Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1951 - Nya metoder - Limning av metaller, av SHl - Tredimensionell TV för industrin, av DH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Vanlig överlappsfog A och fasad fog B utan och
med belastning.
töjer sig lika mycket; deras tjocklekar skall därför vara
omvänt proportionella mot deras elasticitetsmodulen En
limfogs hållfasthet beror även av de sammanfogade
plåtarna (fig. 3). Vid pålimning av förstyvningar erhålles
därför största hållfasthet hos fogarna vid vissa förhållanden
mellan de båda arbetsstyckenas dimensioner (fig. 4).
Vid utmattningsprov har limmade fogar visat
synnerligen god hållfasthet. Vid böjningsprov på 1 mm plåt
limmad med Araldite uppstod sex brott av sju i metallen och
blott ett i limfogen. Metlbond uppges även ha mycket god
utmattningshållfasthet.
Limfogars användbarhet bestäms av deras delvis ganska
originella egenskaper. Draghållfastheten för hittills
framställda lim är ganska låg, den uppgår högst till ca 400
kp/cm2 men är vanligen blott 200—300 kp/cm2.
Skjuvhåll-fastheten är av ungefär samma storlek. Limning lämpar
sig både för statiskt och dynamiskt belastade
konstruktioner, men fogarna får blott utsättas för skjuvning, dragning
eller tryck. Böjning bör undvikas då härvid en viss
spjälk-ning uppstår i fogkanten. Alla konstruktioner, vid vilka
fogen kan utsättas för rivnings-, avskalnings- eller
spjälk-ningspåkänningar måste absolut undvikas. Ibland kan fo-
Brottqräns
Fig. 3. Skjuvhållfasthet hos en överlappsfog mellan
plåtar av 2AST Alclad med Metlbond i förhållande till
plåttjockleken.
Fig. Lämpliga dimensionsförhållanden vid
sammanfogning av plåt och förstyvning.
gen skyddas genom att inan nitar dess kant, en metod, som
ined framgång använts vid långa limfogar på
flygplansvingar.
Den viktigaste egenskapen hos limfogar torde vara deras
styvhet, som är större än hos varje annat förband.
Därför är limning särskilt lämplig i skalkonstruktioner för
flygplan, och den används också mest härtill. Det är
märkligt att limfogar tycks utstå statisk påkänning bättre än
de klassiska förbanden. Detta har visat sig vara fallet för
plåtar tunnare än 1 mm. I sådana fall är limning hållbarare
än nitning, punktsvetsning eller bultförband. En stor
nackdel hos nitförband är, att plåten lätt bucklar sig vid
påkänningar, ett fel som ej vidlåder limfogar.
Moderna industrilim kan i allmänhet användas för
sammanfogning av alla slags material, såsom metall, trä, glas,
plast, gummi osv., och mycket olika material kan
förbindas med varandra. Härigenom har det blivit möjligt att
till varje särskild detalj av en konstruktion välja det
lämpligaste materialet, vilket är av stor betydelse särskilt
vid byggandet av flygplan. Snabb och effektiv limning
fordrar tillgång på specialverktyg. En olägenhet är att det
trots kontroll med ultraljud icke torde vara möjligt att
med säkerhet avgöra, om en limning lyckats, utan att
bryta fogen. En obetydlig försummelse vid arbetets
utförande kan ha försämrat fogens hållfasthet, och detta
upptäcks kanske icke vid provningen utan först, när
konstruktionen tas i bruk.
Utom inom flygplansindustrin används limning i rätt stor
utsträckning vid tillverkning av bilar, t.ex. vid fastsättning
av klädseln, av bromsbanden på bromsklotsarna och
kopplingsskivan på navet. Vid serietillverkning blir limning
billigare än nitning. Chrysler meddelar t.ex., att då man
vid tillverkning av en stabilisator övergick till limning med
Cycleweld, fick konstruktionen större styvhet och
hållfasthet än tidigare. Antalet nitar gick ned från 5 500 till 30
och nästan 90 °/o av arbetskostnaden sparades (J R
WTOLi-joki i Tekn. Fören. Finl. Förh. maj 1950, S GunthoRP &
R G Naugue i Prod. Engng dec. 1950, Aviat Wk 19 juni
1950). SHl
Tredimensionell TV för industrin. Man har i USA
utfört en del försök att med televisionsteknikens hjälp göra
det möjligt för en operatör att utföra visst arbete, trots
att han av någon anledning måste vara placerad på
avsevärt avstånd från arbetsobjektet (t.ex. för att blanda
vissa kemiska ämnen, i vars närhet under själva
reaktionsprocessen ingen mänsklig varelse kan vistas). Man ställer
härvid en televisionskamera framför arbetsobjektet samt
en mottagare framför operatören och arrangerar så att
han på televisionsmottagarens skärm ser en
tredimensionell bild av arbetsobjektet och dess närmaste omgivning.
Operatörens händer kan manövrera vissa
fjärrmanövre-ringsdon, med vars hjälp arbetet sålunda utföres.
För den tredimensionella bildöverföringen har man i
huvudsak prövat två olika metoder. I den första metoden har
man framför kameraröret placerat två bredvid varandra
ställda linssystem enligt fig. 1. På kameraröret erhålles två
bilder av föremålet; vardera bilden är i huvudsak
densamma som den som vänster resp. höger öga ser. Inuti
linsanordningen är uppställd en väl avskärmande
ljusbarriär, så att ingen överlappning av de båda bilderna på
Fig. 2.
Brott-gräns för
vanlig överlappsfog
A och fasad fog
B vid olika
överlappningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
