Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 19 maj 1951 - Andras erfarenheter - Scintillationsräkning med Geiger—Müller-rör, av SHl - Förvridna balkar riktas med värme, av sah - Sönderdelning av smörjolja och oljekorrosion, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1951
433
Fig. 3. Scintillationsrör för påvisande av y-strålar.
En detektor för ^-strålar (fig. 2) kan göras med ett några
millimeter tjockt kristallager, som skyddas mot ljus av ett
aluminiumhölje, vars tjocklek är ca 20 mg/cm2. En
scin-tillationsräknare för y-strålar (fig. 3) har ett kristallager,
vars tjocklek är 1 cm eller mer. Röret är inneslutet i en
ljustät mässingshylsa (C E Mandeviule i Nucleonics okt.,
nov. 1950). SHl
Förvridna balkar riktas med värme. Amerikanaren
Joseph Holt har sedan 20 år till specialitet att räta ut
brobalkar, propelleraxlar, bilchassier, fackverksstolpar,
kranbommar, vevaxlar m.m., vilka genom olyckshändelse
har blivit krökta. Arbetet kan i regel ske utan att den
skadade delen behöver monteras bort.
Holts metod består i att den förvridna metalldelen i viss
ordning uppvärmes med svetslåga i v-formade fläckar till
ljusröd värme, motsvarande ca 550°C. Omkring det
uppvärmda stället måste då i tillräcklig mängd finnas metall,
som kan hållas kall och är tillräckligt stark för att den
lokala värmeutvidgningen skall göra verkan. Vidare måste
man ta hänsyn till, om den behandlade delen är utsatt
för drag- eller tryckpåkänning. Uppriktningen kan utföras
med god noggrannhet — i vissa fall upp till 0,001 mm.
Som exempel på detta slag av arbete kan nämnas en
balkbro över Snake River vid Pasco, Washington. Vid en
eldsvåda hade farbanan, som var av trä, blivit helt
avbränd. I samband härmed hade brokonstruktionen blivit
så förvriden, att den bedömdes som total-förlust. Hos de
bärande elementen — I-balkar med 40 cm höjd och 27
cm flänsbredd — var sålunda förskjutningen i de övre
flänsarna 15 cm, medan de undre var endast obetydligt
deformerade. Eftersom emellertid ingen alternativled fanns
försökte man provisoriskt sätta bron i stånd för
enkelriktad trafik.
Arbetet utfördes av Holt och hans son på 25 dagar till
en kostnad av mindre än 25 000 $. V-formade fläckar
uppvärmdes på fyra eller fem balkar samtidigt, varvid
v:ts öppning var riktad mot den sida där balken skulle
dras samman, vilket även skedde då den kallnade. För
varje värmning uppnåddes en sammandragning av ca 1 °/o
av längden upphettad metall. I medeltal krävdes 20 värm-
Fig. 1. Balk i Snake River-bron, belägen i övre delen av
brospannet. före och efter riktning genom värme.
ningar för att rikta en balk. Prov har visat, att metoden
resulterar i en minskning av töjningskoefficienten med
1—IV2 fl/o, medan elasticitetsgränsen och
draghållfastheten ökas.
Delar av mjukt stål behöver förstärkas under
riktningsproceduren endast om de är utsatta för mycket stora
påkänningar. Värmebehandlat stål däremot bör stagas. Tunga
delar, eller sådana som är hårt belastade, måste avlastas
under värmningen för att förhindra icke önskad
sträckning. Då inre spänningar finns, går den första värmningen
åt till att utjämna dem, varefter en andra värmning krävs
för uträtningen (Welding Eng. okt. 1950). sah
Sönderdelning av smörjolja och oljekorrosion.
Reaktionerna i en explosionsmotor är komplicerade och
ofullständigt kända. Smörjoljans temperatur varierar från
120°C i vevhuset en varm dag till 150°C i lagren och
205—260°C vid kannringarna. Olja stänks upp i en dimma
i vevhuset och absorberar härvid betydande mängder luft,
som ökar oljans sönderdelningshastighet minst tre gånger
i lager och cylindrar. Det är egentligen förvånande, att
explosionsmotorer kan arbeta under längre tid utan
betydande reparationer under så ogynnsamma betingelser.
Smörjoljor är kolväten och kan därför lätt oxideras. Det
kemiska förloppet är komplicerat och beror av många
faktorer men kan i princip åskådliggöras genom följande
reaktionsschema
metan metanol formaldehyd myrsyra kolsyra
CH, —v CH3OH–v HCHO–► HCOOH —* H2C03
Varje addition av syre är en oxidation och därför en
exotermisk reaktion. Det utvecklade värmet absorberas
åtminstone delvis av de oxiderade molekylerna, vilket bör
medföra krackning av större molekyler under bildning av
metan, etan och andra lägre kolväten, vilka delvis löses
i oljan. De lägre aldehyderna är starka reduktionsmedel
och oxideras därför lätt till motsvarande syror, som alla
är gasformiga under de betingelser, som råder i motorer.
Syrorna reagerar lätt med metaller, såsom aluminium,
koppar, järn, bly och zink, och de är därför starkt
frätande. Vidare är de särskilt aktiva i bildningsögonblicket,
och de uppstår just i områden med maximalt tryck, dvs.
i lager och vid kannringarna, där oljetemperaturen är
högst. Ventilation av vevhuset för att avlägsna syrorna är
icke av något värde, eftersom de allvarligaste skadorna
uppstår långt innan oljan kan befrias från syror. Som
exempel på reaktionstypen kan följande formler anföras
Cu -f O —CuO (1)
HCHO + CuO HCOOH + Cu (2)
2 HCOOH + Cu —>■ Cu(OCOH)2 (3)
Formel (1) representerar bildning av ett tunt oxidskikt;
enligt (2) reduceras detta av aldehyder under återbildning
av metallen, vilken dock genast reagerar med den
samtidigt bildade syran.
Ny smörjolja består av högre kolväten. Motsvarande
aldehyder och syror, som först bildas, är icke särskilt
aggressiva, men allteftersom de stora kolvätemolekylerna
bryts ned genom krackning eller oxidation, uppträder de
lägre syrorna i växande koncentration. Den utsträckning,
i vilken oljan nedbrutits, bör därför ha ett samband med
den temperatur, vid vilken oljan börjar avge flyktiga syror.
Den kan lätt bestämmas genom att leda ångorna från den
sakta upphettade oljan över en känslig indikator och
notera dess temperatur vid färgomslaget. Den kallas
"syra-ångtemperatur" och ligger för ny olja vid 120—165°C.
När oljan oxideras enligt laboratoriemetoder eller vid
driftsförsök, faller syraångtemperaturen till mindre än 38°C.
Oljan har då redan för länge sedan blivit oanvändbar.
Weiland har studerat sambandet mellan
syraångtempera-tur och oljekoncentration under flera år. Härvid har fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
