Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1951 - Tid- och arbetsstudiernas utveckling till MTM-metoden, av Richard M Crossan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
TEKNISK TIDSKRIFT
Varje gång t.ex. ett hål borras på en ömtålig
borrpress är det nödvändigt att utföra elementen
"Sänka spindeln" och "Höja spindeln". Anta att
tiden för varje element är 0,02 min. Vid
utformandet av en formel för detta arbete kan tiderna
för sänkandet och höjandet av spindeln adderas
ihop. När sedan formeln tillämpas kan man i
stället för att åskådliggöra och registrera varje
utförande av elementet "Sänka spindeln" och
elementet "Höja spindeln" nöja sig med att för
dessa elementtider med ledning av ritningen
fastställa det antal hål som skall borras och sedan
multiplicera detta med 0,04. Samma metod följes
för alla andra element eller grupper av element.
Av denna korta beskrivning av idén bakom
tidsformlerna kan man förstå vilken stor
tidsbesparing som kan göras vid användande av
formler. Fastän redan den tid som erfordras för att
göra individuella MTM-studier ofta är betydligt
mindre än den tid som fordras för att göra
tidsstudier, reduceras genom tidsformler
tillämpningstiden ytterligare.
Den tid som behövs för att upprätta en
tidsnorm ur en formel kommer i flertalet fall att
variera från 1 till 15 minuter, beroende på
formelns sammansättning och den tid som fordras
för att fastställa arbetets karakteristika. I de fall,
där den nödvändiga upplysningen kan fås från
en ritning eller en provdel, kan vanligen
tidsnormen bestämmas på mindre än 5 min.
MTM-metoder och arbetsstudier
Här uppkommer en logisk fråga: vilken faktor
är det i MTM-metoden som sätter
beräkningsmannen i stånd att arbeta så mycket snabbare
med formelhärledning än som är möjligt med
vanliga tidsstudier? Jag tror att svaret är, att
med MTM-metoden är analysen helt och hållet
oberoende av arbetaren och processen. Det är i
själva verket vanligare att utforma elementära
tider genom att för sig själv åskådliggöra än att
verkligen observera arbetet på platsen.
MTM-analytikern behöver därvid endast åskådliggöra
en genomsnittsmetod för arbetet. Med
genomsnittmetod menar vi en normal serie rörelser,
lätt att följa, som vilken som helst erfaren
arbetare (ja, MTM-analytikern själv) kan följa och
kan väntas följa.
Denna "beräkning av genomsnittet" har två
former. Betrakta t.ex. elementet "Skaffa
borr-bussning från lådan". Anta att arbetaren har
kastat drillbussningarna huller om buller i lådan
sedan de använts, och att det är nödvändigt att
plocka igenom allt varje gång en bussning
behövs. En tidsstudieman skulle troligen
tidsbestämma detta element 8 eller 10 gånger och
utvälja en medeltid för att hitta bussningen. Denna
medeltid skulle i förbigående sagt bli tiden för
en genomsnittsmetod som gäller för praktiskt
taget alla så erhållna element.
MTM-analytikern skulle å andra sidan troligen
genom att själv utföra rörelserna bestämma de
rörelser som behövs för att plocka upp en
borr-bussning, kontrollera storleken och lägga
tillbaka den i lådan. Han skulle sedan tala med
arbetaren, förmannen eller båda och genom att
kombinera deras åsikter med sitt bästa
bedömande besluta, att arbetaren borde tillåtas att
i medeltal kontrollera t.ex. 2 eller 3 eller 5 eller
10 bussningar. Frekvensen kunde fastställas
genom att i verkligheten iaktta arbetaren då han
väljer en bussning flera gånger, men det skulle
inte vara någon särskild mening därmed, ty
exaktheten skulle säkerligen icke förbättras
genom att göra så.
Den andra typen av genomsnittsberäkning
uppstår, när analytikern måste välja mellan flera
möjliga metoder att utföra ett element, där
rörelsemönstret självt kan variera. I ett varuhus
kan det sålunda bli nödvändigt att sammanställa
elementet "Skaffa fram samlingspärm från
skrivbord". För att utföra detta element skulle
tjänstemannen alltså gå till kontorsrummet, öppna
dörren, gå in, sitta ned vid skrivbordet, öppna en
låda och ta fram en pärm ur den. Det finns
troligen femtio sätt att utföra detta element.
MTM-mannen återigen skulle fastställa en
genomsnittlig, rimlig serie rörelser för att utföra denna
uppgift, kanske genom att göra arbetet själv. Om
det låter alltför radikalt med en sådan procedur
bör man beakta, att det är synnerligen
tvivelaktigt ifall en tjänsteman, som skall göra detta
arbete 50 gånger om dagen, någonsin följer
samma rörelsemönster två gånger.
Giltigheten i denna beräkning har bekräftats
många gånger. Då vi tränar personer att använda
MTM låter vi ibland de olika män som tränas
föreställa sig rörelsemönster över ganska
komplicerade element utan att se dem göras i
verkligheten. Sällan om ens någonsin blir skillnaden
mellan de kortaste och längsta metoderna som
de föreställer sig mer än 10 %, vilket är mindre
än den skillnad, som skulle bli resultatet om de
skulle göra vanliga, individuella tidsstudier av
samma operation.
Detta oberoende av arbetaren sätter
MTM-man-nen i stånd att utnyttja sin tid mycket mer
effektivt än som är möjligt för arbetsstudiemannen.
Vid utformning av en formel måste
arbetsstudie-man med nödvändighet studera ett stort område
av arbeten, så att han får möta alla de element
vilka arbetaren behöver för att fullgöra alla
möjliga uppgifter. I en del fall är det nödvändigt att
samla så många som 25 eller 30 observationer av
vissa element under varierande förhållanden, och
detta i sin tur betyder att arbetsstudiemannen
måste vara på stället när de förhållanden
uppstår, vilka han önskar observera.
Tider för inställning av maskiner t.ex. kan
variera mycket, beroende på storleken eller for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
