- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
158

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1951 - Andras erfarenheter - Ökning av rostfritt ståls utmattningshållfasthet, av SHl - Billig rörreparation, av sah - Nya metoder - Norsk släpskopa för timmertransport, av Rg - Luftridå för utvädring av spränggaser, av sah - Tänkande trafiksignal, av sah - Världens minsta automatiska armbandsur, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

TEKNISK TIDSKRIFT

de påkänningar. Varken austenitiskt eller vanligt kromstål
har emellertid särskilt hög utmattningshållfasthet, i
synnerhet om brottanvisningar finns. Den bästa metoden att
öka utmattningshållfastheten utan att ändra stålets goda
egenskaper är nitridhärdning. Hållfasthetsökningen
uppstår härvid genom de sammantryckande spänningarna i
ytskiktet.

Varken austenitiska eller ferritiska rostfria stål kan
emellertid nitridhärdas på vanligt sätt, därför att de täcks av
en hinna av inert krom. Det är därför nödvändigt att först
behandla dem med väte in statu nascenti (elektrolytisk
utfällning av väte), varigenom ytan blir uppluckrad, så att
kväve kan absorberas. På detta sätt lär man kunna öka
utmattningshållfastheten hos prov utan brottanvisning
med 15 °/o för stål innehållande 12 °/o krom och med 30 °/o
för stål hållande 18 ®/o krom och 8 °/o nickel. Vid
närvaro av brottanvisning stiger hållfastheten hos det förra
stålet med 750 °/o (Engng Dig. nov. 1950). SHI

Billig: rörreparation. Då ett utfällningskar av betong
för avfallsvatten tömdes, lyftes den av
grundvattenstrycket så mycket, att tilloppsledningarna bröts av vid sina
infästningar till karet. Marken omkring karet bestod av
lera, men rörgravarna hade fyllts med sand. Inloppsröret
hade 15 cm diameter och avloppsröret 50 cm. Avståndet
mellan deras infästningspunkter var 3,5 m.

För att åstadkomma en reparation av rörbrotten, som
inte åter skulle gå upp då karet fylldes på nytt, kom man
på idén att låta sandlagren kring brottstället verka som
tätning. I detta syfte injicerades i separata hål i sanden
vattenglas och kalciumkloridlösning, vilka bildade ett gel
där de möttes. Då gelet hårdnade gjorde det sanden
ogenomtränglig — och därmed var läckan reparerad (Engng
Nevvs-Rec. 7 sept. 1950). sah

Nya metoder

Norsk släpskopa för timmertransport. Stora snödjup
försvårar ofta skogsbrukets transporter. Är transportvägen
mycket utnyttjad lönar det sig att ploga, men är trafiken
ringa låter man vanligtvis transportmedlet självt undan
för undan skapa en vägkropp av packad snö. Detta tar
tid och medför för transportmedel av slädtypen, att de
första lasterna ej kan bli av normal storlek; först efter kanske
ett tiotal körningar kommer transportmedlet till sin rätt.

För att snabbare få en användbar väg och därmed höja
effektivitetskurvan har under senare år för
timmertrans-porter skopformade släpor tagits i bruk. De fungerar
ungefär som ett bärplan och "flyter" fram på snön, varvid
denna packas till en bank. Stockarna lastas så, att deras
främre ändar vilar på skopan medan den bakre släpar
efter på marken. Skoporna har även visat sig användbara
på barmark, där bärigheten ej tillåter hjul eller medar.

En intressant variant och utveckling av skopprincipen har

Fig. 1. Släpskopa för timmertransport; tänderna på den
vridbara balken håller kvar timmerstockarna, vars bakre
ändar släpar efter på marken.

framlagts av norrmannen Arne L Mathisen, som genom att
förse skopan med hjul utökat dess användbarhet särskilt
på barmark och hårt underlag. Hjulen är lagrade så, fig. 1,
att de endast till en del ligger under bärplanet. Härigenom
kommer de vid släpning i snö att endast göra ringa
motstånd. På barmark däremot blir det endast tal om vanligt
rullningsmotstånd — bärplanet vidrör då ej markytan.
Skopan finns i två storlekar: en större med dubbla hjul
avsedd för traktordrift och en mindre för häst. Den större
väger 350 kg och lastar ca 2 t, den mindre väger 130 kg
inkl. skaklar.

