Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1951 - Kromatografi, av Ingrid Moring-Claesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 mars 1951
253
Kromatografi
Fil. lic. Ingrid Moring- Claesson, Uppsala
Namnet kromatografi för osökt tanken på
något, som har med färg att göra, och
ursprungligen innebar det också helt enkelt uppdelning
av en färgad blandning i dess komponenter
under utnyttjande av dessas skillnader i
adsorptionsförmåga på ytaktivt, ofärgat material.
Numera står emellertid begreppet kromatografi som
en sammanfattning av delvis skilda
undersökningsmetoder, som har det gemensamt, att
separationen åstadkommes genom två fasers relativa
förflyttning i förhållande till varandra, och som
kan användas för såväl färgade som ofärgade
ämnen.
Kromatografisk adsorptionsanalijs bygger i stort
sett på samma grund som den ursprungliga
kromatografin. Fördelningskromatografin
däremot utnyttjar skillnaderna i komponenternas
fördelningskoefficienter mellan två icke
biandbara vätskor, av vilka den ena stationärt fasthålles
vid ett lämpligt underlag t.ex. en pelare av
stärkelse. Man kan givetvis betrakta även detta fall
som en adsorptionsanalys, vid vilken
adsorp-tionsmedlet utgöres av den stationära
vätskefasen. Papperskromatografi är slutligen ett
specialfall av fördelningskromatografin, i vilket
underlaget utgöres av papper, endera i form av
en smal remsa i det "endimensionella" fallet
eller av ett ark i det "tvådimensionella".
Kromatografins utveckling
Som ett klassiskt årtal i kromatografins historia
brukar man nämna 1906, då den ryske botanisten
Tswett erhöll en uppdelning av de färgade
beståndsdelarna i växtsaft. Han adsorberade först
en liten del av sitt undersökningsmaterial överst
i en adsorptionspelare bestående av finfördelad
krita, packad i ett glasrör, genom vars vägg den
färgade zon, som blev resultatet, lätt kunde
iakttas (fig. 1). Därefter eluerade han, dvs. han lät
ett lämpligt lösningsmedel passera pelaren,
varvid han så småningom iakttog en uppdelning av
den ursprungliga färgade zonen i flera, vilka
med olika hastighet vandrade nedför pelaren
(fig. 1). Då tillräckligt avstånd mellan zonerna
erhållits, trycktes pelaren ut ur glasröret,
varefter de färgade bitarna skars ut och
extraherades med lösningsmedel. Endast färgade
komponenter kunde ju iakttas, varför just färgen
framstod som något väsentligt för Tswett, och
545.84
kom honom att benämna sitt förfarande
kromatografisk analys.
Ett villkor för försökens utförande var
naturligtvis alltid, att adsorptionsmedlet var ofärgat
eller endast svagt färgat. Metoden råkade halvt
i glömska, tills några forskare bl.a. Lederer i
början av 1930-talet åter intresserade sig för den.
Man försökte nu också att med olika konstgrepp
analysera blandningar av ofärgade ämnen.
Zonerna lokaliserades t.ex. med ultraviolett ljus för
fluorescerande ämnen, med hjälp av indikatorer,
som tillsattes före eller efter försöket, eller man
överförde, då så lät sig göra, de ursprungliga
komponenterna i färgade föreningar. Pelarens
mer eller mindre begränsade storlek gjorde dock
att många kromatogram helt enkelt inte kunde
utveckla sig fullständigt, den svagast
adsorberade komponenten hade t.ex. redan vandrat
genom hela pelaren, innan de starkast adsorberade
komponenterna hunnit lämna dess topp.
Ett viktigt framsteg gjordes därför, då det
flytande kromatogrammet infördes.
Elutionsme-del fick därvid passera pelaren så länge, att
komponenterna successivt lämnade denna och
direkt kunde tillvaratas och analyseras i
elua-tet. Observation av pelaren blev ej längre
nödvändig, varför adsorptionsmedlets färg ej spelade
någon roll. Intresset hade med ens överflyttats
från den många gånger besvärliga
adsorptions-pelaren till det mera lättillgängliga eluatet. Då
man ännu saknade kontinuerliga metoder för
Fig. 1. Elutionsanalys,
provet adsorberat i
pelarens topp; elutionen skall
just börja; t.h. har
elutionen pågått en stund;
försöksmaterialet är uppdelat
i komponenter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
