Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1951 - Tid- och arbetsstudiernas utveckling till MTM-metoden, av Richard M Crossan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1951
245
men hos delen, exaktheten med vilken arbetaren
arbetar och operationens natur.
Arbetsstudie-mannen måste observera en mängd olika slags
inställningar och tidsberäkna dem, innan han
kan upprätta standardelement med förtroende
till deras exakthet. MTM-analytikern å andra
sidan kan anta vilka villkor han önskar och
genom att föreställa sig dem fastställa metoder att
komma till rätta med dem. Han är i stånd att
sönderdela arbeten i mycket mindre element än
som är möjligt med tidsstudier och kan ofta låta
8 eller 10 ganska små, verkligt grundläggande
element göra samma nytta som flera dussin
långvariga arbetsstudier. Sålunda behövs t.ex.
flera heltidsdagar av arbetsstudier för att
upprätta normer för skruvning och injustering av
delarna i en svarv. En kompetent MTM-man kan
få samma resultat på omkring 4 timmar genom
att använda endast något dussin
grundhand-begrepp.
Transporttider för operationer såsom lagring
samt avsändande och mottagande är lindrigt sagt
svåra att observera och klassificera, när vanliga
tidsstudier användes. Med MTM reduceras
emellertid problemet till att tillämpa kroppsrörelser
och en av tre gångtidskonstanter, och arbetet blir
åter en fråga om timmar snarare än dagar.
Av sådana erfarenheter som nu nämnts
framgår att kombinationen av MTM och tidsformler
erbjuder en ekonomisk lösning av problemet att
fastställa exakta och konsekventa normer för
både sådana typer av arbete som underhåll och
reparationer, vilka ej upprepas och är mycket
variabla, som sådana verksamhetstyper som
verkstadsarbete av litet omfång.
Innan jag slutar skulle jag vilja i korthet
nämna något om "ett hederligt dagsverke".
Först och främst, vad är ett hederligt dagsverke?
I själva verket tror jag att ingen verkligen vet
det. Ett dagsverke är endast vad en särskild
individ eller förening eller förvaltning tror att det
är. Vid tidsstudierna justeras
stoppursavläsning-arna till vad en tidsstudieman anser vara ett
dagsverke. MTM-studierna eliminerar
utförandeberäkningen, därför att MTM-tiderna själva har
fastställts med användande av de
beräkningsmetoder för skicklighet och ansträngning som
fastställts vid Westinghouse Corp. Följaktligen
är den rörelsehastighet, som behövs med MTM
den som användes av en genomsnittsarbetare
vilken äger medelskicklighet och arbetar med
medelansträngning under
genomsnittsförhållanden i en verkstad. Dessa medeltal har
omsorgsfullt definierats. En fullständig utredning av dem
finnes i boken "Time and motion study" (New
York 1940) av Lowry, Maynard och Stegemerten.
Tydligen representerar då hastigheten i
MTM-rörelserna vår uppfattning av dagsverke. Det är
troligen inte densamma som alla övrigas
uppfattningar av dagsverke. Om så är fallet, hur
skall då uppgifterna kunna användas allmänt?
I själva verket är problemet absolut icke av
någon som helst vikt. Det enda som bör bemärkas
är: är data konsekventa och är de
reproducerbara?
Om data uppfyller dessa prov, och tusentals
tillämpningar utvisar att de göra detta, är det
tillräckligt att öka eller minska tidsvärdena med
ett bestämt procenttal för att anpassa dem till
vilken som helst uppfattning av ett dagsverke.
Är detta ingenjörsarbete? Kan någon sådan
metod kallas "vetenskaplig"? Låt oss besvara frågan
med ett exempel på en erkänd ingenjörspraktik
inom ett annat område.
MTM-metoden — en Industriell ingenjörsvetenskap
Antag att en mekanist får i uppdrag att
konstruera en ekonomibyggnad. Han tar sina
tabeller med konsekventa, reproducerbara data i form
av materialhållfasthet, vikt per kubikmeter,
belastningsformler för balkar osv. och fortfar med
sin konstruktion. En annan mekanist, som
konstruerar en byggnad, använder exakt samma data
på exakt samma sätt. Sedan konstruktionen är
färdig vidtar emellertid de båda ingenjörerna en
åtgärd, som de flesta av oss förbiser med vår
vördnad för hans "vetenskapliga" beräkningar:
han multiplicerar sina noggrant uträknade
värden med en säkerhetsfaktor. Om byggnaden skall
uppföras i USA använder han säkerhetsfaktorn
2, 3 eller 4, beroende på det lokala
byggnads-reglementets fordringar. Olika säkerhetsfaktorer
användes allt efter läget, landet osv.
När MTM-mannen anpassar MTM-data till de
lokala variationerna vid definitionen av ett
dagsverke gör han exakt samma sak med den
viktiga skillnaden: där den mekaniska ingenjören
använder faktorer på 1,5 eller 2,0 eller
däromkring, tillämpar metodingenjören faktorer på
endast 1,05 eller 1,10. Det är verkligen få yrken,
som behöver arbeta med något liknande den
exakthet, som fordras av och erhålles genom
MTM-ingenjören.
För 50 år sedan gjorde Taylor sina första
tidsstudier, och några år därefter påbörjades
Gil-breth’s rörelsestudier. För omkring 20 år sedan
präglade Maynard och Stegemerten uttrycket
"metodingenjör" med avsikt att försöka uttrycka
att de båda metoderna hade samma mål. De
mellanliggande åren har sett båda dessa försök till
högre levnadsstandard framskrida långsamt till
hantverk men inte till vetenskap. Emellanåt har
de två metoderna synts ha föga gemensamt, och
yrket har säkerligen lidit av de ibland mindre
välbetänkta argumenten mellan tidsstudie- och
rörelsestudiemännen. MTM-metoden gör alla
sådana argument meningslösa, ty i dess enkla data
finnes den katalysator som sammanför de två
till vad vi verkligen kan kalla "industriell
ingen-j örsvetenskap".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
