Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1951 - Hur entreprenadhandlingar bör vara — och inte vara, av Ivar Hjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
TEKNISK TIDSKRIFT
melser, varvid beskrivningen bör äga vitsord.
Till detta svarar arbetsutskottet, dels att
byggnadsbeskrivningen inte bör innehålla några
bestämmelser av den juridiska art, som i regel
förekommer i allmänna bestämmelser, dels att
om så undantagsvis skulle vara försvarligt,
exempelvis beträffande värmehållning, sådana
paragrafer i allmänna bestämmelser är
villkorliga, dvs. försedda med tillägget: "0111 icke
annorlunda överenskommits", varvid
byggnadsbeskrivningen i just detta avseende automatiskt
äger vitsord framför allmänna bestämmelser.
För övrigt finner arbetsutskottet det
egendomligt, att dessa opponenter vill degradera detta sitt
eget länge och noggrant genomtänkta verk, dvs.
här ifrågavarande allmänna bestämmelser, att
gälla efter en byggnadsbeskrivning, uppgjord av
"vem som helst".
I § 3 har ganska betydande förändringar
föreslagits. Jag skall här endast uppehålla mig vid
den viktigaste, som rör nuvarande mom. 7 och 8,
vilka föreskriva, att å-prislistan endast skall
gälla, tills summan av tilläggsarbeten uppgått
till 20 % av entreprenadsumman och hur
därefter skall förfaras. Särskilt under de sista åren
har många tvister uppkommit på grund av dessa
bestämmelser, dels emedan man varit oense om
hur tilläggen skall beräknas, dels funnit, att det
är omöjligt att fastställa den tidpunkt, då 20 %
gränsen överskrides. Om vid en viss tidpunkt
entreprenören har erhållit tillägg, som uppgår
till 18 % och därefter får en extrabeställning,
som höjer tilläggen till 30 %, när passeras 20 %
gränsen? Om à-prisen är låga, klagar
entreprenören, om de är höga klagar beställaren.
Arbetsutskottet har på sistone föreslagit, att à-priserna
skall gälla intill en tidpunkt, som ligger 20 %
av den kontraktsenliga arbetstiden efter den dag,
då arbetet skall vara färdigställt.
Förfaringssättet är betydligt enklare än det nu tillämpade,
men bestämmelsen torde nog behöva
kompletteras för vissa särfall. Vad kommittén säger i
denna fråga, är emellertid ännu icke klart.
I § 4 har en liten till synes obetydlig ändring
gjorts: det står nu "Entreprenören... bär
ansvaret för att gällande lagar och författningar,
i vad de beröra arbetena, behörigen iakttagas".
Man föreslår att ändra till "i vad de beröra
entreprenörens åtaganden". Den lilla ändringen har
emellertid sin grund i en högst kuriös tvist. Vid
arbetet med grunden till en mycket stor
husbyggnad frapperades arbetschefen av att huset
hade försetts med ett anmärkningsvärt litet
antal skorstenar, bara fyra. Detta föranledde
framställning till byggherren, som i sin tur vände sig
till arkitekten. Efter någon tid vidgick denne sitt
misstag och levererade en ritning med tio
skorstenar. Huset murades upp till tak, varefter
myndigheterna företog stombesiktning. Därvid
konstaterades att det trots allt var ytterligare fyra
skorstenar för litet. Nu gick det inte att ändra
utan högst avsevärda kostnader. Beställaren
fordrade nu, att entreprenören utan kostnad för
beställaren skulle utföra dessa arbeten, därvid
åberopande ovannämnda § 4. Saken drevs i
desperation till skiljenämnd, som emellertid
friade entreprenören.
En mycket viktig förändring är föreslagen i
§ 19, dvs. bestämmelserna om besiktning. Enligt
nuvarande ordning tillsättes visserligen
besikt-ningsnämnd eller av båda parter gemensamt
utsedd besiktningsman på sätt som föreskrives i
lag om skiljenämnd, men deras beslut är inte
bindande för parterna annat än i ett i sak
obetydligt avseende, nämligen deras konstaterande,
huruvida fel eller brist i byggnadsverket
föreligger. Arbetsutskottet anser nu, att dessa
besiktningsmän skall få befogenhet att avgöra,
vem av parterna som bär ansvaret för
bristfälligheterna, ävensom att ålägga entreprenören att
avhjälpa de brister, för vilka han förklarats
ansvarig. Arbetsutskottet har motiverat denna
ändring med att fackkunniga besiktningsmän är en
väl så lämplig institution som en skiljenämnd
att avgöra dessa frågor av teknisk natur. Oftast
är en skiljenämnds ordförande jurist, som har
mycket svårt att avgöra, vem av de två
teknikerna som har rätt, om de har olika meningar. Än
värre ställer det sig, 0111 tvisten går till domstol,
då enbart jurister har att döma i tekniska
frågor, vilka de många gånger har svårt att förstå.
Arbetsutskottet anser sig med ändringen också
ha förhindrat, att hithörande frågor blir föremål
för ett orimligt dyrbart processuellt förfarande;
går tvisten domstolsvägen kan den sålunda, om
besiktningsförfarandet medräknas, passera fyra
instanser. Inom kommittén anmäler sig
emellertid olika meningar.
Slutligen har föreslagits att i § 20 införa
bestämmelser om entreprenörens skyldighet att
efter garantitidens utgång avhjälpa brister, som
icke kunnat upptäckas vid garantibesiktningen,
om nämligen det kan visas, att de beror på grov
vårdslöshet från entreprenörens sida. Även
frågor om vissa skadestånd på grund av dylika fel
har varit under diskussion och fått sin
utformning i denna paragraf.
I övrigt torde det inte vara så mycket att
till-lägga om kontraktet, annat än att de två
kon-traktsexemplaren helst bör vara lika. Vid en
tvist visade det sig, att parterna innehade två
olika typer av samma standardkontrakt, den ena
med bestämmelsen att tilläggsprocenten vid
löpande räkningsarbeten skulle vara 10 %, under
det att den andra föreskrev 15 %. Vid en
ytterligare undersökning konstaterades —- till
parternas stora förvåning — att entreprenören
innehade kontraktet med 10 %, medan byggherren
förklarat sig villig att betala 15 % !
Det händer oftare än man tror att kontrakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
