Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1951 - Hur en medicinsk uppfinning exploateras, av Sven Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1951
563
ar och komplicerade förfaranden. Men allt detta
duger inte för våra kunder. Har de betalt stora
pengar för ett instrument, så får det inte bli
några fel på det. Om ett fel är obetydligt eller
allvarligt kan de inte bedöma. Ur
försäljningssynpunkt är båda fallen lika farliga.
Det är visserligen sant att vi skulle kunna sälja
en del instrument enbart på Ert och vårt eget
renommé, men om vi skulle släppa ut ett
instrument. som inte är grundligt genomtänkt och
genomprovat till praktisk driftsäkerhet, skulle vi
snabbt förstöra detta värdefulla renommé och för
övrigt skulle vi få lämna en massa dyrbar
garantiservice. Våra instrument måste vara absolut
driftsäkra, bekväma att handha, lätta att avläsa
och svåra att feltolka. Dessutom måste de vara
obegränsat tåliga mot daglig misshandel och
vanvård, kort sagt, de måste vara det som tyskarna
kallar ’Arztsicher’."
Vad är automatisering av en apparat värd?
En annan punkt, som nog blir behandlad vid
denna konferens, är om instrumentet skall göras
registrerande eller på annat sätt automatiskt.
Alla parter tycks i princip vara överens om
önskvärdheten av automatik, men när
kostnadssynpunkterna kommer på tal, glömmer man ofta
bort sina frejdiga principdeklarationer. Hur
mycket kan man betala för att få ett instrument
automatiskt? Antag att doktor Hippokrates’
kolorimeter kan göras så, att den tar sina prover
själv, mäter dem, sorterar dem och trycker
resultatet på ett protokoll, utan att någon behöver
ingripa.
I så fall sparas en hel arbetskraft, ett
laboratoriebiträde, som kostar ca 9 000 kr/år. Instrumen-
tet bör kunna användas i tio år innan det är
utslitet eller omodernt, dvs. det behöver
avskrivas med 10 % av sitt anskaffningsvärde. Det kan
antas, att ränta och underhåll går till 8 %. De
årliga kostnaderna för automatiseringen är alltså
18 % av anskaffningskostnaden, och det skulle
löna sig att automatisera, om dessa 18 % ej
överstiger lönekostnaden 9 000 kr., dvs. man skulle
inte tveka att automatisera, så länge detta inte
fördyrar instrumentet med mer än 50 000 kr.
Nu är det nog inte troligt, att automatiseringen
av Hippokrates’ kolorimeter kan helt frigöra en
person, men den (liksom många andra
halvautomatiska instrument) kanske kan göra det
till 60 %. Med samma enkla kalkyl som ovan
skulle automatiseringen då få kosta högst 30 000
kr. Det är omöjligt att generellt säga, vad en
automatisering kostar, men ofta täcker de
angivna summorna mycket väl kostnaderna. Tyvärr
brukar AB Archimedes kunder (eller rättare sagt
deras kostnadskontrollerande instanser) tveka
inför automatiseringskostnader, som bara är
några procent av dessa summor.
Konstruktionen förbättras
Men låt oss nu återgå till firma Archimedes.
Efter den förberedande konferensen får doktor
Hippokrates tillsammans med laboratoriechefen
fastställa instrumentets mätprinciper, utrustning,
data, prestationsgränser etc. Det är troligt, att
dessa båda herrar trivs bra tillsammans och med
liv och lust ägnar sig åt kolorimeterns
förbättrande, men det är i så fall också troligt, att de
snart blir avbrutna av direktör Archimedes, som
säger: "Nu mina herrar, när Ni bestämt
instrumentets huvuddata, får det vara nog. Nu måste
Fig. 1.
Konstruktionsrationalisering av medicinskt
mikroskop (Nife); t.v. konventionell
konstruktion med 157 detaljer,
t.h. ny konstruktion med 80
detaljer; instrumenten har
samma prestationsförmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
