Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1951 - Mätvagn för kontaktledningsundersökningar, av Karl Erik Ullerfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U april 1951
279
registreras av det första räkneverket, alla värden mellan
1 och 2 m/s2 av såväl det första som det andra räkneverket
osv. Med de därvid inregistrerade värdena kan sedan
varaktighetskurvor uppritas. Av de båda i fig. 6 angivna
exemplen på varaktighetskurvor visar det första att den
kontaktledning, på vilken mätningarna utförts, ger
tillfredsställande strömavtagning med undantag för ett fåtal punkter. Den
andra kurvan däremot visar, att kontaktledningen
genomgående ligger illa.
Mätningarna utföres i allmänhet med endast en verksam
strömavtagare, så att en så riktig bild som möjligt erhålles
av kontaktledningens tillstånd. Med två eller flera
verksamma strömavtagare uppträder i allmänhet svängningar
i ledningssystemet. Vidare samverkar strömavtagarnas
upptryck mot ledningen, vilket kan medföra, att ledningen
mellan upphängningspunkterna lyftes upp till ett läge, som
ligger högre än upphängningspunkterna även om
ledningarna i "obelastat" tillstånd ligger med rätt underhängning.
Detta förhållande framträder ännu tydligare, om man
använder sådana strömavtagare, vars upptryck starkt ökar
under inverkan av vinden vid höga tåghastigheter. Dessa
faktorer ger i viss mån felaktiga mätresultat. Diagram
visande kontaktledningens höjning under inverkan av olika
upptryckskrafter från en resp. två strömavtagare på
stillastående lok ger en viss uppfattning om
strömavtagarbanor-nas form, fig. 7.
För att kunna genomföra mätningarna med användande
av endast en verksam strömavtagare, måste loket tillföras
energi genom mätvagnens strömavtagare. Detta ordnas så,
att mätvagnens skensystem genom en rörlig
högspännings-koppling förbindes med lokets mot vagnen vända,
nedfällda strömavtagare.
Mätvagnens användning; mätresultat
Fig. 8 visar några avsnitt av upptagna diagram. De två
översta är upptagna på samma linjesträcka och visar
kontaktledningens tillstånd före och efter justeringen.
Orsakerna till att tråden före justeringen legat så högt mellan
upphängningspunkterna beror bl.a. därpå, att den ligger i en
tryck-kurva, dvs. en kurva, i vilken stolparna är placerade
på samma sida om spåret som kurvcentrum. I allmänhet
medför detta, att ökade dragspänningar uppstår i såväl
bärlina som kontakttråd. Även förhållandet att tråden är
sliten medför att både bärlina och tråden höjer sig mellan
upphängningspunkterna. Kontrollmätningen efter
justeringen visar tydligt att en avsevärd förbättring
åstadkommits, även om de idealiska förhållandena icke uppnåtts.
Fig. 5.
Accelerationsmätare för
registrering av
strömavtagarens
acceleration.
Som jämförelse har medtagits ett diagramavsnitt,
upptaget på en nyjusterad ledning förlagd över rakspår, där
ledningens tillstånd och därmed sammanhängande
strömavtagning närmast kan karakteriseras som idealisk. I detta
fall låg även spåret bra, vilket i hög grad inverkar på
strömavtagningen.
Mätningarna på kontaktledningen utföres icke enbart i
kontrollerande syfte. Man kan också genom jämförelser av
diagram, upptagna för olika ledningssystem, söka sig fram
till den för speciella linjeavsnitt lämpligaste uppläggningen.
Så t.ex. visas i fig. 8 ett diagram, som anger tillståndet av
ledningen upplagd i en tryckkurva med relativt liten
radie, där två olika system lagts intill varandra under så
lika betingelser som möjligt. De två systemen uppvisar i
detta speciella fall rätt stora olikheter. Strömavtagningen
var lugnare, såsom accelerationsvärden visar, när
ledningen monterats enligt ett med NYT betecknat system.
Den mest framträdande egenskapen hos detta system är,
att kontakttråden även i upphängningspunkterna medgives
en relativt stor rörelsefrihet i vertikalled. Detta
åstadkommes dels genom ett i det undre utliggarröret anbragt
tillsatsrör, ett lätt rör, som styr tråden i sidled samtidigt som
det delvis bär tråden, dels genom de trådar, bildande ett
Y, vilka uppbär det undre utliggarröret. Vid det med N
betecknade systemet däremot är kontakttråden direkt
upphängd i det undre utliggarröret. I detta fall framträder de
stumma upphängningspunkterna mera markerat.
Strömavtagaren är av lika stor betydelse för
strömavtagningen som kontaktledningen. Här skall emellertid endast
Fig. 6. Exempel på
varaktighetskurvor för accelerationsvärdena för
olika ledningar.
Fig. 7. Kontaktledningens lyftning under
inverkan av upptryck från t.v. en, t.h. två
strömavtagare på ca 8 m avstånd;-främre,–-
bakre strömavtagarens bana vid olika
upptryck; underhängning 60 mm (upptill) och
115 mm (nedtill).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
