Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1951 - Mätvagn för kontaktledningsundersökningar, av Karl Erik Ullerfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
ling, avsedd att överleda den genom mätvagnens
ström-avtagare uttagna elenergin till loket. På taket är dessutom
uppbyggd en observationshytt, från vilken
strömavtag-ningen direkt kan studeras.
Vagnsutrymmet, fig. 1, har disponerats så, att de egentliga
arbetslokalerna förlagts till vagnens ena ända, medan den
andra upptar konferensrum samt kombinerade sitt- och
sovkupéer. Arbetslokalerna omfattar ett större mätrum,
högspänningsrum, värmecentral, mörkrum samt ett
kombinerat verkstadsrum och pentry. Vidare är ett mindre
mätbord insatt i en av kupéerna, så att mätapparaterna
vid behov kan överflyttas dit.
Mätrummet, fig. 2, innehåller instrument för upptagning
av strömavtagarens rörelser, ett mätbord med på ena
gaveln anordnad kopplingstavla, fig. 3, där anslutningar
finnes bl.a. för mätning av kontaktledningsspänningen och
den genom strömavtagaren till loket uttagna strömmen.
Vidare finnes uttag från batterier och omformare för att
kunna ansluta oscillografer m.m. I mätrummet finnes
dessutom en hissoffa, fig. 2, med vars hjälp man kan
förflytta sig upp till observationshytten.
Mätutrustning
Mätutrustningen, fig. 4 består av ett antal instrument,
vilka tillsammans med markeringspennor och verk för
pappersframmatningen bildar den enhet, som registrerar
strömavtagningsförloppet och detta påverkande faktorer.
De i utrustningen ingående instrumenten registrerar
strömavtagarens (toppbygelns) höjd och acceleration,
tåghastigheten samt vindens hastighet relativt mätvagnen. För att
identifiera upptagna diagram och underlätta bearbetningen
markeras stolpar och sektionspunkter samt stationshus
och vägbroar. Vidare göres en tidsmarkering vid var tionde
sekund.
Strömavtagarens rörelse överföres till registreringsverket
med en nylon- eller silkelina, som hålles sträckt av en
linsträckare med en konstant, av toppbygelns höjd över
räls överkant praktiskt taget oberoende kraft av ca 500 g.
Linan får därigenom samma rörelse i vertikal led som
strömavtagarens toppbygel. Den del av instrumentet, som
registrerar denna vertikalrörelse, består av en medbringare,
Fig. 3. Mätutrustning; i nischen, registreringsverk för
upptagning av strömavtagarens rörelser mot kontakttråden; i
förgrunden kopplingstavla med uttag från ström- och
spänningstransformatorer för uppmätning av bl.a. lokeffekten
genom strömavtagaren.
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Mätutrustning för kontroll av kontakttrådens läge
genom registrering av strömavtagarens vertikala rörelser
under gång; 1 strömavtagare, 2
höjdregistreringsinstru-ment, 3 givare för accelerationsmätare, 4 linsträckare, 5
accelerationsmätare, 6 tåghastighetsmätare, 7
vindhastig-hetsmätare, 8 venturirör, 9 tachometergenerator, 10
markeringspenna för stolpar, 11 markeringspenna för
stationshus, 12 markeringspenna för tid, 13 markeringspenna för
kontaktavbrott, 14 spänningstransformator, 15 kontaktur.
vilken styrs av en av linan påverkad skruv med sådan
stigning, att rörelsen förminskas i skalan 1 : 20.
Linan förmedlar även rörelsen till accelerationsmätaren,
fig. 5, en separatmagnetiserad likströmsgenerator, som i
serie med en kondensator är ansluten till ett
vridspole-instrument, vilket registrerar accelerationsvärdena.
På diagrammet visar en av markeringspennorna de
tillfällen, då strömavtagaren släpper kontakttråden. Denna
penna får impulser från ett nollspänningsrelä, som via en
spänningstransformator är anslutet till strömavtagaren.
Markeringen sker då strömavtagarens toppbygel kommit på
sådant avstånd från tråden, att den uppstående ljusbågen
mellan tråden och toppbygeln blåses ut av fartvinden.
Verket för pappersframmatningen kan drivas antingen
med konstant hastighet av en motor eller över en mekanisk
koppling från ena hjulaxeln. Den senare drivningen har
fördelen, att diagramremsan matas fram med en med
tåghastigheten proportionell hastighet.
Linsträckaren består av en cirkulär aluminiumskiva,
placerad i ett snabbt roterande magnetfält. På skivans axel
sitter en trumma, på vilken linan rullas av och på
allteftersom strömavtagaren höjer eller sänker sig.
Magnetfältet ger skivan ett praktiskt taget konstant moment.
Diagrammen kompletteras av rent siffermässiga uppgifter
om ledningarnas tillstånd. De förstärkta
accelerationsvärdena matas nämligen in i en varaktighetsmätare, som
sorterar upp dem så, att alla värden mellan 0,5 och 1 m/s2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
