Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1951 - Radioaktiva likare och enheter, av SHl - Stenkolstillgångarna i Storbritannien, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
TEKNISK TIDSKRIFT
Under senare år har man emellertid börjat tillverka
radioaktiva isotoper och lyckats konstruera apparater, som
gjort räkning av sönderfall till en rutinoperation. En viss
isotops radioaktivitet kan därför uttryckas med antalet
utsända partiklar, men vanligen föredrar man att ånge den
i curie, varvid 3,7 X 1010 används som omräkningsfaktor.
Detta förfarande är icke tillfredsställande, då curien är
definierad genom vikten av ett radiumsalt och radiums
sönderfallshastighet icke är exakt känd. Situationen blev
sämre 1947 genom en ny bestämning av denna, som gav
värdet 3,6 X 1010 sönderfall per sekund. Då International
Radium Standard Commission praktiskt taget upphört att
fungera, tillsattes 1948 en nv Commission ön Standards,
Units and Constants of Radioactivity. I juli 1950 fastställde
denna följande definition:
En curie är en enhet för radioaktivitet definierad som den
mängd av godtycklig radioaktiv nuklid, för vilken antalet
sönderfall per sekund är 3,700 X 1010.
Genom denna definition har curien blivit oberoende av
radium och dess sönderfallsprodukter. Man har gjort den
nya definitionen så, att enhetens storlek blivit så nära lika
med den gamla som möjligt. Värdet 3,6 X 1010 ansågs ej
tillräckligt övertygande för att motivera ett övergivande
av det gamla. Vidare har man ej funnit nödvändigt eller
tillrådligt att införa en annan föreslagen enhet,
rutherford (Tekn. T. 1947 s. 47), på 10G sönderfall per sekund.
Aktiviteten hos de båda radiumlikarna i Paris och Wien
kan emellertid icke längre exakt uttryckas i curie, men de
eller på dem baserade sekundära likare måste alltjämt
användas för att mäta radioaktiviteten hos isotoper, vilkas
sönderfall ej kan räknas, t.ex. många radonpreparat för
medicinska ändamål.
Radiumprov kan icke förvaras i slutna glasrör hur länge
som helst, därför att gas bildas och ett inre tryck
uppstår. Ar 1934 ersattes därför de ursprungliga likarna med
två nya bestående av 22,23 mg (Paris) och 30,75 mg (Wien)
radiumklorid. Man har diskuterat möjligheten att använda
konstgjort radioaktiva isotoper som sekundära likare och
har rekommenderat, att prov av Co60 skulle framställas av
flera laboratorier och jämföras. Tiden anses emellertid
ännu inte mogen härför, då man icke bestämt
halveringstiden för Co60 tillräckligt noggrant. Som likare för
beta-strålare tycks RaE (i jämvikt med RaD), Sr90 och TI204
lovande, men man anser det för tidigt att fatta ett
internationellt avgörande.
Till enhet för tvärsnitt vid kärnprocesser antogs 10""3* cm2,
som kallats "barn". Detta innebär icke definition av en ny
enhet utan blott accepterandet av ett i USA allmänt använt
uttryckssätt (F A Paneth i Nature 2 dec. 1950). SHl
Stenkolstillgångarna i Storbritannien. Enligt en
uppgift av geologen Strahan 1913 utgjorde Britanniens kol-
Fig. 1.
Kolbrytningen i [-Stobritan-nien-]
{+Stobritan-
nien+} 1860—
19*5.
reserver i runt tal 160 000 Mt. Han stödde sig på siffror,
publicerade av Royal Commission of Coal Supplies 1905,
vilka han reviderade med hänsyn till kolbrytningen under
de gångna åren. I sin beräkning hade Strahan medtagit
alla flötser mäktigare än 1 fot och liggande på djup intill
1 200 m under jordytan. Även sannolika tillgångar var
medtagna i hans siffror.
Enligt den senaste uppskattningen, som 1944 utfördes av
Regional Survey Committees för engelskt område och av
en särskild kommitté för skotskt, är kolreserverna ca
46 000 Mt. I denna siffra ingår alla kända brytvärda
kol-flötser med större mäktighet än IV2 fot, liggande på djup
intill 1 200 m under jordytan. Siffrorna för de båda
uppskattningarna, vilka framgår av följande tabell, är
tydligen ej fullt jämförbara.
Kolfält Kolreserver Produktion
enl. Strahan enl. RSC 1945
1913 1914
Miljarder ton Mt
Skolska gruppen
Fife and Clackmannan ........ 6 180 4 135 5,9
3 143 1 230 3,3
Central Scotland .............. 5 795 901 8,75
1 338 1 146 3,4
Norra gruppen
Northumberland and Durham.. 13 541 5 102 31,6
Cumberland ................... 3 398 584 1,0
Midlandgruppen
Lancashire and Cheshire ...... 5 636 2 089 10,5
Yorkshire, Noltinghamshire and
Derbyshire ................... 55 108 13 391 63,7
North Wales .................. 2 536 815 1,9
North Staffordshire ......... | ( 1 686 5,6
Cannock Chase and South J 15 858 J
Staffordshire ................ j 1 1 233 5,2
Shrewsbury, Coalbrookdale and
Forest of Wyre .............. 365 126 0,5
Warwickshire ................. 1 445 878 4,3
Leicestershire and South Derby-
2 494 783 5,7
Södra gruppen
Forest of Dean ................ 200 60 0,9
South Wales .................. 36 209 8 200 20,5
Bristol and Somerset .......... 4 266 198 0,6
2 000 1 000—3 000 1,2
Summa 159 512 45 557 174,55
Ur brytvärdhetssynpunkt har man i den senare
uppskattningen betydligt högre fordringar. Under de senaste fem
åren har en intensiv undersökning av koltillgångarna
pågått. Genom diamantborrningsarbeten har man nyligen,
mycket försiktigt räknat, funnit ytterligare över 400 Mt 3 km
SO om Lickfield i kolfälten Cannock Chase and South
Staffordshire inom Midlandgruppen. De lyckade borrningarna
har utförts av Svenska Diamantbergborrnings AB (Min. J.
1943 s. 401). Man väntar även belägg för de uppgifter, som
chefen för Great Britain’s Geological Survey lämnade våren
1949 (Min. J. 1949 s. 308), att det finns en gömd
kolförekomst av oerhörda mått på tusentals fots djup under
området mellan Bristol, Malvern, East Anglia och Kanalen,
för att ej nämna andra områden. Man önskar nu uppgifter
om de gjorda upptäckterna av kol vid pågående
undersökningar på större djup än 1 200 m.
I samband med koltillgångarna kan det vara av intresse
att erfara den årliga kolbrytningens omfattning, fig. 1.
Den nådde sitt maximum 1913 med 287 Mt och har sedan
i stort sett sakta fallit. De båda djupa minimivärdena på
1920-talet beror på strejkerna 1921 och 1926. Genom
rationalisering och mekanisering söker man öka produktionen
till 230 Mt år 1952. Största svårigheten är nu rekrytering
av gruvarbetare (Coal-, production, distribution, utilisation,
London 1949). E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
