eller träavfall från timmer, som har flottats
i saltvatten, förångas natriumsaltet i eldstaden och
kondenseras sedermera på ångpannans och överhettarens
kallare ytor. Härav bildas närmast ytan en torr, pulverformig
beläggning, men utanpå denna bildas en halvsmält, klibbig
beläggning, vid vilken askpartiklar häftar fast. Vid
felaktig lufttillförsel blir dessa partiklar icke fullt förbrända;
de fortsätter därför att brinna och förvärrar tillståndet
genom att hålla beläggningens yta vid hög temperatur. Så
småningom kan beläggningarna bli så tjocka, att de
bryg-gar över mellanrummen mellan vattenrören och blockerar
rökgaskanalerna. När pannan kallnar hårdnar
beläggningen till en glasartad massa, som är ytterst svår att avlägsna.
Vid ett amerikanskt pappersbruk har man avhjälpt detta
missförhållande genom att i pannorna anordna rikligt med
strålningsytor och låta gaserna passera kylkanaler. Vidare
ökades mellanrummet mellan vattenrören och extra
öppningar infördes för att underlätta rengöringen. Slutligen
såg man till att askan blev helt utbränd genom att öka
turbulensen i förbränningsrummet (Power sept. 1950). sah
Enkel kulkvarn. I kemiska och mineralogiska
laboratorier förekommer inte så sällan, att små kvantiteter av
mycket finpulvriserat material måste beredas. En enkel
typ av kulkvarn, som är lätt att förfärdiga, kan därvid
vara till stor hjälp. Kvarnen utgöres av ett rör, som fylles
med stålkulor och småstycken av det material, som skall
pulvriseras, varefter röret tillslutes. Röret bibringas
därefter en roterande rörelse, helst av elliptisk form.
Effektiviteten hos anordningen kan illustreras av det
faktum, att 7 mm stålkulor i ett enkelt lager på bottnen
av ett *//’ rör varje varv utsättes för 150 stötar med
varandra och med rörväggen; då röret fylls med 100 kulor,
erhålles icke mindre än 16 000 stötar per sekund. Detta
förklarar, hur man på några minuter kan erhålla en
pulvriserad produkt med 0,1—0,5 ^ partikelstorlek.
Vid National Bureau of Standards har enligt en liknande
princip konstruerats en vibrator, fig. 1, avsedd för
pulvri-sering av bomullsfibrer som skall undersökas
spektrografisk!. Röret är här fyllt med 3 700 stålkulor, vilka åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
