Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1951 - Uppgiften framför oss, av Fritz Zwicky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
TEKNISK TIDSKRIFT
skulle gälla en bestämd anordning, metod eller
system innebär den morfologiska metoden att
problemet generaliseras till att omfatta alla
tänkbara anordningar, metoder eller system, som ger
svaret på det generaliserade problemet.
Man kommer att finna att uppgiften att
formulera den grundläggande lydelsen eller
definitionen av problemet är betydligt mycket mera
krävande än den som icke är förtrogen med den nya
metoden kan vara böjd att tro. Sålunda kan det
vara svårt nog att i den befintliga litteraturen
finna tillfredsställande definitioner på så
välkända anordningar som pumpar, stationära
kraftanläggningar, teleskop e.d. Enbart sunt
förnuft och grundlig kunskap kan ibland icke räcka
till att formulera en sådan definition.
Då en exakt formulering av problemet har
utarbetats, eller en fullgod definition av det slag
av anordningar som skall studeras har uppställts,
kommer emellertid de grundkarakteristiker på
vilka problemets lösning beror att automatiskt
framstå. I fråga om teleskop t.ex. är några av
dessa parametrar teleskopets uppställning (det
medium i vilket det är inbäddat), arten av
öppningen A, av registreringsanordningen R och av
de förändringar för vilka ljuset utsättes för från
A till i?, teleskopets rörelse, operationsföljden osv.
Det andra steget gäller alltså studiet av alla
dessa karakteristiska parametrar. Varje
parameter pi kommer att besitta ett antal olika
oberoende och oreducerbara värden pi1t p£2 ........ p^i.
Sålunda kan parametern "rörelse" för ett
teleskop anta de oberoende värdena p±, p2, p3 =
rörelse i de tre huvudriktningarna, pi} p-a, p6 —
vridrörelser, p7, p8. •. p±2 = svängningsrörelser i de
första sex rörelseslagen. Dessa värden kan
skrivas som följer
[pi\ Pi2, .............................. P^1]
W, P22,..............................
[Pn\ Pn2............................... P»M
Om ett element inringas i varje rad och alla
ringarna förbindes med varandra, kommer varje
så erhållen ringkedja att representera en möjlig
lösning till det ursprungliga problemet. Om det
föregående radschemat användes för att
konstruera en 77-dimensionell rymd, leder det till en
"morfologisk låda". Analysen blir fullständig om
antingen en enda eller ingen lösning finns i varje
fack i lådan.
Det är av vital betydelse att man upp till denna
punkt icke sätter i fråga vilket värde den ena
eller andra lösningen kan ha. En sådan förtidig
nyfikenhet tillintetgör nästan alltid en objektiv
tillämpning av den morfologiska metoden. Först
när man har funnit samtliga lösningar får den
kvalitativa uppskattningen av deras relativa
värde påbörjas.
Nästa steg i den morfologiska analysen innebär
således bestämningen av prestationsdata för alla
de härledda lösningarna, genom att dessa sättes
i relation till varje given kombination av antagna
grunddata. Om man inte vill hamna i ett
hopplöst virrvarr av detaljer måste denna
uppskattning av prestanda utföras på ett generellt ehuru
förenklat plan, vilket inte alltid är så lätt.
Det sista steget innebär valet av en särskilt
önskvärd speciell lösning, och dennas
förverkligande. Övertygelsen att alla lösningar kan
förverkligas är inneboende i det morfologiska
tänkesättet — även om det naturligtvis kan hända att
en hel del av de många lösningarna är av relativt
trivial natur.
Metodens tillämpningar
Det är särskilt tre typer av grundproblem som
den morfologiska metoden avser att lösa,
nämligen:
hur mycket information om en viss begränsad
grupp av händelser eller företeelser kan erhållas
med hjälp av ett givet slag av anordningar, eller
rättare sagt: vilka anordningar krävs för att få
all information om ett givet slag av företeelser?
vilken är följden av alla händelser, som härrör
från en viss orsak?
hur härleda alla anordningar eller metoder av
ett visst slag eller, allmänt talat, alla lösningar
till ett visst bestämt problem?
Alla dessa tre fall skall här illustreras med
konkreta exempel.
Totaliteten av störningarna i atmosfären
Ett problem av den första typen är följande: Är
det möjligt att åstadkomma en praktiskt taget
omedelbar registrering av alla väsentliga
störningar i atmosfären, som utspelas inom en kon
med en given, måttlig solid vinkel? Avläsningarna
skall göras med ett enda eller några få teleskop.
Denna fråga kan besvaras jakande. Det är
uppenbart, att vad vi söker är kondenserad
information om ett stort antal företeelser vilka
samtidigt äger rum i atmosfären. Dessa
företeelser är av så olika art som variationer i tryck,
täthet och temperatur, konvektionsstömmar,
turbulens, vågrörelser och förändringar i
koncentration av atmosfärens beståndsdelar.
Det kan därför vid första påseende förefalla
mycket begärt att man skulle vilja sammanställa
alla de här uppräknade företeelserna i ett enda
fotografi. Det är emellertid en typisk prestation
av den morfologiska metoden att ha bevisat, att
detta verkligen är möjligt.
Det har nämligen visat sig att alla de
mätresultat, som kan erhållas med hjälp av filmkameror
i kombination med ett antal instrument, vilka
skickas upp i höjdballonger vars bana följes, kan
koncentreras i en enda fotografisk registrering,
som upptas av teleskop, förlagda vid markytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
