Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1951 - Kemiingenjörernas utbildning vid de tekniska högskolorna, av Gustav Carlsson - Osquar och Emil vid skiljovägen, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
TEKNISK TIDSKRIFT
de uppdelning synes betydligt lämpligare. Först en
systematisk genomgång av råvaror och produkter med särskild
hänsyn till förutsättningarna för kemisk industri i Sverige.
Denna del av kursen skall alltså ha till uppgift att ge
ingenjörerna den speciella inriktning på målforskning, som
skall skilja dem från akademikerna. Därefter skall olika
enhetsoperationer i kemisk industri ("Unit Operations")
genomgås. I apparatläran kommer ju en del av dessa att
behandlas grundligare; i dessa fall kommer endast t i 11
-lämpningar i undervisningen i kemisk teknologi. Däremot
bör teoretisk undervisning ges i så viktiga kapitel som
katalys, hydrering, hydratisering, polymerisation,
kondensation, oxidation, uppslutning m.fl.
En undervisning med utgångspunkt från tillverkade
produkter ger specialkunskaper, som lätt glöms och är svåra
att tillämpa. I själva verket är det ju processerna som
skiljer fabrikerna, ej produkterna. Det är t.ex. liten
skillnad mellan tillverkning av vinylklorid och salpetersyra,
mellan ammoniak och metanol, mellan
tetrahydrofurfuryl-alkohol och fettalkoholer. mellan cellulosakokning och
rå-sockertillverkning. Det finns större likhet mellan
tillverkning av polyvinylklorid och torrmjölk än mellan
tillverkning av torrmjölk och smör. mellan fosfor och fosforsyra
osv.
Naturligtvis måste eleverna få ett visst begrepp om hur
enhetsprocesserna skall sammansättas till kemiska
fabriker. Men dessa karakteriseras mest av de
aggregationstillstånd och de mängder, i vilka produkter och råvaror
förekommer. Därför bör ett fåtal kemiska industrier genomgås
ganska grundligt och man bör bena upp vilka
enhetsprocesser, som ingår i dem. Tag som exempel
superfosfat-framställning (fasta material ocli vätska),
ammoniakfram-ställning (gas), oljeraffinering (gas och vätska),
cementindustri (fasta material), och någon elektrokemisk och
någon elektrotermisk industri. Skall två professurer i
ämnet förekomma, så torde det vara lämpligast med en i
råvaror och produkter och en i enhetsprocesser.
Licentiat utbildningen
Industrin vill ha ut ingenjörerna vid så tidig ålder som
förhållandena medger, så att de hinner ta intryck av den
industriella miljön, innan deras sentiment och
beteendemönster fastlagts. Därför tror jag för min del, att
ingen-järernas studietid icke bör göras längre än fyra år. De
blir annars väl gamla för att träda ut i det industriella
livet, då de utom högskolestudierna även skall göra
värnplikt och eventuellt komplettera sina studentbetyg. Det har
nu visat sig. att vidareutbildningen till teknologie
licentiater omedelbart efter avläggande av
civilingenjörsexamen under senare år tilltagit väsentligt.
För min del betvivlar jag starkt, att detta är en riktig
utveckling. Det är min uppfattning, att det är nyttigt för
unga män, som planerar att ytterligare utbilda sig, att gå
igenom ett par s.k. hundår i industrin, under vilka de står
i underordnad ställning och får vänja sig vid den nya
miljön. Jag tror att denna process går betydligt lättare
då än om de gjort sina studier i en följd. Dessutom tror
jag att det ställer sig för dyrt för svensk industri att lägga
ner ytterligare kostnader på alltför stor del av
ingenjörskadern.
Jag har dock full förståelse för dem, som har särskild
läggning för vidare studier och vill ägna sig åt
grundforskning såväl inom industrin som vid tekniska högskolor, och
för rekrytering av lärarkrafter till de olika
undervisningsanstalterna i vårt land. En fortsättning av studierna är i
sådana fall både lämplig och nödvändig. Men för den
större delen av licentiaterna och teknologie doktorerna
tror jag som sagt, att det är bättre med ett avbrott på
några år för praktisk verksamhet, efter vilket de som har
särskild läggning härför kan fortsätta studierna. Att
industrin behöver en viss procent specialutbildat folk särskilt
för forskningslaboratorierna, är nämligen obestridligt.
