Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 25 augusti 1951 - Andras erfarenheter - Blixtnedslagsmätningar på kraftledningar, av F Ö - Atomreaktorns byggnadsproblem, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1951
647
Fördelningen av blixtnedslagen mellan stolpar och spann
är i hög grad beroende av antalet jordlinor. På linjer utan
jordlina träffar 47 °/o av blixtnedslagen spännet, men på
en ledning med 3 jordlinor träffar 91 "/o av blixtnedslagen
spännet. Vidare visar undersökningen att förhållandevis
flera positiva nedslag träffar stolparna än faslinorna.
Av undersökningen framgår även att blixtnedslagen
fördelar sig ganska jämnt över hela ledningsnäten, och några
särskilt utsatta ställen har ej konstaterats.
För att åstadkomma bästa skydd mot inslag i faslinorna
bör jordlinan vara så placerad, att förhållandet mellan
det vertikala och det horisontala avståndet mellan jordlina
och faslina är större än 1,4. Undersökning visar vidare att
man vid dimensioneringen av kraftlinjernas jordning bör
räkna med en stolpström av 40—60 k A (ETZ apr. 1951).
F Ö
Atonireaktorns byggnadsproblem. Uppbyggnaden av
atomreaktorn vid Brookhaven National Laboratory i
närheten av New York har erbjudit problem, som anses vara
typiska för arbeten av detta slag. Arbetet påbörjades med
schaktning i augusti 1947 och reaktorn sattes i drift i
augusti 1950.
Det första problemet är uppbyggnaden av den stapel av
grafitblock, med eller utan fyllning av uranpatroner, som
utgör reaktorns kärna. I detta fall sammansättes den
kubiska grafitkärnan av 60 000 block, uppstaplade på
varandra som byggklossar. Dessa block var fördelade på 2 600
olika storlekar och former, som krävde lika många
individuella ritningar.
Eftersom inget bindmaterial, som skulle vara
neutron-absorberande, kan användas måste blocken vara försedda
med passningar i form av spår och not i en eller två
riktningar. Sammansättningen krävde vidare en bearbetning av
grafitblocken till en noggrannhet av storleksordningen
0,05 mm.
Blocken och deras sammanfogning måste beräknas med
hänsyn till de ytterkrafter som uppstår genom att vakuum
måste hållas i reaktorn för luftkylningen, och innerkrafter
på grund av temperaturdifferenser under drift.
Vid uppstapling av blocken var det nödvändigt att
förhindra alla föroreningar, särskilt av bor som är en
beståndsdel i praktiskt taget all tvål. Arbetarna måste därför
förses med skyddsrockar och handskar, som var tvättade i
borfri tvål; vantarna måste bytas sex gånger om dagen allt
eftersom de blev för hala av grafitdamm.
Bearbetningen av uranpatronerna erbjöd ännu större
svårigheter, eftersom materialet är både giftigt och
radioaktivt, och vid bearbetning avger ett stoft som brinner vid
Fig. 1. Stapling av grafitblock; lägg märke till spåren för
lägesfixering och till överlappningen, som hindrar
strålningsläckning.
Fig. 2. Strålningsskydd, med stöd som fördelar
belastningen på grund plattan.
rumstemperatur. Materialet är vidare tungt och mycket
hårt, och kräver därför talrika verktygsbyten. Bearbetning
måste därför ske med iakttagande av mycket omfattande
skyddsåtgärder. Dessutom stod arbetet av sekretesskäl
under ständig bevakning, varjämte allt skrot noggrant
tillvaratogs.
Det yttre strålningsskyddet, som består av metertjock
betong och stålplattor i tjocklekar från 22 till 45 cm, anges
vara den största anhopning av pansarplåt på land. De
enskilda plåtarna har en vikt av ca 10 t och är
sammanfogade genom bågsvetsning. Betongen är av specialtyp, med
tillsatser som ökar dess strålabsorption.
Reaktorn står på en betongplatta, som är 1,75 m tjock
rätt under reaktorn och 1,15 m utanför denna. Kraftiga
betongstöd hjälper till att fördela belastningen på plattan.
Grundläggningsproblemen erbjöd stora svårigheter genom
att grundmaterialet var sand, vars sättning under reaktorns
vikt, ca 20 000 t, måste förutberäknas med stor
noggrannhet. Markpåkänningen var 3 kp/cm2. Grundläggningen
sträcker sig 10 m under markytan och sättningen hade
förut-beräknats till 5 cm (i verkligheten blev den icke fullt
4 cm).
Slutligen erbjöd arbetenas karaktär speciella problem vid
val, fördelning och sysselsättning av arbetskraften. De
olika arbetena var fördelade i hemliga och icke hemliga,
och en arbetssökande måste först sysselsättas med det
sistnämnda slaget av arbete innan hans föregående hade
undersökts och han eventuellt kunde få tillstånd till att delta
i hemliga arbeten. Maximalt var 2 000 arbetare sysselsatta
med reaktorbygget, fördelade på 19 yrkesgrenar.
Även materialanskaffning och lagring måste fördelas i
hemliga och icke hemliga sektorer. Betongen för
strålningsskyddet, vilken som ovan nämnts innehöll
specialtillsatser, framställdes sålunda i en separat
blandningsstation, som stod under bevakning och där allt spill
tillvaratogs under betryggande former (Eng. News-Rec. 9 april
1951). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
