Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Ramsågningens kinematik och kinetik, av Cyril Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1951
517
Ramsågningens kinematik
och kinetik
Civilingenjör Cyril Schaub, Fagersta
674.05 : 621.933.6
Denna uppsats avser att ge en uppfattning om de
rörelseförhållanden (kinematik) och det kraftspel (kinetik), som
råder mellan sågblad och material vid sågning av trä med
ramsåg. Därvid bortses i regel från tandspetsarnas
speciella utformning, dvs. skränkta eller stukade tänder, då
här berörda frågor i stort är oberoende därav. För att ge
en bild av spänningsfördelningen i sågbladet har några
spänningsoptiska modellförsök utförts av R Hiltscher vid
KTH:s Spänningsoptiska institut under H Nylanders
överinseende. Den vid dessa försök undersökta tandformen
valdes lika med en, som bland andra använts vid de
praktiska sågningsförsöken med sågblad med stukade tänder
(tanddelning 28 mm; tanddjup 16 mm; bröstvinkel 15°;
släppningsvinkel 25°). Vidare har inspänningskraften vid
normal och hård inpostning av bladen bestämts med
tråd-töjningsgivare.
Slutligen kan ännu en gång framhållas, att de nedan
lämnade resultaten ej gör anspråk på fullständighet eller
uttömmande behandling av problemet, utan endast syftar att
klarlägga ämnet i stora drag.
Kinematik
De geometriska förhållandena vid ramsågning framgår av
fig. 1. För att ej onödigtvis komplicera förhållandena
anses i det följande vevstakens längd L vara stor i
förhållande till vevradien S/2 (5 är ramens slaglängd). Ramens
vertikala rörelse antas således vara en ren harmonisk
svängning med vinkelfrekvensen 2 siN, där N är ramsågens
varvtal per sekund. Det fel som härigenom maximalt begås
är i praktiskt förekommande fall, t.ex. L = 2 000 mm och
S = 600 mm, av storleken 3,8 °/o av S. Felet blir störst
mellan och noll vid dödpunkterna. Då föreliggande
betraktelser speciellt avser förhållandena vid dödpunkterna,
är den gjorda förenklingen fullt berättigad. Vid tiden
t = 0 förutsättes ramen befinna sig i den nedre
dödpunkten samt materialet vara i kontakt med sågbladens tand-
Fig. 2. Stockens och tandgångens horisontalrörelse som
funktion av vevvinkeln.
gång. För alla tidpunkter t > 0 kan ramens vertikala läge
x över den nedre dödpunktens nivå anges av uttrycket
»-|ö
<p= 2 re Nt
eos 2 n Nt) = — (1 — cos<p) I
(1)
där i<p är vevvinkeln, räknat från nedre dödpunkten.
Ekv. (1) beskriver även en på sågbladet fix punkts
vertikala upp- och nedgående rörelse som funktion av tiden t
och vevvinkeln <p. Vid ramsågning är sågbladens tandgångar
ej vertikala utan man ger bladen vid inpostningen en viss
framåtlutning ö på en sträcka lika med slaglängden S.
Detta mått ö (mm) kallas över skär. Därigenom erhåller
tandgången, dvs. en linje genom tandspetsarna i
förhållande till en fix nivå, en fram- och återgående rörelse
av storleken
o o
V=S’XBa
-eos 2 n Nt) = — (1 — eos<p)
(2)
(p=2nNt )
Avsikten därmed är att vid ramens uppgång i möjligaste
mån åstadkomma frigång hos tandgångarna från det ännu
ej sågade kontinuerligt frammatade materialet. Rörelserna
x och y räknas enligt fig. 1 positiva uppåt resp. i
materialets matningsriktning. Materialets frammatning som
funktion av tiden eller vevvinkeln kan, under
förutsättning att den sker likformigt, skrivas
y = m N • t —
m<p
<P
2 7t 2 <x 7t
(3)
Fig. 1. Principskiss av ramsåg.
där m är materialets frammatning (mm per varv).
Rörelserna enligt ekv. (2) och (3) kan åskådliggöras
genom fig. 2, som representerar ett väg-tiddiagram och ett
väg-vevvinkeldiagram. Om man bortser ifrån överskärets
och matningens absoluta storlekar men tar hänsyn till
deras förhållande oc beskrives rörelsen hos tandgången i
förhållande till en fix nivå av funktionen 1 — eos under
det att matningen representeras av en rät linje genom
origo med lutningen l/acn.
Om man till en början antar att material och sågblad rör
sig oberoende av varandra kan i fig. 2 tre olika intervaller
särskiljas. I intervallet 1, dvs. 0 < ff < är materialets
frammatning större än den av överskäret betingade
horisontella rörelsen hos sågbladets tandgång. Sågblad och
material griper därför in i varandra samtidigt som bladet
börjar röra sig uppåt. I intervallet 1 inträffar som följd
därav "baksågning", varvid tandryggarna släpar mot
materialet. Någon effektiv sågning sker ej inom detta
intervall, samtidigt som de då rådande betingelserna inverkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