Jag skulle tro. att det vore av stort värde om licentiaterna
finge utföra sina forskningsuppgifter ute vid industrin,
givetvis i samförstånd med professorerna vid högskolan.
Härigenom skulle säkert studietiden och bortovaron från
industrin vid de teoretiska studierna förkortas avsevärt,
och kostnaderna för dem skulle nedbringas väsentligt.
Till sist. kverulera mindre över undervisningen, och
arbeta i stället systematiskt vidare enligt gällande
kursplaner. Den svenska industrins utveckling visar tydligt att
de hittills utbildade ingenjörerna i förvånansvärt hög
grad motsvarat tidens krav, när det gällt att efter våra
ekonomiska resurser hålla den utländska konkurrensen
stången.
Osquar och Emil vid skiljovägen. När kemisten avlagt
sin examen vid en av de tekniska högskolorna, möter
honom frågan, vad han skall ägna sig åt. Under nu
rådande förhållanden på arbetsmarknaden kan han
nämligen välja mellan tre olika vägar: att stanna på högskolan
och ta licentiatexamen, att ägna sig åt målforskning eller
att ta plats som driftingenjör. Dessutom kan han syssla
med försäljning, ett område som ej skall beaktas här.
Visserligen kan man säga. att var och en skall välja ett
arbete, som intresserar honom och som han trivs med.
Han gör då utan tvivel den bästa insatsen både till sitt
eget och hela samhällets fromma. Men det är långt ifrån
säkert, att alla teknologer vet, vad som intresserar dem.
Utbildningen på högskolorna är lagd så, att eleverna först
och främst får lära sig de teoretiska grunderna för det
arbete, som de skall utföra i livet. Den ger dem ingen
vägledning, och de kan därför få uppfattningen, att de
utbildas till forskare.
För närvarande lär ca 70 av de utexaminerade
kemiingenjörerna ägna sig åt forskning antingen inom
industrin eller på högskolorna. Man måste förutsätta, att många
av dessa skulle trivas utmärkt som driftingenjörer, om de
bara försökt sig på den banan. Att de inte gjort det beror
kanske blott på att de följt minsta motståndets lag och
att konjunkturerna tillåtit detta. Teknologerna och de
unga ingenjörerna tycks vara böjda att skylla på den
utbildning de får. men detta torde vara i stort sett
omotiverat.
Även om undervisningen har brister, liksom allt vad
människor gör, kan den på blott fyra år uppenbarligen varken
ge färdiga forskare eller färdiga driftingenjörer. Den
nyblivne ingenjören har utan tvivel en lärotid framför sig,
och under denna skall han pröva sig fram till det arbete,
som passar honom. dvs. det för vilket han har ett
verkligt stort intresse.
Teknologerna och en del av de unga ingenjörerna tycks
anse, att de tekniska högskolorna bör ge dem teoretisk
utbildning i psykologi eller åtminstone lära dem ett
beteendemönster. som de kan tillämpa vid arbetsledning.
Värdet av en sådan undervisning synes mig dock högst
diskutabel. Det sätt, varpå man behandlar sina
underlydande måste bero på ens egna individuella egenskaper och
kan inte standardiseras. Dessutom har teknologerna
utmärkta tillfällen att under sin praktik lära sig en bel del
om arbetsledning, om de har tillräckligt intresse för att
studera erfarna driftingenjörers uppträdande och
arbetarnas reaktioner.
Man kan emellertid invända, att det inte är så lätt för
ingenjören att pröva olika möjligheter. Täta platsbyten gör
ett dåligt intryck på eventuella arbetsgivare, och han kan
få svårigheter, om ban fullständigt misslyckas med ett
arbete, som inte alls passar honom. Det är därför utan
tvivel bäst, om ban kan komma på rätt plats så snart
som möjligt.
De unga ingenjörer, som inte har ett utpräglat intresse,
väljer forskning, därför att denna utgör den logiska
fortsättningen på den utbildning de fått. Högskolan bjuder
också möjlighet till forskarutbildning genom teknologie
licentiatexamen och teknologie doktorsgraden. Industrins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
