Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1951 - Andras erfarenheter - Företagsledares hälsa, av sah - Vad äter vi? av SHl - Syntetiskt gummi och råvarutillgångarna, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’600
TEKNISK TIDSKRIFT
Andras erfarenheter
Företagsledares hälsa. En amerikansk undersökning av
hälsotillståndet hos 10 000 företagsledare och högre
tjänstemän med en medelålder av 45 år har visat, att endast 11 %>
av dem kan anses vara vid normal hälsa. En annan
undersökning, gällande män i ledande ställning inom
reklambranschen som hade dött i USA 1950, visade en
dödlighetsålder av i medeltal 57 år, vilket är tio år lägre än siffran
för alla män.
De väsentligaste sjukdomsorsakerna har framgått vid en
sammanställning av 2 000 läkarundersökningar, gjorda
1949 för livförsäkring av företagsledare och likställda, med
en medelålder av 42V2 år. Det visade sig, att 22,4 °U hade
onormal vikt, 15.0 °/o hjärtfel, 13,5 °/o högt blodtryck och
12,1 °/o okorrigerade synfel.
Dessa siffror jämte den erfarenhet som flera företag har
gjort, att de ofta förlorar män, som de under lång tid har
utbildat till en ledande ställning, just då dessa skall börja
prestera sitt värdefullaste arbete, har lett till att ett
mycket stort antal företag i USA på de senaste fem åren har
börjat intressera sig för hälsofrågan.
En förfrågan till 118 företag har visat, att 86 av dessa
hade satt i system regelbundna läkarundersökningar av
sina högre tjänstemän. Undersökningen omfattar i regel de
översta 10 fl/o av personalen, eller också alla tjänstemän
ned till en viss lönegräns, t.ex. 8 000—10 000 $. Regeln är
i allmänhet, att dessa skall läkarundersökas vart tredje år
under 30 års ålder, vartannat år mellan 30 och 40 år,
årligen mellan 40 och 60 år, och varje halvår därefter till
65 års ålder.
Kostnaderna för undersökningen, vilka håller sig mellan
10 och 300 bekostas i praktiskt taget samtliga fall av
företaget. I endast 17 % av företagen är den obligatorisk,
i många andra gör man den mera lockande genom att
kombinera den med betald vistelse på en kurort.
Resultatet av undersökningen anses i regel vara en sak mellan
läkaren och den undersökte. Endast i ett fåtal fall skall
läkaren lämna rapport till företagsledningen.
Någon samlad erfarenhet av dessa undersökningars
resultat finns ännu icke. Ett företag anger emellertid, att
alla de hälsobrister som hade påträffats vid den första
undersökningen var av sådan art att de kunde botas eller
behärskas. Ett annat företag hade tyckt sig märka en
gradvis minskning av antalet påträffade sjukdomssymptom.
Två saker varnar man för: att tala om befordran i
samband med läkarundersökningen och att låta äldre
tjänstemän, som har fått friskbetyg, bli allt för pigga. Vidare
understryker man vikten av att företagsledare utövar samma
omdöme och framsynthet som de ägnar åt sitt företag på sin
egen hälsa (Bus. Wk 14 apr. 1951, Adv. Management juni
1951). sah
Vad äter vi? Av Socialstyrelsens undersökningar 1945
framgår, att rätter av fläsk starkt överväger i svenska
hushåll. Därnäst kommer köttbullar, pannkaka och plättar.
Bland fisk är sill och strömming vanligast och av soppa
ärter. I lanthushållen åt man kött 5 gånger och i
stadshushållen 3,5 gånger oftare än fisk. För 278 hushåll på land
och i stad fick man följande antal gånger för de vanligaste
maträtterna:
Lanthushåll Stadshushåll Summa
Stekt fläsk ...................... 966 414 1 380
Köttbullar ....................... 370 364 734
Pannkaka, plättar ............... 307 406 713
Stekt korv ....................... 248 279 527
Ärtsoppa ......................... 187 212 399
Färsk sill, strömming ........... 117 232 347
Stekt, salt sill.................... 160 20 180
Den svenska vardagskosten förefaller onekligen ganska
ensidig och fantasilös. Särskilt påfallande är, att soppor
används i så liten utsträckning. Att man äter mindre fisk
på landet än i staden är kanske inte förvånande, då
tillförseln av denna vara på många håll torde vara ganska
dålig. Det anses tänkbart, att man kan göra fisk och
soppor mera populära, om man liksom i USA saluför dessa
maträtter i industriellt förberett skick.
