Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 19 maj 1951 - Nya metoder - Kylning av sändarrör genom förångning av vatten, av Dag Schreiber - Bevattningsindikator, av sah - Elregulator för smågeneratorer, av Wll - Andras erfarenheter - Scintillationsräkning med Geiger—Müller-rör, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
Fig. 1. Sandar rör med kylflänsar för ångkylning.
som kommer i kokning av anodförlusterna. Ångan ledes
till en kondensor, belägen ovanför röret på så sätt, att
kondensatet av sig självt rinner tillbaka till kylbehållaren.
Retur vattnet från kondensorn står i förbindelse med den
omgivande luften, varför rörsystemet icke slår under tryck.
Vattencirkulationen uppgår till ca 1 1/min vid 40 kW
anodeffekt. Vattenrören kan alltså bli ganska klena ocli
isolationen för högspänningen utgöras av ett isoleringsrör av
några decimeters längd Detsamma gäller för vattenångan,
vars dielektriska egenskaper närmar sig luftens.
Kondensorn, som är gemensam för alla sändarrören,
överför anodernas förlustvärme till varmt vatten av hög
temperatur. Detta vatten kan användas för uppvärmning
av-lokalerna eller för industribruk. Den producerade ångan
kan även användas för industriell framställning av
destillerat vatten. Den värme, som frigöres i kondensorn, kan
också kylas i det fria genom naturlig luftcirkulation.
Systemet lar tillåta en överbelastning av anoden med två
till tre gånger över vad som kan tillåtas vid vanlig vatten
eller luftkylning. Dessutom arbetar kylsystemet ljudlöst
vid alla effekter genom frånvaron av fläktar och pumpar.
Härigenom förbättras även verkningsgraden för hela
sändaren och ökas driftsäkerheten. l)ag Schreiber
Bevattniiigsindikator. På sockerrörsplanlager på Hawaii
använder man elektrisk t motståndsindikatorer för
bestämning av hur ofta och hur mycket fälten skall bevattnas.
Små gipsplattor, i vilka är ingjutna koppartrådar på ett
par centimeters avstånd, nedgräves i marken till ett antal
av en på 30 ha. Trådarna från varje platta ledes till ett
centralinstrument, där man med regelbundna intervall
mäter motståndet mellan trådarna.
Ju våtare marken är, desto lägre blir motståndet; vid
maximal vattenmängd är motståndet 600—800 ohm. Då
marken torkar ut ökar motståndet likformigt till 1 500
ohm, men stiger därefter mycket snabbt till ca 2 500 ohm
nästa dag, och 40 000 ohm dagen därpå. Knäet i kurvan
sammanfaller med den punkt vid vilken fältet måste
bevattnas för att icke plantorna skall vissna. Bevattningen
utföres då till dess att nya motståndsavläsningar visar att
tillräcklig vattenmängd har tillförts marken (Electr. West
dec. 1950). sah
Elregulator för sniägeiieratorer. 1 amerikanska marinen
utarbetas en elektrisk regulator för små generatoraggregat
ombord på fartyg, vilken väntas ge en snabbare reglering
och mer konstant hastighet. Den består i princip av tre
element: en frekvensdetektorkrets, som kan ställas in pä
önskad hastighet, en dämpningskrets, som stabiliserar
regleringen, samt en krets, som reagerar för
belastningsändringar genom impuls av strömmen i generatorn. Dessa
kretsar påverkar en servomotor, som reglerar
förbränningsmotorns spjäll, utan att aggregatets hastighet ändras
nämnvärt (Prod. Engng dec. 1950). Wll
Andras erfarenheter
Scinti 1 lationsräkn ing ined Geiger—Müller-rör. Myckel
hög verkningsgrad vid mätning av y-strålning har uppnåtts
genom tillämpning av scintillationstekniken, vid vilken
ljusblixtarna från en y-bestrålad kristall registreras och
förstärks i en fotomultiplikator (Tekn. T. 1949 s. 468). Det
syntes troligt, att denna teknik skulle ersätta
Geiger-räkna-ren för vissa ändamål. Det är väl känt, att
scintillations-räknarna är fria från vissa av Geiger-räknarens nackdelar,
framför allt dess långa dödtid och begränsade livslängd,
men naturligtvis skulle dessa olägenheter kunna undvikas
genom alt köra Geiger-röret inom dess
proporlionalilels-område.
Vid Bartol Research Foundation har emellertid på
särskilt sätt sensibiliserade Geiger-räknare använts för
registrering av fotoner, och det låg då nära till hands att
fråga, om sådana instrument även kunde användas till
scintillationsräkning. Vid prov utförda ined de vanliga
scintillationskristallerna reagerade Geiger-räknaren dock
icke alls. Detta negativa resultat berodde emellertid på all
räknaren icke var känslig för scintillationernas
spektralområde. Man beslöt därför att söka finna kristaller, som
gav ultraviolett fluorescensljus, för vilket Geiger-räknarna
var känsliga.
Man hade tidigare funnit, all ljuskänsliga Geiger-räknare
angav långvarig fosforescens hos y-bestrålade
koksallkri-staller. Därför aktiverades koksalt med tallium eller silver
och dessa kristaller visade sig vid bestrålning med
^-partiklar ge ljusimpulser, som registrerades av en ljuskänslig
Geiger-räknare. Slutligen blev det möjligt alt upptäcka
korta ultravioletta ljusimpulser även från ß- och
^-bestrålade NaCl-—Ag-kristaller. Man har funnit, att flera andra
kristaller, såsom NaBr Ag, Na Br—TI, K Cl—Ag, LiCl—Ag
och LiBr—Ag, utsänder ultraviolett ljus vid bestrålning
med x- och /^-partiklar. Hittills har emellertid blott NaCl—
Ag visat sig vara användbart för mätning av y-strålning.
Det förefaller, som om scintillationsräkning med
Geiger-rör skulle vara särskilt lämplig för registrering av
^-partiklar vid kontroll av radioaktiva föroreningar på
laboratorier. EU sådant instrument behöver blott ha ett
"ljustält" fönster och kan därför göras mindre ömtåligt än de
vanligen använda Geiger-räknarna, som måste ha ett
lufttätt men mycket tunt fönster, för att släppa igenom
oc-partiklarna.
Ett rör för påvisande av a-partiklar med bakgrund av
ß- och y-strålar (fig. 1) kan vara delat i två kamrar av en
tjock skiva, som släpper igenom ultraviolett ljus. En
oc-partikel, som träffar kristallskiktet utanpå glaskolven,
orsakar utsändning av ultravioletta fotoner, vilka urladdar
båda kamrarna. Mjuka kosmiska strålar, ß- och 7-strålar,
orsakar däremot blott urladdning av den ena kammaren,
då de hejdas av den tjocka skivan.
Fig. I. Scintillatiunsrör för selektivl påvisande av
oc-par-tiklar.
Fig. 2. Scintillationsrör för påvisande av ß-strålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
