Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Ramsågblad med stukade tänder, av Julius Andersson, Cyrill Schaub och Åke Simonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1951
513
Ramsågblad med stukade tänder
Ingenjör Julius Andersson, Fagersta, civilingenjörerna Cyrill Schaub,
Fagersta, och Åke Simonsson, Kramfors
Sveriges årsproduktion av sågat virke kan i
runt tal sägas vara 1 000 000 standards, dvs.
165 000 000 kubikfot. Värdet härav är ca 500 Mkr.
Av timrets totala volym utvinner man ca 60 %
virke och 30 % ribb. Sågspånsförlusterna utgör
ca 10 %. Sågsnitten skärs upp genom stockens
värdefullaste parti, varför det teoretiska värdet
av detta "svinn" utgör ca 80 Mkr. En reduktion
av sågspårens bredd är således önskvärd.
Hur timmer sågas
Vid sågning av timmer använder man
huvudsakligen sågramar. En sådan maskin består
av en i gej der vertikalt löpande, kraftig
stålram med ett antal parallellt inspända sågblad,
vilken erhåller sin upp- och nedgående rörelse
från en underifrån anbringad vevstake.
Sågramar går vanligen med en hastighet av 300—350
slag per minut och har en slaglängd av 600 mm.
Timret matas fram genom sågbladssatsen av
refflade valsar, som har kontinuerlig rörelse.
Bladens avstånd sinsemellan bestämmer virkets
dimensioner, och dessa avstånd fixeras genom att
kalibrerade tärningar av hårt trä läggs emellan
bladen i såväl nedre som övre ändan. Hela
bladsatsen (posten) sammantryckes från sidorna
mitt emot de inlagda tärningarna, så att den
stagas upp, varjämte bladen är hårt inspända. För
att ytterligare öka sågbladens vridningsstabilitet
tänjer man genom hamring eller valsning ut det
parti av bladet, som ligger emellan tandsidan
(tandgången) och bakkanten (ryggen).
Dragspänningarna blir härigenom störst i bladets
kanter så att bladets stabilitet ökar.
För infästning av sågbladen i sågramen är
sågbladens ändar försedda med pånitade
tvärgående stålskenor (beslag). Sågbladen grips om
beslagen av var sin länk. Den övre länken kallas
sträckangel och den undre länken fotangel eller
fot järn. Sträckangeln är försedd med en
excenter, så att varje blad kan ges önskad spänning
vid inpostningen av bladen.
Vid sågning av trä i längdriktningen
(klyvsåg-ning) skall träts fibrer i första hand skäras av
i sågspårets botten, emedan hållfastheten är
störst i längdriktningen. Är fibrerna avskurna,
erfordras ingen stor kraft för att lösgöra det av-
674.05 : 621.933.6.024.5
skurna partiet. Tandskären skall således i likhet
med ett stämjärn avskära fibrerna, och tandens
sidor skall ha vassa kanter (sidskär), så att det
sågade snittet blir slätt.
Tänderna på en klyvsåg kan skära endast i en
riktning (jfr en handhyvel). I en sågram vänder
man alla bladen så att de skär då bladen går
nedåt. Enär matningsrörelsen är kontinuerlig,
kommer stocken att föras framåt även under
ramens rörelse uppåt. För att stocken ej skall
pressas mot tänderna och hindra
matningsrörelsen vid bladens återgång snedställer man hela
bladposten så, att bladen intar en lutning mot
matningsriktningen. Denna lutning kallas
överskär. Överskäret, som mätes på slaglängden,
väljer man vanligen 52—55 % av matningen per slag.
Vid försågning av timmer till virke låter man
vanligtvis stocken passera genom två sågramar.
Den första ramen (kantramen) sågar då
vanligen ut en eller två bräder från var sida av
stocken, så att återstoden (blocket) får två
planparallella sidor. Blocket vrides nu 90° och sågas
upp i ett antal bräder i den efterföljande
sågramen (delningsramen). Bräderna från
kantramen och de yttersta bräderna från
delningsramen, vilka ej blir rensågade i kanterna,
kantsågas till en mindre bredd i ett kantverk, vilket
arbetar med cirkelsågblad.
För sågat virke gäller vissa toleranser på
dimension, på rakhet och på den sågade ytans
beskaffenhet. Bladposten får således ej ansträngas
så hårt, att bladen viker sig och ger felaktiga
dimensioner och sneda snitt. Tänderna måste
bibehålla sin skärpa under hela arbetstiden, så att
ej driftavbrott uppstår.
För att hålla driften kontinuerlig vid ett
sågverk med två ramar erfordras en personal av 10
—15 man. Driftavbrott blir alltså dyrbara, och
produktionen skall vara hög, om det hela skall
bli ekonomiskt lönande.
Av medelgrovt timmer, med IVz" toppdiameter
och 15’ längd, sågas ca 100 stockar per
drifttimme. Man kan anta att ca 150 000 stockar sågas
per rampar och år. Om en medelgrov stock antas
ge 3,3 kubikfot virke, finner vi med ledning av
föregående uppgifter, att man på ett rampar kan
inbespara ca 24 000 kr/år, om sågspårsbredden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