Även om utformningen av skopan säkerligen ej är den
slutgiltiga, utgör denna dock en god lösning i princip.
Under vissa förhållanden torde den kunna lämpa sig för
såväl försvaret som näringslivet, då man eljest skulle
tvingas till dyrbara omlastningar. Som alltid är fallet med
kombinationer, torde den dock ej kunna slå ut
specialredskapen för de renodlade transportsätten. Rg

Luftridå för utvädring av spränggaser. Vid Stockholms
Gatukontors tunnelsprängningar vid Älvsjö har under
några månader provats en enkel anordning att underlätta en
snabb utvädring av de skadliga gaser som utvecklas vid
sprängning.

Anordningen, som kallas luftridå, består av ett 1" rör,
igensvetsat i ena ändan och anslutet i den andra till
tryckluft-nätet. Längs röret har i 90° vinkel mot varandra borrats
två hålrader, den ena med 50 mm och den andra med 25
mm radavstånd. I varje hål har inskruvats ett munstycke
till primuskök.

Anordningen sättes upp i tunneltaket tvärs över tunneln
så att den tätaste munstycksraden riktas snett framåt ned
mot golvet. Den placeras mellan tunnelöppningen och
fläktrörsmynningen, 6—10 m bakom denna, som i sin tur
lämpligen hålles 20—30 m från berggaveln.

Då salvan har laddats färdigt släpps tryckluften på,
varvid en luftridå bildas över bela tunnelsektionen av den
genom munstyckena utströmmande tryckluften. Innan
salvan tändes sättes fläkten i gång och när gaserna väller
fram efter sprängningen ser man tydligt hur luftridån
hindrar dem från att expandera bakåt. De kan härigenom
snabbt sugas ut av fläkten i koncentrerad form.
Utvädring-en har i allmänhet kunnat klaras på 10—12 min (G
Ryde-brant i Tryckluft 1950 h. 3). sah

Tänkande trafiksignal. I Denver i USA har installerats
ett trafiksignalsystem, där ett centralorgan räknar trafiken
i de olika riktningarna och anpassar ljusintervallen allt
efter den skiftande trafikintensiteten.

Kontaktdynor är på vanligt sätt inlagda i gatan före
korsningen. Då ett fordon påverkar dynan registreras det av
en elektronism, som var sjätte minut summerar
trafikflödet. Med ledning av denna beräkning omställes
programmet för gatusignalerna så, att dessa visar det längsta
"klart"-intervallet för trafiken i den hårdast belastade
riktningen.

Regleringen sker genom variation av spänning och
frekvens till den motor som driver programhjulet.
"Klart"-perioden kan varieras mellan 40 och 120 s, men ändringen
för varje 6 min period är maximerad till 5 s. Avsikten är
att undvika alltför tvära kastningar i trafikströmmen (Bus.
Wk 14 okt. 1950). sah

Världens minsta automatiska armbandsur. Det har

ganska länge funnits armbandsur med automatisk
uppdragning. Man behöver icke tänka på att dra upp en sådan
klocka, så länge man bär den på sig. Ännu viktigare torde
emellertid vara, att dess gång blir säkrare, därför att
ur-fjädern utövar en praktiskt taget konstant dragkraft,
eftersom den alltid är nästan fullständigt spänd. Ett gott
automatiskt ur behöver därför icke dras upp manuellt.

Uppdragningen sker med en vikt, som rör sig fram och
åter, när uret ändrar läge, varvid urfjädern spanns vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:49:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free