Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Ramsågblad med stukade tänder, av Julius Andersson, Cyrill Schaub och Åke Simonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1951
515
högst några år tills de stukade tänderna
används överallt och av alla med undantag för
dem, som arbetar på mycket speciella områden."
För flertalet av dem, som sysslar med sågning,
torde det vara bekant, att många försök gjorts
i Sverige med stukade sågtänder, men att
försöken aldrig genomförts så, att några
jämförande prov gjorts emellan sågar med stukade och
med skränkta tänder. Försöken har, så långt
man kan bedöma saken i en del fall strandat på,
att stukningen och sidformningen (egaliseringen)
ej utförts på rätt sätt, och i andra fall på, att
lämpliga verktyg för stukningens utförande ej
funnits. En annan bidragande orsak till
misslyckanden torde även vara, att oviljan mot ett
främmande förfarande och ovanan vid ett annat
arbetssätt lagt hinder i vägen redan i
sliprummet. Märkligt är dock, att grövre bandsågblad
med stukade tänder används i Sverige av flera
träförädlingsföretag, däremot nästan aldrig
ram-sågblad och cirkelsågblad med stukade tänder.
Det är alltså känt, att man i USA föredrar
stukade tänder framför skränkta. Då emellertid
arbetsförhållandena där ej är desamma som i
Sverige, är det ej möjligt att utan vidare
till-lämpa de amerikanska metoderna och att
använda deras sågverktyg, utan man måste först
undersöka om de lämpar sig för svenska förhållanden.
Vilka är då de olikheter emellan amerikansk
och svensk timmersågning, som kan tänkas
medverka till, att ett jämförelseresultat emellan
stukade och skränkta tänder skulle utfalla olika,
om det utfördes vid ett amerikanskt eller vid ett
svenskt sågverk? Det antas, att man kan bortse
från skillnader, som kan tänkas bero på olika
arbetsmaskiner och på olika manuell arbetskraft.
De enda olikheter, som återstår, är då timrets
och den försågade produktens beskaffenhet.
Svensk sågverksindustri bearbetar så gott som
uteslutande furu och gran, vilka träslag, vare
sig de är flottade eller torra, enligt amerikansk
uppfattning kan betecknas som lösa.
Timmerdimensionerna är givetvis större i USA, men
blocktjockleken torde ej vara nämnvärt grövre
än i Sverige. Fordringarna på det sågade virket är
i allmänhet ej så stora som i Sverige vad
ytfin-heten angår, men toleranserna på
virkesdimensionerna och på rakheten är ungefär desamma.
Resultat av sågningsprov
Undersökningarna har utförts dels vid
Fagersta Bruks sågverk i Semla, då det gällt försök,
som fordrar komplicerad försöksutrustning och
intim kontakt med sågbladsfabriken, dels vid
Kramfors och Mariebergs sågverk för försök vid
drift i fullstor skala och verifiering av uppnådda
försöksresultat. Sammanlagt har omkring 25 600
stockar sågats under direkt kontroll.
Försöken har utförts i 24" sågramar av gängse
typ. Då det som bekant råder stor förbistring
Fig. 3. Tandform för stukade sågblad.
beträffande tandform, skärvinklar och delning,
har man målmedvetet arbetat på, att få fram ett
standardutförande, som i görligaste mån skulle
passa under normala förhållanden. Vid försöken
har använts en tandform (fig. 3), som ganska
väl stämmer överens med den, som i USA
användes för stukade blad.
Optimala mått
Släppningsvinkeln har från början fastställts
till 25°, vilket under försökens utförande visat
sig vara berättigat. Enligt amerikansk och tysk
litteratur bör tandvinkeln för att en god stukning
skall kunna erhållas vara ca 45°. För att med en
normal bröstvinkel av 15° erhålla en kraftigare
utformad tandspets, dvs. 50°, måste
släppningsvinkeln göras 25°. För att bestämma övriga datas
gränsvärden, utfördes först orienterande
prov-sågningar med olika tanddelningar och
bladtjocklekar, varvid tjockleken varierades från
1,40—2,4 mm, delningen från 16—45 mm och
stukningen på vardera sidan av bladet var 0,4-—
0,7 mm. Bröstvinkeln hölls konstant vid 15°.
Försöken visade, att tunnare blad än nr 16
(1,60 mm) ej kunde användas, då det visade sig,
att sidstyvheten icke blev tillräcklig för blad
nr 17 (1,40 mm). Tandelningar mellan 21
och 35 mm kommer i fråga. Stukningsbredden
kan göras mindre än skränkningen dvs. 0,45—
0,60 mm. Vid dessa preliminära försök
framkom även, att ytfinheten är en funktion av bl.a.
tanddelning och matning. Då den senare är en
funktion av timmerdimensionen, måste man, för
att bestämma tanddelningen utgå från en viss
önskad ytfinhet och en viss timmerdimension.
För att fastställa den lämpligaste tanddelningen
har antagits, att man bör välja den delning, som
ger det minsta matningsmotståndet, skär friast,
ger det rakaste virket och den minsta
effektförbrukningen. Proven har utförts så, att poster på
sju blad för delningsram med delningar 16, 18,
21, 23, 28 och 35 mm har provats på samma
blocktjocklek och med samma över skär och
valsmatning. Matarvalsarnas tryck har under provet
varit konstant, men av en sådan storleksordning,
att slirningen blivit proportionell mot
matningstrycket. Proven har utförts på 8" furublock och
dessa resultat har verifierats vid annat sågverk.
Fig. 4 visar, att en delning av 21—23 mm är
den lämpligaste och man har med hänsyn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