Av fisk finns nu huvudsakligen blott sillkonserver, som
är avsedda till smörgåsmat och är dvra — upp till 12 kr/kg.
Av soppor finns utom de lyxbetonade och relativt
dyrbara inte mycket att välja på, de vanligaste är soppor på
jordärtskockor och tomater. Det synes därför finnas ett
stort potentiellt verksamhetsfält för konservindustrin, om
den kan tillverka goda varor till rimligt pris.
För att utnyttja dessa möjligheter har Svenska Institutet
för Konserveringsforskning och Hemmens
Forskningsinstitut börjat ett samarbete, varvid det förra skall sköta den
tekniska sidan av utvecklingsarbetet och det senare skall
undersöka, vilka produkter som behövs och hur de skall
presenteras för olika typer av hushåll (HFI Medd.
1951 h. 1). SHl
Syntetiskt gummi och råvarutillgångarna. Under
senaste världskriget begränsades tillverkningen av syntetiskt
gummi genom bristen på fabriker. När man nu vill sätta
i gång den igen i USA, är situationen en annan. Fabriker
finns, men tillgången på råmaterial är starkt begränsad,
därför att de också behövs för annan kemisk industri.
Butadien, som utgör huvudråvaran för GR-S (buna S),
framställdes under kriget av etanol, butan, butylen och
petroleum. Dessa råvarukällor är alltjämt tillgängliga.
Etanol är för dyr i fredstid, men i krig, när kostnaden
betyder litet, ger den butadien på enklare och bekvämare
sätt. Regeringens spritfabriker sätts nu i gång. Samtidigt
blir butadien ur petroleum billigare genom införande av
kontinuerliga förfaranden.
Styren, som också är en oundgänglig råvara för GR-S,
användes i mycket liten utsträckning till plast före 1941.
Genom stortillverkningen under kriget pressades dess pris
ned så mycket, att den nu är råvara för en av de mest
använda plasterna, polystyren. Utgångsmaterialen för
styren är framför allt etylen och bensen. Den förra fås ur
etylalkohol eller propån. Man får gott utbyte av alkohol,
men dess pris är för högt, för att den skall kunna
konkurrera med propån, fastän denna blott ger 40—50 °/o
utbyte av etylen. Den besvärligaste råvaran är emellertid
bensen, på vilken tillgången nu är mycket knapp (Tekn. T.
1951 s. 484).
Isobutylen används för framställning av butylgummi. Den
fås som biprodukt vid katalytisk krackning. Tillgången på
den varierar med bensinåtgången, ty den är en viktig
tillsats i flygbensin. Då den ej behövs i bränsle för
reaktionsturbiner, bör den växande användningen av
reaktions-drivna flygplan medföra ökad tillgång på isobutylen. Den
kan emellertid samtidigt orsaka en sådan minskning av
krackningen, att särskilda åtgärder måste vidtas för att
täcka behovet av isobutylen.
Isopren behövs också för butylgummi. Den kan fås ur
dipenten (terpentin) till högt pris och betydligt billigare ur
petroleum. Denna råvara används nu uteslutande.
Etylen har två huvudanvändningar vid tillverkning av
syntetiskt gummi. Den ena är som kylmedium vid
framställning av butylgummi och den andra som
alkylerings-medel vid framställning av styren ur bensen.
Tvålar är också av stor betydelse, och under kriget var
amerikanska regeringens konstgummifabriker troligen den
största köparen av fettsyratvålar i världshistorien. En
amerikansk firma har lyckats framställa tvålar av hög kvalitet
ur hartssyror. Dessa kan därför ersätta fettsyror, på vilka
tillgången alltid är relativt knapp.
Andra ämnen behövs i små mängder för reglering av
polymerisationen och som katalysatorer. Ett lika
besvärligt problem som råvaruförsörjningen är anskaffning av
kemikalier, som behövs vid gummits bearbetning till
färdiga produkter (Bus. Wk 2 dec. 1950). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
