Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1951 - TNC: 5. Ström, av J W - Insänt: »The Second Law», av Sven Svantesson, Wll och Lars Malmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
TEKNISK TIDSKRIFT
användes ju också termen elektrisk kraft, som i
föregående TNC-spalt nämndes som acceptabel i
teknisk-kommersiellt språk, trots de invändningar som kan göras. Ordet
ström i sådan bemärkelse har mest använts när det gällt
elektrisk energi för belysning, rumsuppvärmning,
hemskötsel o.d., mera sällan energi för industriella ändamål.
I strikt språk bör man helt och hållet undvika ett så
onödigt bruk av "ström" och i stället säga energi, eller i
teknisk-kommersiella sammanhang kraft, eller använda
förleden el-, och alltså hålla sig till sådana uttryck som
energiförbrukning, kraftleverans, elpris — eller andra
kombinationer av dessa för- och efterleder.
TNC 14, Färg- och lackteknisk ordlista, har nu utkommit.
Ordlistan är utarbetad av Svenska Färg- och
Fernissindu-striens Forskningslaboratorium och innehåller ca 1 200
termer med definitioner och upplysningar samt
översättningar till engelska och tyska. Den kan erhållas i
bokhandeln eller från SIS, Box 16323, Stockholm 16. Priset är
0 kr. ./ W
Insänt
"The Second Law"
I sin recension av rubricerade arbete (Tekn. T. 1951 s. 49)
skriver signaturen Wll följande: "Då trycket är konstant,
sätter förf. i ekv. (4a) dP = 0 och skriver
\2Th
(förf:s ekv. 5)
Med hjälp av detta uttryck bevisas sedan, att
entropiänd-ringen är noll vid fasändringen, vilket givetvis leder till
orimliga resultat." — Det är att märka att i The Second
Law står kort och gott
From (4 a)
dG + VdP = SdT (4 a)
vilken framställning är en formellt fullt riktig och sedan
Wlllard Gibbs’ tid av gängse termodynamik helt
accepterad konsekvens av "dQ = TdS". Så t.ex. skriver
Partington i "Chemical Thermodynamies", 3:e uppl. s. 37
"dG = — SdT + VdP
Med anledning av det föregående kan man ha anledning
att fråga sig: Vad syftar Wll på med sin minst sagt fria
återgivning av denna för min bevisföring så viktiga
passus? Menar han därmed att insinuera att ekv. (5) är
formellt falsk och därför otillåtlig som premiss för den därpå
följande bevisföringen så har han därmed, som visats,
gjort sig skyldig till ett elakt misstag. Å andra sidan, då
nu ekv. (5) är formellt riktig och jag enligt Wll med denna
synes ha bevisat "att entropiändringen är noll vid
fasändringen vilket givetvis leder till orimliga resultat", så
synes det således, att jag har lyckats i den indirekta
bevisföringen och klarlagt att icke blott ekv. (5) men även dess
formella förutsättning "dQ = TdS" är sakligt falsk. Detta
måste Wll acceptera för så vitt han inte sedan recensionen
ändrat mening i fråga om att ekv. (5) verkligen leder till
orimliga resultat. — Ett klarläggande på denna punkt av
Wll torde snarast vara på sin plats.
I stycket 3 skriver Wll "termiskt enhetligt" i st.f.
"kemiskt enkelt eller kemiskt rent". Wll:s argumentering i
stycket 6 är tydligen meningslös — genom denna kan
varken det ena eller det andra bevisas. "Dismal" torde
översättas med skum eller dyster. Sven Svantesson
Med anledning av civilingenjör Svantessons inlägg vill
jag framhålla, att jag icke generellt bestrider giltigheten av
\ ar/-
Svantessons bevisföring grundar sig emellertid på
förhållandena vid en fasändring. Jag anser fortfarande, att man
icke kan använda ovanstående ekvation vid fasändringen,
då P är en entydig funktion av T. Förhållandena
klar-lägges utförligt i civilingenjör Malmquists nedanstående
inlägg.
"Termiskt" i stycke 3 i min recension skall givetvis vara
"kemiskt"; tyvärr har detta tryckfel undgått mig vid
korrekturläsningen. Vidare har jag ingenting emot, om
Svantesson föredrar att jag kallar hans behandling av ämnet skum
eller dyster i stället för hemsk. Wll
Svantesson utgår från differentialen av den fria entalpin
d G — VdP — SdT (1)
som grundar sig på värmelärans första huvudsats och
sambandet dQ = TdS, vars "orimlighet" förf. avser att
"bevisa". Av ekv. (1) beräknar han entropiändringen vid
isoterm fasändring, som rätteligen borde beräknats på
följande sätt.
Betraktas G som funktion av P och T gäller generellt
3G 3G
dG = dP +j=dT
of oi
som måste vara identiskt med det generellt giltiga
uttrycket (1), dvs.
(2)
dG 3G
VdP-SdT = jpdP +jfdT
Betraktas förhållandena vid fasändring, då
P = P (T), dP = P’ (T) dT
erhålles
[v p’(T) — s] d r = p’(r) +1^] rfr
varav följer, att klammeruttrycken måste vara lika, dvs.
vid isoterm fasändring, då
P’(T) = konst, T) = konst, ~(P, T) = konst,
måste gälla
VP’(T) — S = konst,
som även kan skrivas
S2 — Si = (V2 — Vi)P’(T)
där 1 och 2 betecknar två godtyckliga tillstånd under
fasändringen vid konstant tryck. Detta är i full
överensstämmelse med gängse termodynamik.
I det allmänna fallet, då P och T är oberoende av
varandra, och då sålunda differentialerna dP och dT kan
väljas oberoende av varandra, ger identiteten (2)
V =
3 G
3 P
— S =
3 G
3T
i det man enklast sätter ena gången dT
andra gången dP = 0, dT ‡ 0.
(3), (4)
0, (/P‡ 0 och
3 G
Svantesson anför, att vid isotenn fasändring är^y [P, T) =
= konst, varav han anser följa, att S = konst enligt ekv.
3 G
(4). Det är visserligen sant, att ^ ^ = konst, men entropin
är ej lika med
3 G
3 T
3 T
vid isoterm fasändring, som visats
ovan, utan en linjär funktion av volymen V.
Man torde ej kunna lasta Partington och andra
termodynamiska författare för att de ej särskilt påpekat, att
ekv. (3) och (4) är giltiga endast om P och T är oberoende
av varandra. Den ovan anförda matematiken är ju dock
tämligen enkel. Lars Malmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
