Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1951 - Hur entreprenadhandlingar bör vara — och inte vara, av Ivar Hjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U april 1951
343
ar" var undantagna från byggnadsentreprenaden.
Förmodligen hade entreprenören ägnat större
uppmärksamhet åt ritningar och beskrivning än
kontraktet — alltnog han inköpte spisarna och
monterade dem enligt beskrivningen. Emellertid
uppstod efter arbetets färdigställande tvist om
andra frågor, varigenom entreprenören fick en
impuls till att studera kontraktet. Därvid
upptäckte han, att han förmodligen gjort en
överloppsgärning, då han anskaffade spisarna, och
vidgade tvisten ined ett yrkande om extra
ersättning för spisarna. Skiljenämnden fann efter
moget övervägande, att en elspis nog finge hänföras
till en elektrisk "anordning", och eftersom
kontraktet gäller före alla andra handlingar, fick
entreprenören ersättning för vad spisarna kostat,
under det att han själv fick stå för montaget.
Anbudet
Den tredje stora entreprenadhandlingen är
anbudet, entreprenörens egen handling. Med
anbudet förhåller det sig ungefär som med
programmet: det händer ofta, att det inte bifogas
kontraktet. Man överflyttar i stället det väsentliga
i anbudet främst naturligtvis anbudssumman,
till kontraktet. För min del anser jag detta
förfarande otillfredsställande. Dels kan det hända,
att man slarvar vid införandet av anbudets
villkor i kontraktet, dels införes anbudsvillkoren
icke ordagrant i kontraktet, vilket kan medföra
tolkningssvårigheter. Sålunda upptäckte två
parter i en skiljetvist till sin förvåning, att
kontraktet innehöll en helt annan typ av reservation
än anbudet, något som hade kunnat tillföra
entreprenören en avsevärd oskälig vinst, om
frågan hade behandlats formellt. I detta fall avstod
emellertid entreprenören från att åberopa
kontraktet.
Jag anser sålunda, att anbudet regelmässigt
skall bifogas kontraktet. Visserligen händer det
emellanåt, att beställaren önskar någon
omfor-mulering eller en annan ändring av någon del
av anbudet, varom parterna kan enas. Sådana
ändringar bör i så fall antecknas på anbudet,
varefter detta kan fogas till kontraktet.
På tal om ändringar i avgivna anbud skulle jag
vilja påtala ett oskick, som florerar särskilt
bland privata beställare. De söker ofta spela ut
de lägsta anbudsgivarna emot varandra för att
härigenom erhålla ett fördelaktigare pris. Detta
är osunt och medför dessutom i de flesta fall
ingalunda den besparing, som beställaren
hoppats på: en pressad entreprenör försöker ta igen
sin förlust genom förenklingar och kanske fusk
i arbetet. Jag erinrar mig i detta sammanhang en
fruktad herre, som för omkring 25 år sedan i
detta avseende spred skräck och fasa omkring
sig. Han verkade i ett mycket stort företag, för
övrigt halvstatligt, som årligen lämnade ut ett
stort antal byggnadsarbeten på entreprenad.
Sedan anbuden till en större entreprenad
inkommit, kallade han konsekvent till sig de tre à fyra
entreprenörer, som låg lägst. Först lät han dem
sitta och antichambrera någon timme för att
pröva deras tålamod. Därefter började
häxprocessen. En och en kallades de in och blev
tillfrågade efter ett noggrant genomtänkt
frågeformulär, hur mycket priset skulle ändras, om ett
tegeltak utbyttes mot ett papptak, om man
gjorde källare under hela huset i stället för halva
osv. Och de stackars entreprenörerna, som
naturligtvis ville ha arbetet, tog till avdragen i
överkant och bad i det närmaste om ursäkt för
att de skulle ha något alls för tilläggen. Och när
de efter en genommanglad dag reste hem igen —
utan att ha fått veta vem som fått arbetet — och
begrundade vad de gått igenom, var det nog fråga
om, huruvida de överhuvudtaget ville ha arbetet
längre. Slikt kan man kalla "tredje graden".
Norrmännen, som redan har standard på sina
entreprenadkontrakt och allmänna
bestämmelser, har nyligen gjort upp ett förslag till
standardiserade anbudsregler. Där förekommer en
utmärkt passus, som i sin lapidariska form lyder
sålunda: "Enhver forhandling med en anbyder
om förändring av anbydets priser er otilbørlig."
Men man skall hålla i minnet, att det också är
otillbörligt, om en entreprenör efter anbudets
avgivande tubbar beställaren med prissänkning
eller förbättrade villkor. Det är inte så ovanligt,
att dylika manövrer slår ut en konkurrent, som
annars skulle ha fått entreprenaden. Sådant
kallar jag illojal konkurrens.
Kontraktet
Av de fyra stora är den viktigaste handlingen
kontraktet ined tillhörande allmänna
bestämmelser. Som bekant har Svenska
Teknologföreningen tillsatt en kontraktskommitté, som har
i uppdrag att inkomma med förslag till
revidering och förnyelse av de 1936 fastställda
allmänna bestämmelserna. Då förslaget snart kommer
att framläggas, kan det vara lämpligt att vid
detta tillfälle beröra några av de paragrafer, i
vilka ändringar av väsentlig betydelse är att
förvänta.
Kommitténs arbetsutskott har funnit det vara
ändamålsenligt att i § 1 föreskriva en viss
inbördes ordning, i vilken de olika
entreprenadhandlingarna skall äga giltighet, nämligen 1)
kontrakt med tillhörande allmänna bestämmelser,
2) program, 3) byggnadsbeskrivning, 4)
kontraktsritningar och 5) allmän material- och
arbetsbeskrivning ("AMA"). Ett stort antal
ledamöter av kommittén, huvudsakligen företrädare för
beställare, har emellertid velat sätta allmänna
bestämmelser sist, huvudsakligen därför att de
anser att beställaren skall ha rätt att i
exempelvis byggnadsbeskrivningen införa bestämmelser,
som strider mot motsvarande i allmänna bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
