Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 4 augusti 1951 - Lysrörets konstruktion, av Gösta Siljeholm och Gunnar Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Principschema för
brgttändare.
och spiralen S. Efter en stund har spiralen värmt
upp kontakten B, så att tändkretsen bryts och
tändning av lysröret kan ske, varefter
urladdningsströmmen räcker till att hålla kontakten
bruten.
Utom vid lysrör för låga anslutningsspänningar
används glödtändaren stundom vid vanliga
lysrör för högre spänningar, när de på grund av
temperaturförhållanden e.d. är svåra att tända.
Induktionsstöten dämpas nämligen mindre av
glödtändaren, enär brytningen i denna sker i en
atmosfär, som har en betydligt högre tänd- och
släckspänning än glimtändaren.
För att förhindra ett ständigt upprepande av
tändförsöken vid t.ex. ett defekt lysrör, som ej
vill tända eller snart slocknar efter tändningen,
har en del olika skyddsanordningar utvecklats.
Då tändströmmen är omkring 1,5 gånger större
än den normala driftströmmen, leder ett
kontinuerligt upprepande av tändförsöken till att
för-kopplingsorganen kan bli för varma och skadas.
Dessutom förorsakar tändblinkningarna ett
störande "optiskt oväsen", som man bör söka
undvika. Ett exempel på en av de många föreslagna
skyddsanordningarna ger den i fig. 7 i princip
visade bryttändaren med manuell återinkoppling.
I serie med en vanlig glimtändare ligger en
bi-metallkontakt med en fjädrande motkontakt,
som hålles i strömslutningsläge genom en nabb
på bimetallen. Ytterligare inkopplad i serie med
glimtändaren finns en liten värmespiral, som kan
upphetta bimetallen. Vid normalt tändförlopp
hinner värmespiralen ej upphetta bimetallen i
nämnvärd grad. Skulle tändförloppen upprepas
under en avsevärd tid, t.ex. några minuter, blir
bimetallen till slut så varm, att den böjer sig,
varvid näbben ger den fjädrande motkontakten
fri. Strömkretsen bryts och tändförloppet kan ej
upprepas förrän bimetallen kylts, så att näbben
ånyo kommit i spärrläge och motkontakten
genom tryckning på återställsknappen bragts i
slutet läge.
Genom att använda separat upphettning av
glödkatoderna (fig. 8) kan man underlätta
tändningen så att i vissa fall någon glimtändare ej
behöver användas. En mängd variationer av
denna princip och olika resonansanordningar
har föreslagits och provats eller är under
utprovning.
Grundgasfyllningen underlättar också
tillsammans med kvicksilverångan tändningen på
följande intressanta sätt. En från katoden frigjord
elektron accelereras av den pålagda spänningen.
Kvicksilvret har en låg jonisationsspänning på
10,4 V, men på grund av dess ringa ångtryck,
som är av storleksordningen 0,001 torr vid
rumstemperatur, blir sannolikheten av en
joniserande kollision med en kvicksilveratom* ej så stor.
Argongasen däremot har visserligen så hög
jonisationsspänning som 15,7 V, men högre tryck
(3,5 torr). Sannolikheten för en kollision mellan
elektronen och en argonatom är därför större,
och jonisation av argonatomer kan ske direkt.
Emellertid kan vid sammanstötningen mellan en
elektron och en argonatom denna exciteras till
en metastabil nivå vid 11,6 V. Det metastabila
tillståndet innebär att en exciterad atom ej
återgår till normaltillståndet under utsändande av
strålning utan kan förbli i sitt exciterade
tillstånd förhållandevis lång tid, t.ex. 10~4 s. Under
denna tid har den möjlighet att kollidera med
en kvicksilveratom. Eftersom dennas
joniserings-spänning på 10,4 V är lägre än den metastabila
argonatomens 11,6 V joniseras den. Denna
process bidrar väsentligt till tändningen.
Ersättes argongasen med t.ex. krypton, märks
tydligt en försämrad tändningsbenägenhet hos
röret, beroende på att hjälpprocessen nu ej kan
äga rum. Krypton har visserligen lägre
jonisationsspänning (13,9 V) än argon men har ej
några lämpliga metastabila nivåer för
jonisation av kvicksilverångan.
Det elektriska fältet runt lysröret inverkar
märkbart på tändningsförloppet. Ett tecken
härpå är bl.a. den ändring av tändspänningen, som
ett mer eller mindre ledande skikt på glasröret
understundom kan åstadkomma. Särskilt i
fuktigt klimat, såsom i de tropiska eller subtropiska
länderna, kan höjningen i tändspänningen
genom den ledande fuktighetshinna, som
kondenserar på glasväggen, bli besvärande. Denna
svårighet kan undanröjas genom att man belägger
eller på annat sätt ändrar glasrörets yta så att
uppkomsten av en sammanhängande hinna för-
* Vid diskussion av urladdningsförloppen användes här beteckningen
atom, även om i vissa fall molekyl vore formellt riktigare.
Fig. 8. Exempel på
koppling för separat
upphettning av
glödkatoderna; N nät, D
drossel, T
glödbränn-transformator, K
kondensator för
radiostör-ningsdämpning (vanligen ca 10 000 pF).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
