Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1951 - Nya metoder - Hårdlödning i saltbad, av SHl - Kursräknare med kartpresentation, av DH - Elektrolytiskt framställt järnpulver, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
TEKNISK TIDSKRIFT
undvikas, eftersom det inneslutna saltet då ej kan
avlägsnas. Intet saltbad kan användas för alla slags lödningar på
grund av de stora olikheterna i erforderlig temperatur.
Man måste sålunda använda kloridbad med olika
sammansättning för silver-, mässing- och kopparlödning. Då den
ekonomiska lödtemperaturen utom för aluminium ligger
ca 85°C över lodets smältpunkt, måste badets temperatur
ändras, när olika legeringar används som lod (J B
Campbell i Mäter. a. Meth. jan. 1951). SHl
Kursräknare med kartpresentation. I Tekn. T. 1950
s. 525 beskrevs en kursräknare, benämnd "course line
com-puter", vars funktioner är att ta emot informationer från de
flugburna apparater, som ingår i det av ICAO antagna och
bl.a. i USA införda
"VHF—Omnirange—DME"-navigerings-systemet (Tekn. T. 1948 s. 494), för piloten ånge
avståndet till en viss "destinationsfyr" samt medverka till att han
håller avsedd kurs (den vertikala visaren på
kursvisarinstrumentet hålles centrerad). Man har emellertid funnit
denna kursräknare allt för komplicerad att handha, och
begränsad till vissa användningsområden. Piloten fick med
dess hjälp endast uppgift om hur han skulle flyga för att
nå destinationsfyren, men han hade fortfarande ingen
säker information om, var ban befann sig, annat än om han
under flygningen följde med på en karta.
Man har nu utvecklat en kursräknare, där piloten inte
längre nödvändigtvis måste flyga efter en absolut bestämd
rak kurs. Dessutom presenterar den flygplanets läge på
en karta. Den nya kursräknaren kommer om några år
att finnas tillgänglig i tre olika utföringsformer: en
bärbar, en avsedd för panelmontage och en pulpetmodell
(fig- I)-
I huvudsak består samtliga tre modeller av en
räkne-mekanism, vilken sammanställer informationer erhållna från
planets LHF-radionavigeringsutrustning
("VHF—Omnirange—DME") och omvandlar dem till impulser, som kan
påverka en lägesmarkerande anordning, löpande på en
karta. Navigeringsfelet i systemet inklusive fel i den
markbaserade utrustningen uppskattas till maximalt ± 3,5° i
bäring och 8—-10 km i avstånd.
I den portabla typen kan karthållaren hållas i handen;
lägesmarkören är uppbyggd av en rörlig linjal, i vilken
löper en hålförsedd trissa; i hålet kan fästas en penna,
vilken på kartan ritar dels flygplanets momentana läge,
dels det "spår", som flugits. Runt kartperiferin finns en
i 360° graderad skala, på vilken planets momentana
flygkurs kan avläsas.
På panelmodellen utgöres lägesmarkören av en rörlig
vi-sararm, på vars yttre ända även finns fastsatt en liten
magnetkompassnål. Flygplanets kurs anges i detta fall av
ett rörligt index, vilket löper mot den runt kartperiferin
fastsatta, i 360° delade skalan. Panelmodellen är givetvis
avsedd att monteras in i flygplanets instrumentbräda. Både
den bärbara kursräknaren och panelmodellen är utförda
så, att piloten själv får byta karta, då planet kommer utom
den aktuella kartans täckningsområde.
Tre karttyper finns tillgängliga, en i skala 1 : 1 000 000,
en i skala 1 : 500 000 och en i skala 1 :250 000, av vilka
den senare är avsedd att användas under inflygning och
landning. Kartornas diameter är 250 mm och det behövs
sammanlagt arton kartor för en transkontinental flygning
New York—San Francisco. Om anläggningen framdeles
skulle bli använd i reaktionsdrivna flygplan måste piloten
byta karta var 15—20 min.
Pulpetmodellen är mera påkostad än de övriga. Kartorna
finns här på 35 mm bred film, vilken med hjälp av ett
ljussystem projiceras på en skärm, där flygplanets läge
anges såsom ett lysande hårkors, vilket befinner sig i
centrum av ett antal koncentriska avståndscirklar. Från
hårkorset utgår ett antal radiella ljuslinjer, med vars hjälp
piloten kan bestämma planets bäringar. Då planet rör sig
förflyttar sig såväl hårkors som avståndscirklar och
ra-diallinjer. Filmen är uppbyggd av sammanlagt 150 kartor,
och varje karta kan frammatas till projektorn med ett
tryckknappssystem.
Det är uppenbart att det beskrivna systemet är väl
användbart för det långsammare transportflyget, där
flygplanen merendels följer vissa bestämda flygstråk, utefter
vilka fyrsystemen kan vara väl utbyggda (varje fyrs
räckvidd är på aktuell flyghöjd begränsad till 80—100 km)
och där varje enskilt plan är så stort, att den nödvändiga
utrustningen kan installeras. För snabba reaktionsflygplan,
vilka dels har ont om utrymmet, dels måste kunna röra sig
tämligen oberoende av fasta flygstråk är systemet mindre
lämpligt (Av. Wk 23 okt. 1950). DH
Elektrolytiskt framställt järnpulver. En ny typ av
järnpulver framställs i halvstor skala i USA. Härvid
utgår man från vanligt gjutjärn eller mjukt stålskrot i
form av spån, som får vara anod. Järnet går i lösning
och fälls ut på en kvicksilverkatod, som blir impregnerad
med järn. Detta isoleras genom att destillera av
kvicksilvret och fås i form av ett fint pulver genom försiktig
målning och vindsiktning.
Det lär likna den svenska järnsvampen (Tekn. T. 1950
s. 1131) men har till skillnad från denna lika hög
renhetsgrad som det bästa elektrolytjärn. Det innehåller
sålunda inga oxider. Det påstås vidare, att pulvrets
dendriti-ska struktur underlättar framställning av pressade
detaljer, därför att den vid vanliga arbetstryck medför en
sam-manfiltning av kornen, som tillsammans med det mjuka
järnets formbarhet ger mycket täta produkter vid ökat
tryck. Sintringstemperaturen uppges vara 710°C, vilket är
lägre än den vanligen använda (820—980°C). Järnkärnor
för elektromagneter framställda av järnpulver har lägre
hysteresis- och virvelströmsförluster än mjukt stål på
grund av de sammanpressade kornens platta form (Engng
Dig. nov. 1950). SHl
Fig. 1. Kursräknare med kartpresentation; t.v. bärbar modell med karthållare och lägesmarkör, i mitten panelmodell med
rörligt ritstift, t.h. pulpetmodell med projicerad kartbild och positionspunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
