Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1951 - Produktionsanalys för bedömanden om optimal produktion, av Ludvig Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1951
w. 145
Produktionsanalys
för bedömanden om optimal produktion
Civilingenjör Ludvig Sterky, Bofors
Den kemiska industrin uppvisar måhända i
sina anläggningar en mycket rikhaltigare
provkarta på olika teknisk-ekonomiska
optimipro-blem än andra industrigrenar. Den i praktiken
verksamme anläggningsteknikern har nästan
ständigt att träffa sitt val med hänsyn till
processens utbyte, produktionskapaciteten,
förbrukningen av hjälpdriftsmedel, kapitaltillgången etc.
Tyvärr får han sällan tid att renodla det
anläggningstekniska problemet och att lösa det genom
grafiska eller algebraiska metoder, utan han
faller med större eller mindre framgång tillbaka på
sitt empiriska kunnande.
Något som däremot kan sägas vara ett
gemensamt intresse för företagsledaren och
driftingenjören, anläggningsteknikern och
försäljningsingenjören, är de medel, som står till buds, då
det gäller att finna den optimala produktionens
storlek. Förvisso är det åtskilliga företag i vårt
land med dess många gånger av yttre orsaker
begränsade marknadsområde, som finner, att den
egna produktionen ligger långt ifrån den
optimala. Orsaken härtill kan vara mycket
komplicerad, och den är oftare av marknadsmässig eller
kanske politisk natur, än beroende på att
produktionen har intensifierats för starkt i redan
gjorda investeringar.
I detta fall kan den allmänna
produktionsanalysen komma till en viss hjälp. Med
produktionsanalys menas här ett tänke- och räknesätt, som
hör hemma inom gränsområdet mellan de
tekniska och ekonomiska vetenskaperna. För att
följa dess betraktelsesätt behövs endast
elementär erfarenhet av industriella beräkningssätt för
tillverkningskostnaden och elementära
kunskaper i differentialkalkyl. Jag är dock medveten
om att framställningen kan te sig abstrakt och
föga matnyttig för praktikens män. Utvecklandet
av vissa kriterier på den optimala
produktionspunkten för emellertid det goda med sig, att
uppmärksamheten riktas på vissa ständigt
återkommande samband. Dessa är också giltiga i det egna
fallet, även om det i detta är ogörligt att
fastställa den nödvändiga exponenten eller
koefficienten för det framför allt önskade numeriska
svaret.
657.47 : 658.51
Den förenklade produktionsanalys, som här
skall presenteras, har emellertid den fördelen, att
den icke blott kan tillämpas på kemisk
massgods-tillverkning utan precis lika gärna på
produktionen i en bult- eller kabelfabrik.
Framställningen är däremot utan direkt intresse för dem, som
sysslar med tillverkning av specifika
kapitalvaror. Massproduktionen, som grafiskt skall
anges i kg/år, kan således lika gärna gälla st./år
eller m/dygn.
Kostnadstyper, kostnadsarter och kostnadselement
Låt oss inledningsvis betrakta en viss produkt,
som vid sidan av andra är föremål för
tillverkning i ett företag. Självfallet kan denna
tillverkas med olika produktionskapacitet, beroende
bl.a. av försäljningsmässiga eller drifttekniska
skäl. För enkelhetens skull kan man anta, att
produkten huvudsakligen efterfrågas i en enda
kvalitet och att således varken kunderna eller
tillverkaren har något intresse av att höja
kvaliteten över gängse fordringar.
Som bekant sammansätter sig
tillverkningskostnaden för en produkt av alla de kostnadsarter,
som ankommer på tillverkningen i fråga. Dessa
kan i sin tur uppdelas i kostnadselement, vilka
alla kan betraktas som termer i en summa med
stora och små delposter. Varje kostnadselement
kan generellt skrivas som en term av typen
Cx • Pm, för att dess beroende av produktionens
P storlek på enklaste sätt skall visas. I detta
uttryck är cx en för varje term given konstant
och m alltid positiv. Man känner nämligen inga
kostnadsarter, som totalt sett minskar vid ökad
produktion.
En naturlig förenkling erhålles genom att
oberoende av kostnadsarternas benämning
sammanföra likartade kostnadselement till
kostnadstyper, varav man i allmänhet kan särskilja tre
huvudgrupper. För matematisk behandling är
härvidlag en gruppering efter exponentens storlek
ganska lycklig. Med denna indelningsgrund
särskiljes lättast fasta kostnader från proportionella
och progressiva produktionskostnader, såsom
föl-jande exempel på kostnadsarternas uppdelning i
produktionsanalysens kostnadstyper visar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
