Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 8 september 1951 - Sjunkflytanläggningen i Stripa, av Per H:son Fahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1951
685
Vid flotationen kunde man konstatera, att
endast mycket fin magnetit floterade. På grund
härav föreföll det naturligt att genom
avslamning avskilja denna och på skakbordet återvinna
det kiseljärn, som följde med slammet. När
därför densifiern började arbeta som classifier,
ut-togs en del av överloppsgodset direkt till
skakbordet, varvid man rätt snart fick bort en stor
mängd fin magnetit. Allt efter som magnetiten
avskiljdes blev densifierns arbetssätt bättre och
bättre och mängden överloppsgods mindre och
mindre.
Man har tidigare funnit att hydrocyklonen5 är
en mycket god avslamningsapparat5 och nästa
steg blev därför, att ta ut en del av mediet till
magnetitrening genom den tidigare antydda
hy-drocyklonkretsen. Till denna uttas ca 500 kg/h
som siktas å trumman. Det fina godset pumpas
av en centrifugalpump med en kapacitet av 400
1/min vid 30 m vattenpelare genom en cyklon
med 200 mm diameter. Överloppsgodset pumpas
till skakbordet. På detta avskiljes det fina
mag-netitslammet, medan kiseljärnet jämte en liten
del grövre magnetit går tillbaka till
kiseljärns-kretsen. På detta sätt erhålles en mycket liten
mängd kiseljärn på skakbordet och förlusterna
därav bli små.
Kiseljärn
Av vikt för upprätthållande av en hög och jämn
specifik vikt hos mediet, är att detta
kontinuerligt förnyas genom tillsats av kiseljärn i
proportion till förlusterna. Dessa uppgår till totalt 300
g/t ingående gods, varför man per dag tillsätter
ca 100 kg nytt kiseljärn. Förlusterna kan anses
normala, men mera torde kunna göras för att
nedbringa dem, t.ex. ökning av
vattenspolning-en på siktarna och finjustering av de magnetiska
separatorerna.
Det använda kiseljärnet är framställt vid
Warg-öns Smältverk. Dess kiselhalt är 15 % och
specifik vikt 6,8. Till en början användes en
målning A med följande siktanalys:
Kornstorlek A B
mm vikt «/o vikt %
0,4 0,3 —
0,7 0,1 7,7
0,2 0,9 41,6
0,1 12,6 26,0
0,075 21,9 8,4
0,053 14,7 5,5
< 0,053 49,5 10,8
Som synes var kiseljärnet mycket finmalt med
49,5 % < 0,053 mm. Genom denna finkornighet
och smärre föroreningar av magnetitslam får
mediet lätt en för hög viskositet. För att råda bot
på detta används nu en grövre målning B, med
endast 10,8 % —0,053 mm. Samtidigt kan man
räkna med att de slamförluster av kiseljärn, som
erhålles på skakbordet kommer att minska.
Genom successiv övergång från kiseljärn A till B
räknar man med att kunna hålla mediets
specifika vikt vid 3,25.
Kostnader
Driftkostnaderna för sjunk- och
flytseparering-en, exklusive royalty, utgör 50 öre/t ingående
gods eller 75 öre/t sjunkprodukt, varvid
kostnaderna fördelas på följande sätt:
Ingående Sjunkprodukt
öre/t öre/t
Arbetslöner ..........................................12 17
Kiseljärn ..............................................15 22
Kraft......................................................9 14
Reparationer och diverse..................14 22
Som synes kostar kraften nästan lika mycket
som arbetet, vilket ju är ett uttryck för den långt
drivna mekaniseringen vid separeringen.
Anläggningen sköts normalt av två man, vilket är
nödvändigt på grund av verkets utsträckning i flera
våningar. Under inkörningen har en tredje man
behövts.
Anläggningens effektförbrukning är ca 85 kW,
som fördelar sig på de olika maskinerna på
följande sätt:
Kraftförbrukning
kW °/o
Kon .................................. 2 2,3
Siktar ................................ 12 14,1
Pumpar .............................. 60 70,6
Förtjockare ........................... 5 6,0
Separatorer ........................... 6 7,0
Pumpningen svarar tydligen för drygt 70 % av
effektbehovet, och härav tar cirkulationspumpen
för mediet mer än hälften.
Slutord
På det hela taget kan sägas, att sjunk- och
flyt-verket infriat de högsta förväntningar. Detta
hindrar emellertid ej, att man kan önska
förbättra en eller annan detalj, t.ex. siktningen och
avvattningen av godset före separeringen.
Den största svårigheten har varit avlägsnandet
av magnetiten, men den har nu i det närmaste
övervunnits. Med den utarbetade metoden, enligt
vilken mediet renas med hydrocyklon och
skakbord, har konstaterats, att det är möjligt att hålla
dess specifika vikt vid 3,25, om den mängd
magnetit, som avges av malmen vid separeringen
kan begränsas till högst ca 400 g/t. Detta torde
vara möjligt vid många någorlunda hårda
magne-tithaltiga malmer, om tvättningen av rågodset
utförs med stor omsorg. Därför ligger det största
värdet med de resultat, soin uppnåtts i Stripa —
sedda i större sammanhang — kanske däri, att
HMS-metodens många fördelar kan utnyttjas för
mera magnetithaltiga malmer än Stripa-malmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
