Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1951 - Nya metoder - Värmebehandling ger ökad bearbetbarhet, av sah - Domedagen inom räckhåll? av sah - Elektrisk precisionsvåg, av sah - Gjutning och smidning av titan, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
TEKNISK TIDSKRIFT
av vissa delar kunnat minska bearbetningstiden med 70 fl/o
och minska det erforderliga golvutrymmet med 80°/o (Bus.
Wk 13 jan. 1951). * sah
Domedagen inom räckhåll? Äntligen tycks det ha
framkommit ett bra sätt att förinta den mänskliga rasen. Leo
Szilard, en av atombombens pionjärer, anser att en
vätebomb på kanske 500, högst 10 000 t skulle alstra tillräckligt
mycket radioaktivt damm för att förgifta hela
jordatmosfären. Hans kollega James B Arnold är dessvärre tveksam
på vissa punkter.
Den erforderliga mängden deuterium för en sådan bomb
kan visserligen produceras, men 10 000 t av varan skulle
kosta 40 000 M$ och kräva en 5—10-årig totalansträngning
i ett stort industriland. Om man utgår ifrån att
vätebomben kan förverkligas (Atomic Energy Commissions
officiella åsikt är "mellan möjlig och sannolik"), kan denna
mängd fås att explodera på en gång eller i flera bomber,
beroende på vilket sätt som ger den effektivaste verkan.
Arnold bestrider icke heller, att omkring 50 t neutroner
kommer att produceras vid en sådan explosion. Om dessa
däremot kan absorberas av ett grundämne, under bildning
av en farlig radioisotop, är mera tvivelaktigt. En sådan
isotop måste nämligen ha tillräckligt stor radioaktivitet, en
halveringstid som varken är för kort eller för lång, och
dessutom finnas i jorden i tillräcklig kvantitet. Det finns
bara två grundämnen som kan tänkas uppfylla dessa
villkor: zink och kobolt; den senare, soin ger åtta gånger
större gammastrålning än zink, vore att föredra. Vill man
emellertid vara säker på att tillräckligt många neutroner
absorberas av kobolten innan de har spritts genom
explosionen, måste den exploderande deuteriummängden
omges av ett skal av 100 000 t kobolt.
Den mängd radioaktiv strålning, som på detta sätt skulle
alstras, torde vara tillfyllest för att bestråla varje mänsklig
varelse tillräckligt mycket för att vålla hennes död. En
förutsättning är emellertid att strålningen fördelas
likformigt såsom ett dammlager över bela jordens yta. Arnold
tvivlar på att detta är möjligt. Man måste nämligen räkna
med att en hel del damm avlägsnas från atmosfären genom
regn och bortförs från jorden av vattendrag. En hel del
säkra zoner skulle av denna anledning återstå, och det iir
därför osannolikt att Szilards recept verkligen skulle
medföra människosläktets totala tillintetgörelse.
Det finns emellertid gott hopp om att de kommande åren
skall medföra ytterligare förbättringar i
atomexplosionstekniken, och att man därför om tio år skall kunna få en
annan, gynnsammare och mera effektiv lösning på
problemet (Sci. Amer. dec. 1950). sah
Elektrisk precisionsvåg. För snabbvägning av små
föremål har mekaniska torsionsvågar använts i många år. Man
har nu försökt förbättra anordningen genom att införa
torsionsmomentet på elektrisk väg.
I det nya systemet används en vridspole, ansluten till en
vågarm och en spegel. Då vågen är i nollställning
reflekterar spegeln en ljusstråle från en fast ljuskälla till en
fotocell, som styr gallerpotentialen i en elektronrörskrets. Då
det objekt som skall vägas lägges på vågarmen, vrides
spolen ur neutralläget och ljusstrålen faller utanför
fotocellen. Den härav förorsakade ändringen i elektronrörets
gallerström släpper igenom en anodström, vilken går
genom vridspolen och ger ett balanserande torsionsmoment.
Anodströmmen utgör alltså ett mått på objektets vikt,
och denna kan avläsas på ett visarinstrument. Eftersom
det är strömmen genom spolen som ger det balanserande
momentet blir instrumentet fritt från fel på grund av
åldring hos elektronröret, variationer i den tillförda
spänningen etc.
För kalibrering och för inställning av mätområde finns
en shunt i anodkretsen. I det praktiska utförandet har
instrumentet fått 8 mätområden från 1,5 till 300 mg (Eng.
Dig. febr. 1951). sah
Gjutning och smidning av titan. I en av du Pont
konstruerad ugn (Tekn. T. 1950 s. 1027) för gjutning av titan
framställer man nu göt på 300 kg. Den består av en
smältdegel av grafit 1 (fig. 1) isolerad med kimrök från
ytterhöljet 2 av kvarts eller Transite, ett material gjort av
asbest och cement. Höljets temperatur överstiger icke
200°C, och man gör det därför helst av Transite, som är
billigare än kvarts. Ett kort tappningsrör är gängat i
de-gelboltnen och anslutet till ett utbytbart grafitrör 3
omgivet av en fastsittande grafithylsa 4. Metallen rinner
genom rör 3 i grafitformen 5 försedd med en borttagbar bot
teiiplugg 6. Formen hålls på sin plats av ett lyftdon 7.
Smältdegeln vilar på porösa kolblock 8, som i sin tur
ligger pä en platta 9 av Transite. Formens lock 12 hänger
Fig. 1. Induktionsugn för gjutning av titan; 1 smältdegel
av grafit, 2 kvartsrör, 3 utbytbart grafitrör, 4 fast grafitrör,
5 form av grafit, 6 plugg, 7 lyftdon, 8 porösa kolblock, 9
Transite-platta 1", 10 stag 11 L-profil av aluminium,
12 grafitplatta 75 X 750 mm, U matarstavar, 15
tittglas, 16 stålrör, 17 grafitrör, 18 stav för fastställande av
chargens höjd, 19 grafitbussning, 20 vattenkyld
kopparspole, 21 tittglas, 22 vattenkyld kopparspole, 23 inlopp och
24 utlopp för argon, 25 Transite-platta 1!t", 26 gummiblåsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
