Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1951 - Nya metoder - Enkel kulkvarn, av sah - Andras erfarenheter - Aluminiumhalt och rostfria ståls korrosionsmotstånd, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1951
w. 137
Fig. 1. Kulkvarn för pulvrisering av bomullsfibrer.
kommer 100 000 kollisioner per sekund då röret av en
XA hk motor vid 1 800 r/m svänges i en cirkulär bana.
Denna rörelse åstadkommes av en hylsa med excentrisk
tyngdpunkt, vars sidrörelse begränsas av
upphängnings-fjädrar. Röret införes i hylsan, och genom att det har
något mindre diameter än denna, kan det av
centrifugalkraften rullas runt i hylsan, vilket sker i motsatt
rotationsriktning mot svängningsrörelsens och vid ca 4 r/m.
Härigenom skyfflas materialet omkring och hindras att
fastna vid rörväggarna.
Med denna kulkvarn har 5 g bomull på 30 min
reducerats till en partikelstorlek av max. 10 u (Eng. Dig. sept.
1950, Mechan. Engng nov. 1950). sah
Andras erfarenheter
Aluminiumhalt och rostfria ståls korrosionsmotstånd.
Det har visats, att karbider med sammansättningen Cr4C
utfälls vid korngränserna i austenitiska, rostfria (18-8)
stål, som upphettas till 430—870°C. Härvid sjunker
kromhalten starkt i kornens gränsytor, korrosionsmotståndet
sjunker därför vid dessa, och stålet uppvisar
korngränsfrät-ning, om det t.ex. utsätts ca 72 h för inverkan av kokande
svavelsyra buffrad med kopparsulfat (prov enl. Strauss).
För att undvika att denna tendens till korngränsfrätning
uppstår vid svetsning eller annan upphettning till det
kritiska temperaturintervallet försätts stålet vanligen med
titan eller niob (Tekn. T. 1950 s. 932). Dessa element bildar
nämligen mycket stabila karbider, varigenom krom icke
åtgår till bildning av sådana. Rostfritt stål, som
stabiliserats på detta sätt, förändras ej vid kokning i svavelsur
kopparsulfat i upp till 1 000 h.
Titanhaltigt stål, t.ex. typ 321, står bra emot salpetersyra
i glödgat tillstånd, men dess korrosionsmotstånd är ganska
lågt och starkt varierande, när det upphettats till det
kritiska temperaturintervallet. Denna egenskap framträder
dock blott, om syran har en styrka på mer än 45 %. För
att utröna orsaken till dessa förhållanden har man gjort
korrosionsprov och metallografiska undersökningar.
Slipade och polerade prov behandlades med kokande 65 %
salpetersyra under 5 min till 8 h. Syran angrep först
titan-nitrid och löste den fullständigt på ca 15 min. Efter 1 h
var det tydligt, att även en fyllning i stålets ^-ferrit
upplöstes. Denna fyllning antogs vara ö-ferrit. Inga tecken på
karbidutfällning vid korngränserna iakttogs.
Vid en noggrannare metallografisk undersökning fann
man, att typ 321, som glödgats vid 1 100°C, innehöll liten
mängd <5-ferrit (fig. 1). Efter ny upphettning i 2 h till
680°C visade sig, att betydande mängd o-ferrit hade
bildats i de små <5-ferritområdena. Orsaken härtill är, att
stålet innehåller titan och aluminium, som befordrar
bildning av ö-ferrit. Dessa metaller diffunderar liksom krom
till 5-fasen, varigenom dennas halt av den blir betydligt
högre än det övriga stålets. Därför bildas ö-ferrit just i
dessa områden.
Aluminium finns i allt rostfritt stål av typ 321 i varierande
mängd, men dess närvaro försummas vanligen vid
bedömning av korrosionsmotståndet. Det tillsätts för att reducera
oxider i det smälta stålet före tillsats av ferrotitan, då en
del av titanen annars skulle förbrukas för detta ändamål.
Vidare innehåller ferrotitan aluminium, vanligen ca 8—
10 %, därför att det framställs enligt aluminotermiska
metoder. Ofta uppgår stålets aluminiumhalt till 20—40 % av
titanhalten.
För att utröna, om aluminiumhalten har något samband
med det titanstabiliserade, rostfria stålets känslighet för
salpetersyra gjordes en serie korrosionsprov i kokande
65 % syra, med provstycken, som glödgats vid 1 100°C
och åter upphettats 2 h till 680°C. Det visade sig, att syrans
angrepp steg med aluminiumhalten. En kristallografisk
undersökning av tre prov, som endast skilde sig beträffande
aluminiumhalten, visade, att bildningen av ö-ferrit i
ö-ferriten steg med aluminiumhalten (fig. 2). Dessutom
hittades ö-ferrit på några ställen vid korngränsytorna, särskilt
där tre korn stötte samman. Mängden ö-ferrit på dessa
platser växte även med aluminiumhalten.
Förr antogs, att rostfria ståls korrosionsmotstånd på något
sätt berodde på förhållandet mellan deras krom- och
nickelhalter. Inga resultat har emellertid bestyrkt denna
hypotes. Variationer i halterna av dessa ämnen inom normala
värden hade mycket liten inverkan på provens
korrosionsmotstånd i jämförelse med små variationer i
aluminiumhalten och den termiska behandlingen. Det synes alltså
bevisat, att den förra genom att gynna bildningen av ö-
Fig.
1.Mikrofotografier av rostfritt stål
innehållande 0,06 %
C, 1,37 % Mn, 0,385
% Si, 10,89 % Ni,
19,17 % Cr, 0,52 %
Ti och 0,1 A % Al,
t.v. glödgat vid
1 100°C, t.h. efter
upphettning 8 h till
680°C i vakuum;
proven
elektrolytiskt etsade i 10 %
kromsyra
(förstoring i ooo x
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
